Butter

Suck....
Ja, jag blir irriterad när den planerade inköpslistan inte kan följas, på grund av att varan inte finns i lager. Ännu buttrare blir jag när dess lagerhylla ska gapa tom på obestämd tid.
Ännu ännu buttrare blir jag (om det är möjligt) när lagersaldo 0 ex är avhänget på att samma produkt i annan färg måste ta slut innan en ny order läggs in.
Men... Det kan ju dröja 100 år innan trenden ändras så att folk vill köpa just den produkten i just den färgen som finns kvar. Det finns kanske en anledninmg till att det finns 79 kvar i den mindre efterfrågade färgen.

trippelbutter....

ätas eller inte ätas

Vi har, tillsammans med plusgraderna, ägnat helgen åt snön. Den som nu finns kvar. Det är i och för sig ganska mycket, men en ganska tung och blöt sådan.
Invigning av lillemans slalomskidor, snöbollskrig, brottning och byggande av snögubbar och snölyktor har varit helgens underhållning. Snöänglar får bli en annan dag, för inte ens starkeman skulle orka vifta med armar och ben i denna decimeter tjocka blötsnö.
Lilleman var dessutom lockad av att pröva snö som en kulinarisk läckerhet, eller en resurs till att hålla vätskebalansen på rätt nivå.
När vi gick in (för att baka hallongrottor) så fick en, tillsynes, ren snöboll följa med in i värmen. Efter att ha blivit omhändertagen av plusgraderna inomhus visade den sitt sanna jag...

smält snö i vit bunke

Med rynkade näsor beskådade vi den för detta snöbollen. Övertalningen var lätt, så lätt att den inte ens är värd att kallas övertalning. Vi var snabbt överens om att man inte ska äta snö.

Lillemannens favorit för dagen blev Hallongrottorna. Själv lät jag mig väl smaka en laxröra på avocado. Den var så smaskig att jag måste dela med mig av den. Var så goda!

Laxröra

med citron och sambal oelek

2 avocador

200 gram rökt lax

2 dl creme fraiche

1 msk finrivet citronskal

1 tsk sambal oelek

finklippt färsk dill, efter tycke och smak

Strimla laxen och blanda med övriga ingredienser.

Halvera avocadon. Fördela röran på varje halva.

Garnera med citron.

Doktor E

Stackars lille tomte!
Han föll handlöst ner i hårda plattor på en isig uteplats, efter att ha fått en sopkvast i huvudet. Hela armen bröts av. Nu ingår vår tomte i statistiken för årets benbrott.
Jag vet inte vem som tog det hårdast, tomten som blev armlös eller lillemannen som blev tomtelös.
Med en systers akutinsats med allround lim och gips blev inte skadorna så stora.
Med lite keramikfärg blir han som ny.

Halvfullt eller halvtomt?

Stilla stilla lägger sig centimeter på centimeter på varandra och jag tycker att det är urmysigt. Detta mjuka vita täcke som vyssar hela (min) värld i en stilla vaggsång!
Jag är dock glad att jag inte har ett yrke som tvingar ut mig på vägarna. Eller, det har jag på sätt och vis. Inte så att det ingår i arbetsuppgiften men jag måste ut och slira för att ta mig dit.
Imorgon är det dags! Redan. Alltid ett ord som avslutar en ledighet, redan. Mest för att min uppfattning av tid inte går hand i hand med den realtid som alla klockor visar.
Ledigheten har faktiskt fullföljt sin uppgift - jag är laddad. I morse skulle jag skolas om och skolas in i normal dygnsrytm igen. (Jag har en tendens att låta kroppens rytm styra min dag under ledighet. Vilket innebär sena kvällar/nätter och mornar där jag inte är vaken för att avnjuta soluppgången med en kopp kaffe.)
Imorse ställdes klockan på ett tidigare klockslag än på mycket länge och så iväg till gymmet. Duktigt så det förslår, om jag får säga det själv.

Lilleman och jag firade av de sista timmarna på julledighetet (för mig) med att låta oss underhållas i en av SF:s biosalonger. En stund som jag ska ta med mig in i kommande framtid, kanske främst på grund av ett  uttalande värt sin eftertanke som kom när popkornsbyttan vältes ut.

En mamma som bet ihop liiite för att inte låta irriterad (en liten popcornmeny fördelad på två personer och en och en halv timme blir väldigt lite popcorn när hälften spills ut. Det är inte hela världen, men ...).
- Men ... Nu är nästan hälften av popcornen borta...

Ett lyckligt leende vänds upp mot mig medan jag plockan nävar med popcorn att mata soptunnan med.
- Hälften?! Men inte alla!

tillbakablick

Har lånat en lista från Anna Ritar.

Vad gjorde du 2010 som du aldrig gjort förr?

Jag började få en ”coolare” inställning till många saker i livet. 

Höll du några av dina nyårslöften?

Japp! Bearbeta min tidsoptimism med att bli lite mer tidspesimistisk.

Arbeta med mitt stresshumör.  Mitt mantra är ”Vad är det värsta som kan hända?”
 Fick några av dina vänner barn?

Livet är i fasen ”villa, Volvo och vovve”. I paketet ingår bebis/-ar.

Kort och gott – Ja!

Vilka länder besökte du?

Öland, Jämtland, England och Norge

  

Vad skulle du vilja ha 2011 som du saknade 2010?

Jag vill vara måltavla när Amor skjuter prick med sin pilbåge,

Jag vill ha bättre kondition, starkare muskler och mindre ….

Jag vill ha mer tid och mod att visa framfötterna i bildens fantastiska värld.

Vilket datum 2010 kommer du att minnas, och varför?

Ehhh,
jag har nog tänkt lite för länge och övervägt att titta i almanackan en gång för mycket
för att kunna påstå att jag har ett minne ett speciellt datum.

Vart tog det mesta av dina pengar vägen?

Hyra, mat, bensin…

Vad var din största framgång 2010?

Allt jag har lärt mig.

Vad önskar du att du gjort mera av?

Målat, tecknat och lagat härlig mat.

Vad önskar du att du gjort mindre av?

Använt mindre tid till det lilla ordet ”OM” (tänk om, om ifall att…)

Största misstaget?

Misstag… usch vad tråkigt att fokusera på felen som misstag. 

De flesta har varit ett tillfälle till lärande.

Eller, ett misstag är att jag ”har svårt att få ändan ur vagnen ibland”, så att säga.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag är en vandrande C-vitamin, kroppsligt.

Arbetar på att bygga upp ett själsligt immunförsvar.

Bästa köpet?

Resan till London (den kommer jag att leva länge på),

resan till Schweiz (den längtar jag efter),

skidorna till lilleman och

boken om Surdegsbröd (den är så fin)
till mamsen (hon blev så glad) och ”Annolise” (Lillemans uttal, så sött).

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Kärleken från och till familj och vänner.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Robyns ”Body talk pt.1”

(Öland generellt, men specifikt energiska E:s rally
på ödsliga Ölandsvägar, en tidig morgon i juni),

Oscar Linnros – från och med du

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Mer rofylld i själ och hjärta än på länge. Glädje kommer inifrån…

 Blev du kär i år?

Jag blir kär i små saker i livet hela tiden.

Om jag blev förälskad i en specifik person  – nej!

Största musikaliska upptäckten?

Musikalisk upptäckt… räknas Spotify? Antagligen inte…

Jag "upptäckte" Melissa Horn.

Vilka festivaler besökte du?

Storsjöyran, om det räknas som en festival.

(Stod i snikens gränd för ett par framträdanden och

såg ryggtavlor på axelburna barn i ett annat framträdande.)

Vad gjorde du på din födelsedag?

Jag vet inte om det var i år, eller om det var förra året. Men ordet födelsedag
klingar ett besök på en av mina favoritrestauranger, tillsammans med familjen.

Bästa filmen?

Främsta filmminnet är
(vad heter den… blå figurer vars planet invaderas av människor.

För tankarna till den vite mannens utrotning av många folkslag runt om på moder jord.

Vore rolig att ha sett i 3D, om man inte är höjdrädd.),
Avatar.

Hur skulle du beskriva din stil år?

Humörmixad!

Allt från skir vintage till hoodtröjor och slitna jeans.

Men, jag har spenderat många timmar i mina chinos och en roströd oversize top samt mormors virkade sjal.
 
Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?

… finns väl alltid saker som är att önska, men jag har tränat på att vara tacksam för det jag har. 
Så ruskigt präktigt det lät, men med den inställningen blir livet mycket roligare.

Favoritprogram på TV?

Jag nyttjar inte min tv-licens!

Det enda som har visats på min låda, ganska regelbundet, är Bolibompa.


Något du önskade dig och fick?

Julefrid….

Vem saknade du?

Familj och vänner som jag har spenderat alltför lite tid med.

Vem, i namn uttalat – Daniel och Sara.

En värdefull läxa du lärt dig i år?

Oj. Jag har lärt mig flera läxor under några år. I år…?

Slappna av och ta saker med ro!

Om framtiden vet du inget så njut av stunden.

Gör saker som är roligt, träffa människor du tycker om, planera mindre och

njut mer av de små guldkornen i vardagen.

De utgör den stora delen av livet, de är här och nu.

Jag lovar att jag ska ….

Dagen innan nyårsafton fick jag frågan

-         Har du något nyårslöfte?

Jag har under mina år på jorden gått igenom faserna;

att avge nyårslöften (klart att man vill må så bra som möjligt. Om man lovar sig själv att ta tag i några olater så kanske …),

att vägra nyårslöften (det behövs inga löften. Motivationen att uppfylla dem är borttappad inom en vecka. Löftena har glömts bort innan februari har börjat)

och att inte fundera på deras existens överhuvudtaget .

I år visade det sig att jag är tillbaka till cirkelns början.

Jag svalde svaret ”att jag minsann inte ger nyårslöften!”

Klart jag ska ge ett nyårslöfte! Klart jag ska ha en utmaning under året som kommer. En utmaning, något som faktiskt är möjligt att förverkliga – ett löfte och inte en vision. För visst är det så att ett löfte är till för att hållas, en vision är något att sträva mot.

Risken att misslyckas blir stor när de löften som avges på nyårsafton är mer likt visioner. I riskkalkylen finns även besvikelse,kanske inte på grund av att löftet/visionen inte blev en konkret sanning utan för att man inte kan lita på sig själv. Ett löfte är trots allt ett löfte, något som ska hållas.

Så jag gav faktiskt ett löfte, till mig själv.

Svaret på frågan kom ganska snabbt utan att jag hade funderat speciellt länge.

-         …  ta vara på livet!

….

-         Hur gör jag då?

….

Blixten Mc Queen, Rorri racerbil och jag....

Mellandagarna är likt en friszon, fri från alla måsten (kanske för att jag är förunnad detta genom att ha en garanterad ledighet) där jag bara kan vara.
Från att ha varit uppe i högvarv på 110, ner till lågvarv > 0. Likt en uppblåst ballong som pyser ur all sin luft slappnar jag av från all stress i och med julafton. Project avslutas, pausas eller läggs i träda.
Säcken knyts ihop, det sätts punkt för project och året som gått summeras.

Det sägs (av vem och var vet jag inte, men jag har läst...) att årets första dag speglar ditt kommande år.
Slött, lättjefullt och fyllt med snabbmat... Eller (beroende på hur kvällen innan utspelade sig) avslappnat, njutbart och fyllt att goda minnen och framtidsplaner.

Med minne av mitt nyår, med lillemannen och goda vänner, utsökt mat och dryck (en len räkcoctail med kungskrabba, saftig lammytterfilé med potatiskaka, vaniljpannacotta med limemarinerade blåbär samt en smakrik ostbricka - mmmm....), sovmorgon med en lång frukoststund och en allmänt skön vinterdag, så kan jag stå ut med att mitt 2011 följer samma linje.

Idag står jag likt en racerbil på startlinjen.
Varvar upp, känner hur energin sprider sig i varje cell...
Nytt lopp, nytt år, nya möjligheter...