Foto: Erika Eriksson
Jag hade/har bestämt mig att inte låta jobbet ta över det privata livet. Till en början handlade det om att hitta balansen och inte arbeta 24/7.
När lilleman kom in i mitt liv fick balansen mellan jobbet och det privata ytterligare en mening.
Utifrån lillemans bästa så skulle/ska jag aldrig bli en mamma som är så där överpedagogisk, överstimulerande.
Jag ville/vill verkligen att han ska få vara nyfiken i sin egen takt, att han inte ska kunna allt före alla andra. (Jag ser en risk att han då ska snubbla i gropen för barn som är understimulerade i det vardagliga arbetet.) Jag vill att han ska få uppleva det häftiga att upptäcka och lära, själv och tillsammans med andra.
Jag inser också att jag vill stimulera honom kring det han är nyfiken på just nu.
Så, här sitter jag med nyinköpta pärlplattor med tillhörande mönster (som han önskade sig)
för att det är så fantastiskt mycket matematik i att pärla.
Här sitter jag med pysselböckerna "Bamses skola" (siffror och bokstäver),
för att han ljudar kring alla ord och räknar allt han kommer åt.
Här sitter jag med egentillverkade karttavlor över Svea rike och Europa,
för att han ska få en visuell bild av var han bor, var nära och kära finns, var han har varit och vart han ska åka.
Det är spännande att se människor lära och vilja lära mer.
Jag kan inte låta bli att ge ännu bättre förutsättningar att utvecklas.
