Årlig dokumentation

Då var den genomförd, den årliga dokumentationen.
Han är sötast i världen men ...
Medan jag sitter och granskar bilderna slåss jag med mina föreställningar om det perfekta fotot.
Du vet, vattenkammat hår, nystrukna kläder, flirt med kameran...

Min lille prins fyllde inte något av kriterierna (men han är sötast ändå).

Allt annat än vattenkamning
är beskrivningen av ett halvlångt hår som har tryckts ner under en stickad mössa på senhösten. Därtill, min lille prins hatar att bli klippt! Ingen överdrift i ordet hatar. Han blir panikslagen över att DET KLIAR.
Jag putsar lite med saxen vid öronen (då och då) tills det inte längre går att undvika det oundvikliga... Klippning sker med racerfart. Det krävs ingen vildare fantasi för att föreställa sig resultatet av att klippa en fyra åring på 12 sekunder.

Flirt med kameran?
- Mamma, måste du ta kort på mig, igen?
Min lilleprins är måttligt road över att ofta ha lika mycket kontakt med en kameralins som med sin mamma. Löpande band fotografering på dagis/förskola... Vilken utmaning att vara proffesionell fotograf.

Kläderna krävde ingen strykning,
men tröjan var kortärmad. Inga problem, förutom att hans ena arm pryds av en tatuering av tre lingon. (Lingon!?) Den andra armen bär spår av en utflykt, där han är märkt i snabbt skriven handstil med namn och telefonummer i bläck (En perfekt, men mindre snygg, säkerhetsåtgärd ifall han skulle komma bort.)

Han är sötast i världen, men fotot är inte "tvålfagert".
Fast, egentligen, varför ska det vara det? Barn ska inte vara tvålfagra som porslinsdockor, så varför ska den årliga dokumentationen vara perfekt stylad när de övriga dagarna på året inte är det?