Pissa inte på nuet!

Jag har haft en tendens att stå med ena foten i det förflutna och den andra i det som ligger framför mig. Ingendera har jag kunnat påverka där jag står. Historien med det som har varit och framtiden, något som jag inte vet så mycket om men som jag med alla medel har försökt att påverka.

Inte ens när framtidens planerade moment infrias har jag varit närvarande, för foten har återigen varit ännu längre fram i kommande framtid. Resultatet blev att jag inte var här och nu, vare sig i tanke eller handling.

Det är sant att man får många sanningar och insikter av barn. Tänk att dessa små varelser i många fall kan lära oss mer luttrade jordvarelser om hur livet ska levas. Lilleman har tränat mig i att ta vara på nuet.

Om jag bara hade vetat hur intressant en arme med myror, på väg upp för ett träd, kan vara. Eller hur intressant en ros ser ut om man plockar isär den i molekyler. Eller vilken eftertanke det skapar när man får frågan ”varför då?” för 111 gången. Ja, då kan man börja undra varför man gör på ett visst sätt.

Ja, min lilleman har lärt mig att vara här och nu, i tanke och handling. ”Livet är inte de dagar som gått utan de dagar som man minns” och minnen skapas av en närvaro i nuet. Morgondagen vet vi inget om.

Så jag ska knipa ihop mina stadiga två och sluta pissa på nuet. Det är ett av mina sätt att ta vara på livet.