torsdag 26 januari 2012

sällskap till en liten rosa kanin

Jag känner mig helt rätt i tiden, med jämställdhet.
Jag drar mitt strå till den framtida stacken, om man kan säga så.
Könsrollerna är inte så tydliga hemma på min gata i stan. Det är jag som fixar, för det är bara jag och lillemannen som bor där. Jag måste erkänna att det känns bra att tillsammans med honom göra saker som att tvätta bilen, rensa avlopp, laga mat, sy gardiner ...

Lillemannen själv har en stor passion för bilar, i alla dess former, men har nu även lagt in flera beställningar på virkade amigurumis. Hans virkade rosa kanin ska få sällskap av en orange morot, en blå sköldpadda, ett trukost fantasimonster, en ninja (som egentligen är en munk i virkbeskrivningen) och en grön prinsesstårta. Det var med stor besvikelse som lillemannen upptäckte att jag ännu inte har tagit mig ann hans beställning,
så det är väl bara att sätta igång.
(Nu har jag all tid i världen, om man säger så...)

måndag 23 januari 2012

Säsongsstart....

Säsongsstarten för skidåkning var sannerligen sen, om man bor i Svearikes nedre regioner.
Men med en relativt nyöppnad skidbacke så var det äntligen dags att spänna på utrustningen.
En perfektavslutning på en härlig helg!

Nu skulle här värmas upp för kommande skiddagar!
Varje vecka har vi en dag, minst, inplanerad.
Vid det kommande besöket hos Daniel och Alexandra  i Östersund så planeras några svängar i backe och likaså inför besöket i vårt västliga grannlands toppiga delar.

Lite ringrostiga gled vi nerför barnbacken, lilleman och jag. Vi kvitterade ut giltlig åkning för två timmar i härlig vit snö.  ... Efter 32 minuter hade lilleman tröttnat! Det var tråkigt!
Med några års erfarenhet som mamma till en "mini me" och några fler års erfarenhet av yrket som lärare så tar jag inte ett nej för ett nej i dessa situationer. Jag vet, tror mig veta, att "tråkigt" är detsamma som "svårt", för det går inte som man vill, på en gång.
Med lite förhandling, eller direktiv, så blev dealen 5 åk till.
De två första utfördes under tandagnisslan, det tredje med stora ögon och uppåtryck i mungipan och åk nummer 4 -5 förvandlades till 1,5 timmes "åka mer". Det var helt plötsligt roligt! Jag kunde inte låta bli att påtala/pika lilleman om resultatet av att inte ge upp vid första infall.
Skidframgångarna siktades uppåt stora backen och vi planerade säsongens skidkarriär. Jag såg verkligen fram mot att få susa nerför backar så länge som Bore nu tillåter.

Klockan 17.00 avslutades eftermiddagen i skidbacken. Glada stapplade vi mot bilen för att ta oss hem mot hägrande varm choklad, lek med lego och söndagsfilm.
Cirka 17.09 avslutades skidsäsongen 2012 för mig.
Vid 22.34 förintades årets nyårslöfte med träning och ett välplanerat bugeterat sparande.
Jag fick en grön bock i pannan, som betyder undersökt (Ok stämpel finns inte på akuten) och ett intyg till försäkringskassan.

Ett helt (funktionellt) ben fattigare och två kryckor rikare (eller fattigare även här, om man tittar ekonomiskt) tog jag mig i sakta mak ut.
Med dokumentation av ett vridet knä och en knäskål som hade vandrat och besökt andra platser i benet, kunde jag släppa de senaste timmarnas funderingar på hur jag skulle lösa morgondagen och vardagen en tid framåt. Jag kunde släppa grubblerier  om hämtning och lämning på förskolan, hur jag skulle ta mig till och från jobbet (med alla väskor) och hur jag skulle lösa vårens träning för att bli snygg nog att komma i sommarkläderna.
Egentligen är det bara min högt personliga bekvämlighet som har blivit rubbad.
Praktiska saker med en ekonomisk toutch. Inte hela världen egentligen. Jag lever och i stort sett fungerar allt som det ska.

Men det irriterar mig,
skidsäsongen inledd och avslutad på en och samma dag.
Det är utan tvekan min livs kortaste säsong.

måndag 16 januari 2012

Ljudliga arenor...



En gång i tiden välkomnade Livliga L mig, med glimten i ögat, hem till "cirkus Lindberg". Inte för att det är en cirkus, och inte för att någon av dem jobbar på cirkus. Det närmaste "cirkus" familjen har på hemmaplan (i praktiken) var väl den pinjata som förgyllde 5 årskalaset förra året.
Cirkus Lindberg var snarare en metafor för vilken småbarnsfamilj som helst, där ljud och rörelse presenteras i mångfald och där besökare sitter på en stol och följer allt som händer.
Men ordet cirkus är ändå ganska positivt. Lite livligt, glatt och roligt.

Ibland är inte ljud och rörelse något positivt!
Det har nog de flesta föräldrar (och pedagoger) insett. Det känns inte alltid cirkusroligt med konstant ljudflöde som toppas med höga ESS.

Det har tydligen tortyrmästarna på Guantánamobasen också insett.
Livliga L och händige H hade sett en dokumentär om hur fångarna på Guantánamo hade blivit utsatta för tortyr. Riktigt tortyr! Tortyr som bryter ner vem som helst, utan att lämna blodiga sår och lemlästade kroppsdelar. Tortyrmästarna använde sig av ljud, riktigt skitljud som Rammstein och tekno på högsta volym, vrål med höga Ess och liknande. Utan möjlighet till on/off knapp eller iallafall en volymratt så är det ljudet tortyr. För att toppa den omänskliga behandlingen levererades dessa ljud oregelbundet och oväntat med en hög frekvens nivå när de stackars utsatta sov som bäst.
Dokumentären gav livliga L nya perpektiv på tillvaron. Hon fick en annan referensram till sitt liv.
Men inlevelse och förståelse för de torterade utbrast hon
- Det är ju så som småbarnsföräldrar har det!

söndag 15 januari 2012

Hallon- och chokladmousse


"Lata dagar sätter sina spår".
Läsningen efter julhelgen har varit överrepresenterad av hälsa, träning och mat.
Recepten har dock haft en inriktning mot hälsa och hälsa i kombination med njutning. Choklad- och hallonmoussen som förgyllde helgen för smaklökarna är ett tips från Ola Lauritzsons bästsäljare "Lättlagad GI". Kan det bli mer hälsosamt och gott än så, i sann 2000-tals anda.

Så, helgens ljuvligaste Hallon- och chokladmousse kommer i text form, nu. (obs. att hallon står före choklad. Det låter ännu hälsosammare...)

Vi gjorde vår dessert på 55% choklad. I vår smak var den chokladstyrkan perfekt. Både choklad och hallon kunde smakas och njutas. Livliga L kunde tänka sig att förhöja moussen med att sila bort hallonens kärnor och bara använda hallonpuren.

2 dl hallon
1 msk råsocker
2 dl vispgrädde
2 äggulor
200 g mörk choklad (50-70%), smält

Spar några hallon till garnering.
Mosa resten av hallonen med socker.
Vispa grädden hårt. Blanda i de mosade hallonen.
Rör i en äggula i taget i den smälta chokladen.
Blanda ner hallongrädden i chokladen.
Klicka upp moussen i fyra skålar.
Låt stå minst en timme i kylskåp.
Garnera med de sparade hallonen.


städning, startskottet för det nya året!

I torsdags lufsade jag iväg till gymmet för att träna med energiska E.
Tja, vad ska man säga. För min del kan det bara bli bättre...
Jag brukar vara av åsikten att träningsvärk är skönt. Njutbar smärta!
Sviterna av torsdagens träning har dock inte varit angenäma i helgen. Det har gjort ont, så oont, ooont.

Med värkande armar har det tagit sin lilla tid att städa upp bland julens godingar, ta ut barrande julgran, packa ner tomtar och pynt, snygga till och fräscha upp. Men nu är lägenheten uppstramad, var sak på sin plats och en väldoft av såpa sprider sig. Nu ska jag och mina klena värkande armar bära upp den sista jullådan på vinden.
Mission completed!
Lägenheten känns härligt nystädad, ett startskott för det nya året.

Ett av mina nästa uppdrag är att ta tag i mitt fysiska boende, det kött och blod som tar mig runt på moder jord. Nu ska den rensas från spår av julens godbitar, stramas upp och snyggas till. Var kroppsdel på sin plats. Lukta gott kan den också få göra, men av andra dofter än såpa.

tisdag 10 januari 2012

Björnen sover..


Lite sådär lagom vinterfet, lurvig och trött - det är björnen det,
och det är jag.

Alltså, det är ingen överdrift!
När man inte har tränat ordentligt på en månad (därtill har både jul och nyår passerat),
inte har några planer på att visa sig utan kroppen täckt av kläder (lillemans simning och därmed även min har jullov) och gärna somnar under tre filtar iklädd skidunderstället av ull (tydligen värmer inte den egna pälsen tillräckligt) ...
då är man närmare släkt med björnarna än med aporna.

onsdag 4 januari 2012

hittar inte vägen, inte just nu...

Nja, eller rättare sagt nej. Det blir inga bilder över kvällens teckningar. Jag arbetar med bilder som ska levereras till en vårdcentral i Stockholm. Det är illustrationer som ska visa farliga situationer i hemmet. Bilderna ska vara den kommunikativa länken mellan föräldrar och bvc-personal, då det muntliga språket snubblar och har svårt att hitta balansen.

det finns alltid ett sätt

Hoppsan, äntligen lyckas jag blogga från min lilla telefon :-D
Skam den som ger sig. Det finns alltid något sätt att lösa problemen, det gäller bara att komma på hur. En liten lärdom som jag har tagit till mig efter 3 decennier på moder jord. Inte illa med tanke på att "jag vill att allt ska funka, direkt" har varit så jag. Det är fortfarande en av mina egenskaper men jag har lärt mig tygla viljan att få omedelbara resultat genom att lugnt och stilla tänka och andas "det finns en lösning, det gäller bara att hitta vägen dit!"
Få se nu om jag lyckas bifoga bilder.

söndag 1 januari 2012

Välkommen 2012



Vi skulle ha åkt pulka denna nyårsafton, liksom den förra.
Men bor man i de södra regionerna av Svea rike så är flexibilitet och omplanering ledord i livet...

Till toner och smaker i sann retroanda (lite mer retro än 2000-tal) tog vi avsked av 2011. 
Ur högtalarna rockade, popade och diggade vi hits från det ljuva 80 talet. I det kreativa köket skålades kvällen in med Amadeus och flädersorbe i högglas. Lagom uppvärmda brassade vi skagentoast, Black and white (med årets ljuvligaste hemgjorda bearnaise) och smördegsinbakade rotfrukter.
Mellan sittningarna till bords hann vi njuta av bad i 36 gradig "badbalja".  Luften runtomkring bjöd på årets kallaste temperatur, tvåsiffriga minusgrader, som gjorde kinderna rödrosiga.
Till dessert sererades Glace au four och körsbärslikör.
Uppställda till "ring klocka ring" höjdes glasen, poppers smällde högt och stafettpinnen lämnades över från 2011 till 2012.
Det nya året inleddes med en ostbricka som kunde ha burits högt till vilket storfirande som helst.

I morse vaknade vi till ymnigt snöfall.
Ska vi åka pulka någon dag?