söndag 31 juli 2011

Venus vs Mars




Sommarflickigt klädd i prickig frasig klänning, utsläppt hår samlat bakom ett diadem, gick jag för att beskåda en av stadens snyggaste tjejer.
Han och hans vän(innor) skulle underhålla oss i sommaraftonen med sång och dans. Kvällens längsta, mest välsvarvade spiror och snyggaste ryggar tillhörde dessa män på scenen, klädda i lika kvinnliga attribut som min egen kreation.
Klackarna i taket, porlande skratt och jag, i min blåa klänning, skålade i ÖL.

Brottarlinne och hängiga snickarbyxor äntrade jag bodens tak för att spika läkt och lägga tak. Aldrig i livet att jag skulle avstå kroppsarbete och inte hjälpa min far med arbetskraft bara för att jag är tjej.
För varje ögonbryn som höjdes över att jag balanserade på taket med hammare, kofot och takläkter eller kommentarer om att jag stod på byggnadsställningen för solbrännans skull (bonnbränna är inte direkt ett skönhetsattribut) gjorde att jag fick ork att arbeta ännu hårdare.

Båda delarna vill jag vara - uppklädd i klänning och skor med klack, med lilla väskan i hand och
kroppsarbetande så att svetten lackar, skit under naglarna, med inslag av bonnsnytning med fingrarna.

fredag 29 juli 2011

Storleken har ingen betydelse,

intygade fru Engström. Några centimeter hit eller dit spelar ingen roll. Det är resultatet som räknas. För att komma i form bör övningarna ske regelbundet, ett par gånger i veckan och allra helst lite varje dag. Det behöver inte ta mycket tid i anspråk.
Framför TV: n på kvällen när kidsen sover eller när till och med när de tittar på Bolibompa. När det väl är dags ska man köra med några få med kontrollerade repetitionen hellre än flera snabba.
Jorå, jag tog till mig alla tips som jag kunde få. Några grundövningar fick jag också med mig av bara farten. Nu ska jag komma igång.


Nu har jag köpt den, min första Pilatesboll!


torsdag 28 juli 2011

Små vuxenpoäng





  

  




 

Glada, spralliga och förväntansfulla var våra små när vi stod vid entrén. Det kunde inte gå tillräckligt fort nog. Nu skulle de få vara minivuxna i några timmar.

 

Det stod skyltat att det var barnens regler som gällde och att vuxna inte skulle lägga sig i (obs. andemening, inte ordagrant).

-         Hjälp!

Var min första tanke är jag läste dessa rader, första gången vi besökte detta miniland med motorfordon. Hade man vid ingången fått fyllt i en extra olycksfallsförsäkring så hade jag nog backat direkt. Men det var endast entréavgift.

 

Det var med mer än barnslig iver som vi sprang fram och tillbaka mellan aktiviteter som lådbilsskola, rally, traktorkörning, hoppborg, flottfärd… Svetten lackade i pannan både av tempot och av solen. Men vad gjorde det, när man såg glädjen hos de små. Här fick de blanda barnlek och lek där de fick vara små vuxna bakom ratt.

 

Jag gjorde som alla andra som var ”vuxna på riktigt”, lekte med min digitala systemkamera. En digital systemkamera ingår uppenbarligen i konceptet ”villa, Volvo, vovve”. Det såg ut som hela paparazzikåren hade samlats på Lådbilslandet. Fotande och smygfotande genom att dyka upp i varenda vinkel och vrå. (Vilka värstinggluggar en del har.)

 

Som åskådare vid banan för lådbilskörning fick jag beskåda både vänster-, höger-, och huller om bullertrafik. Ganska väntat med tanke på att kottarna bakom rattarna inte hade licens att köra (den fick man vid utgången, om man överlevt).

Vuxen poäng på låtsas - köra bil själv och därtill ett eget körkort. WOW!

Några av dessa små människor hade anammat mer vuxenbeteende i sin körning, då de i vrede vid en incident utropade

-         Hur F_ N kör du?

-         Har du inget körkort eller!

till sina medtrafikanter.

Återigen fick vuxenvärlden sig en tankeställare i vad vi förmedlar av vuxet beteende.

 

OBS. Det var inte Lilleman eller hans kompisar som yttrade dessa meningar. Sådana fraser sägs aldrig i min bil. … Helt ärligt, faktiskt inte! …

onsdag 27 juli 2011

Veckans leksak



förra veckan var inte kisseungen, även om man skulle kunna tro det. (Kattungar är väl inga leksaker. They are buddies.) Förra veckans leksak var, hur som helst, en otippad bubblare.

Hemma har lilleman säkerligen två äkta vara, som har sett sina bästa brukardagar, fått pension och blivit omplacerade in i lekrummet. Han har säkerligen minst en som är inhandlad i leksaksaffär, en mycket verklighetstrogen sak. Alla tre får se sig besegrade av en variant i papp.
Denna lilla pappmobil har fått sin givna plats bredvid min riktiga och används flitigt i lek. Han pratar mycket inlevelsefullt i den när han, citat ”leker vuxen”. Det är bara att iaktta och läsa av hur lilleman ser på vuxnas hantering av mobiltelefoner.

tisdag 26 juli 2011

Svårigheter att ta sig in och ut ur en villa

-  Vilket är lösen ordet? Frågar larmcentralen på andra sidan luren.
-  Shit, shit, shit! For igenom mitt huvud. Inte som ett alternativ till lösenordet utan
som reaktion på en blackout skapad i panik.
Det här ingick inte i katt-, och husvaktsuppdraget.
Nummer 1 var att hålla kissarna levande och hyfsat välmående,
nummer 2 var att rädda modem från eventuella åsknedslag och
nummer 3 var att förhindra brand, vattenskada eller liknande.
Att komma på kant med larmet ingick inte planerna.

Situation ”Shit, shit, shit” innebar en prövning i semesterstress; tid att passa, lilleman stående ensam ute på verandan knackande, ringklockeringande och ropandes på mamma, speedad kisseunge som gjorde allt för att komma ut (och klättra upp i närmsta träd med barr) och en larmcentral som ville ha rätt lösenord, NU.
Det löste sig utan utryckning. Likt Robin Hood prickade jag rätt (nästan som Robin), andra gången jag försökte. Inte kan man hålla reda på alla språkliga varianter, böjningar och tempus och pricka rätt på första försöket. Men rätt lösenord levererades i sista sekund.

måndag 25 juli 2011

Städa 3

Morgonchokladen behövde inte värmas i morse. (Nu kanske man inte vill dricka varm choklad mitt i sommaren.)
Youghurten behövdes inte heller värmas i morse. (Morgonyoughurten vill man kanske aldrig värma, oavsett om det är sommar eller vinter.)
Att öppna dörren till ett sommarvarmt kylskåp var inte vad jag hade väntat eller önskat, måndag morgon.
Ett 21 grader varmt och kompressortyst kylskåp, mitt i rötmånad.
Sommarstädning nummer tre! Sortera, slänga och packa ur. Roligare kan man ha, men värre också. För min egen del är jag glad att det inte var frysen som gått på semester eller till Sankte Per, något som lilleman instämde i för i frysen finns ju all glass.

söndag 24 juli 2011

Mulen, likt molnen ovan




Det är inte ofta jag vaknar upp, misströstad av regn mot rutan. Jag brukar snarare få ett myspirr i magen när regndropparna smattrar mot fönsterbläcket. Men inte i måndags och inte idag. 
Jag uppskattar inte dess sällskap när jag ska på årets utomhusteater i skog och mark. Förra året missade jag den årliga teatern och årets chans såg uta att ackompanjeras av dagsregn. (Som tur var fanns det inga biljetter kvar till regnet. solen blev en följeslagare, mot alla odds.)
Idag tänkte jag slå hål på rutinen "slö söndag", (jag har haft söndag "twentyfour seven"  i fyra veckor snart) och ta en joggingrunda. Det är ett dåligt argument att stanna inne på grund av regn, jag vet,  men detta var hällregn. Nej, det var HÄLLREGN!
Men jag får väl anamma klyschan "Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det", planera om, välja att njuta av regnet mot rutan och göra något annat.

...Baka bullar!


fredag 22 juli 2011

Städa, städa...

 
Project storstädning och rensning är ett givet inslag i sommar och semester. Projekt nr 2 har varit "tokstädning" av lilla mormors balkong. (Med färre än 140 cm, ostadiga, över parkettgolvet är lilla mormor verkligen lilla mormor.)
Lilla mormor har en liten balkong, som är hennes fönster mot världen, och den är hennes friluftsliv. Från och med idag är den lilla balkongen lite större, utifrån att den har lite mer utrymme att vandra på. Vi slängde en del bråte, i hemlighet. Sådant som vi inte tror att lilla mormor kommer sakna. Detta bör verkligen antecknas, att min kära moder viskar ”släng” i mitt öra. Hon och jag som under tidigare sommarstädning bar (och smög) tillbaka bråte in i garaget när det var projekt garagestädning.
En härlig sak med sommarstädning är att man kan blaska obehindrat med vatten. Efter dagens städning är varje dammkorn bortsköljt med rikliga mängder vatten (hon har balkong längst ner, bör tilläggas). Jag undrar om allt växer av riklig bevattning. I så fall kommer lilla mormor har en grandios balkong inom snar framtid. För oj, oj, oj vad många liter vatten som hälldes ut på dess golv.

torsdag 21 juli 2011

Barnvakt


I tre dagar har jag och lillemannen varit barnvakter.
Idag är det sista dagen som matte- och husseansvaret ligger på våra axlar. Egentligen inget betungande ansvar. Lillemannens uppgift har varit att busa, leka och skoja. En uppgift som han har tagit på största allvar. Man kan undra vem som har underhållit vem? Både lilleman och lillkissen verkar ha varit överdoserade på allehanda energidrycker. (Klockan 0.58 på natten har lillkissen definitivt gått på energidrycken "Monster".)

Hon låter inte så mycket, hon syns inte heller (för man hinner inte se henne) under bussessionerna. Hon känns däremot, med fartfläkten som viner kring benen när hon springer förbi och när hon helt plötslig, efter ett jätteskutt, sitter fastnålad i vaden.
Lilleman hörs! Han har nog skrattat konstant under deras lekstunder. Åh vad jag älskar att lyssna till hans klingande, kluckande barnskratt. Jag har själv börjat fnissa av bara farten.
Jag vet inte om det är något att eftersträva, men han har skrattat så mycket att han har ramlat ur fåtöljen.

Vi har lov att göra utflykter och lämna kisseungen 4 timmar i sträck /dag. En välbehövlig paus för både lilleman och lillkissen. Dagens paus infinner sig snart då det vankas fika hos faster.





osvenskt


Man kanske ska börja med att fråga sig vad som är svenskt?
Jag skulle kunna ha ett väldigt långt utlägg i detta inlägg och med tanke på tiden för detta inlägg skulle jag kunna spinna loss ordentligt. (Men jag drack bara vatten till middag, så det skulle inte bli tornadospinn i alla fall.)
Jag nöjer mig med att konstatera att grillning kanske inte är så osvenskt. Troligtvis inte, speciellt inte i juli månad.
Jantelagen är också ganska svensk och det är väl den som jag tänkte bryta lite mot. Det är stort för mig. Jag bryter inte många lagar och regler, speciellt inte heliga Jante. Men nu gör jag det...nu...

MINA BURGARE ÄR HIMMELSKA!

Det finns säkerligen de som gör bättre burgare. Det finns säkerligen mer avancerade recept.
Men mina är så goda så goda, enligt mig och lilleman i alla fall. Inte bara tummen upp, utan tio fingrar upp av en femåring. Toppbetyg av en hård domare.

Jag ska väl dela med mig av mitt enkla recept, där jag tror vitlöken är pricken över i:et. (Så tycker du inte om vitlök kan du sluta läsa här.)

Burgare
cirka 400 gram nötfärs
en vitlöksklyfta
peppar från kvarn
salt
ett ägg

Blanda ihop, men rör inte för länge.
Rulla bollar och platta ut burgare utifrån önskvärd storlek.

Vid grillning så bör burgarna penslas med olja eller marinad blandat med olja.
Grilla på hett galler. Vänd inte för tidigt.
Njut!

tisdag 19 juli 2011

Två val

- Min kompis Linus kan cykla... och min kompis Erik kan cykla och snart kan jag med. Nu tränar jag.
När jag kan cykla så ska mamma och jag åka på cykelutflykt.

Osynlig, i ett annat rum, smyglyssnar jag till lillemans redogörelser för mojje (mormor) när hon frågar hur cyklingen har gått. Det är som att höra mig själv på repeat. För en liten stund sedan var det jag som uttalade ovanstående fraser. Att öva saker med lilleman är som att se mig själv, eller att möta mig själv med inställning och attityd. Jag och han har en grundotåligheten som kan beskrivas med "Det ska gå på en gång, annars blir jag förbannat otålig och arg". Nu funkar inte mycket i livet enligt denna devis. Under mina år på moder jord har jag lärt mig att det mesta står på en grund av hårt arbete. I vissa fall, och hos en del, hårdare arbete än hos andra. Det mesta kommer inte gratis, om man inte har haft en dejt med fru Fortuna. Jag har kommit fram till att man i sort sett, oftast, har två val.
Man bestämmer sig för vad man vill och antingen
1, jobbar man för att komma dit eller så
2, struntar man i att anstränga sig.
Resultatet blir därefter.

måndag 18 juli 2011

Coleslaw

 

 

 

Exakta ingredienser fanns inte i lådor och skåp, vilket ledde till lite improvisation. Tabascon byttes ut mot Sambal Oelek. Även mängden av de olika ingredienserna improviserades lite. Ögonmått och fingertoppskänsla var två välanvända måttredskap när vi vevade ihop vår Coleslaw.

Resultatet blev ”smaskens”.

 

Riv morot grovt,  en eller två stycken.

Strimla ½ vitkål (med osthyvel)

Doppa vitkålen i kokande vatten, eller häll det kokande vattnet över vitkålen. Låt svalna, med hjälp av kallt vatten efter en stund.

För att inte Coleslawen ska bli vattnig så ska vitkålen kramas ur ordentligt. Den kan eventuellt klappas torr i en (ren) kökshandduk.

 

Blanda 2 dl majonäs med

½ vitlöksklyfta

salt, peppar från kvarn´

½ tsk Sambal Oelek

 

Rör ner morot och vitkål i kryddmajonäsen.
Ställ svalt fram till servering.

Key Lime pie

   

 

 

Den här pajen har anor från sent 1850- tal (i Amerika), när kondenserad mjölk blev

tillgängligt. Det var en välkomnad utveckling i Florida Keys, där färsk mjölk var en lyxvara.

Key Limes odlas bara i Florida Keys. Frukternas säsong är relativt kort. Därför byts

Key Limes ut mot vanliga limefrukter i denna Amerikanska favorit.

 

Key Lime Pie

Åtta personer är beräknade att få smaka denna delikatess (vid det här tillfället).

 

175 digestivekex

2 msk florsocker

½ tsk malen kanel

 

Mixas ihop. Det ska vara en grövre mix. Det får inte bli pulver.

Tillsätt 70 gram smält smör och blada i kakmixen.

Grädda pajskalet i 5 minuter på 1600 C.

 

Under tiden görs fyllningen genom att vispa ihop

1 burk kondenserad mjölk

1 ¼ dl pressad limejuice

rivet skal av tre limefrukter

4 äggulor

 

Ta ut pajskalet och häll i fyllningen.

Grädda i cirka 15 minuter eller tills fyllningen är fast mot kanterna men lös i mitten.

Låt pajen svalna i minst 2 timmar.

 

Servera med vispad grädde.

Amerikansk afton

  


Det Amerikanska köket är mer än hamburgare (för er som inte visste).

Livliga L och händige H har en förkärlek till landet ”over there” och lånade ut kök och servis till vår Amerikanska afton.

När jag klev in i köket stod en gryta med revbensspjäll på spisen och puttrade tillsamman med vitlök och lagerblad. I ugnen gonade sig en Key Lime pie. I min kasse var resterande innehåll till middagen, som stundade.

Väl till bord serverades glaserade och grillade revbensspjäll, bakad potatis och Cole slaw.

Mätt och belåten var bara förnamnet när vi dukade av. Någonstans måste jag ha sparat ett litet hål för det gick ner lite Key Lime pie med vispad grädde, också.

söndag 17 juli 2011

Körsbär i trädgård…

 

eller om det nu är klarbär. Jag har absolut ingen aning (trots att jag är lärare, i NO. Shame on me!) Jag och min kära moder tävlade med fåglarna vem som kunde få tag i mest bär. Mamsingen vann nog i flit, både i antalet gånger som hon var ut och plockade samt i hur mycket bär hon bar in i köket.  Jag måste erkänna att för egen del så hamnade många bär i munnen. Smaskens! På så sätt spelade jag mer i samma liga som pippifåglarna.

Så här söndagskväll, står burkar med sylt och marmelad uppradade på linje i föräldrarnas kök. Smakar fin fint på frukostsmörgåsen. Snart får de sällskap av årets första nyinlagda gurka, som också får betyget ”smakar fin fint på frukostsmörgåsen”.

 

Det har varit en riktigt huslig helg, en sån där huslig helg som är så skön att ha då och då. Förutom fyllda, fd, tomburkar så har jag hunnit med liten home makeover på min lilla uteplats. Rabatterna har blivit rensade, buskarna klippta, utemöblerna har blivit inoljade…

Åh, vad jag tycker om att känna mig huslig, trots frånvaron av hus.

lördag 16 juli 2011

Städa...

 
       

 

Lillebror hade gett sig själv ett semesteruppdrag, eller snarare ett evighetsprojekt – städa hyllor (det är fullt tillräckligt) i barndomshemmets garage.

 

-         Hur många kubik rymmer detta garage? Var hans fråga en av kvällarna, när vi stod och beskådade ljussken från solen som började sjunka bakom granskogens kalhygge samt en kvällsbrasa av dagens skörd av onödigt sparande.

 

Han och pappa hade burit ut saker (som var mindre bra att ha eller som hade gjort sitt)

och jag och mamma räddade några saker från en säker förintelse. Under förhandling och motiveringar fick de bäras in igen. 

Nu har jag fått en liten hörna där jag kan samla mina kreativa alster. Eller rättare sagt grundplåten till mina kommande projekt. Lillebror tycker att det är dålig produktivitet på mig och alla mina projekt. Det kan också uttryckas att han tycker att det är mycket snack på mig, men lite verkstad.

 

I min samling av ligger nu en trave drivved, en whiteboardtavla, 8 tillsågade plankor, ett gammalt bord, en massonitskiva, små bitar av obehandlat trä, stuvbitar till Ollies snickarlåda, en fösterram… 

Var och en har en planerad framtid.


fredag 15 juli 2011

Inte riktigt vad jag hade tänkt mig

 

 

Jag tänkte att jag skulle vara duktig och jämföra priser på ”gluggar” till min kamera.

Fotoaffären var inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men fin ändå.

torsdag 14 juli 2011

Jag och tjejerna i KIF

Idag har jag fått lyxträning, om man kan säga så.
Visst känns det lite lyxigt att dela tränare med tjejerna i KIF. Därmed inte sagt att jag kör samma tempo, nivå och intensitet som dem. Troligtvis inte. Speciellt inte när jag börjar träningen med att låta som en gammal tant.
- Hur gammal är du egentligen? undrade herr Engström när mitt utlägg om mina krämpor var klart.

Ja, det kan man undra. Ålder är ju bara en siffra på ett papper, så min faktiska fysiska ålder vet jag inget om.
Fru Engström satte mig på övningar med gummiband, kettlebells, pilatesbollar .... och analyserade mig och min kropps svaga punkter.
Fortsättningsvis, istället för att behandla musklerna med Voltaren och Alvedon så ska jag inhandla en Pilatesboll. (På inrådan av sjukgymnast så ska bara käka färdigt alla tillåtna tabletter först.)

onsdag 13 juli 2011

svart katt, svart natt

 

 

 

I dag hämtade jag och mamsen en lekfull liten kattunge.

I förrgår körde jag på en katt. En svart ungkatt!

 

Just nu tampas jag med oro, dåligt samvete, ”lidande” och hopp.

Oro utifrån farhågor att det ligger sanning i skrock. Jag menar, om det betyder otur att se en svart katt gå över vägen vad månne det då betyda att köra på en svart katt som försöker springa över vägen?

Nu är kanske inte det det största problemet i det hela.

Ett dåligt samvete som gnager är etter värre. Att vi ska få glädjas åt ett litet liv, medan någon annan sörjer en saknad.

Värsta av allt är ändå tanken att mitt trafikoffer ligger under en buske någonstans och lider. Jag han inte titta hur kissemissen mådde. När jag vågade se mig omkring såg jag rumpestumpen och svansen på katten försvinna in i dikets gräs.

Jag försöker plocka fram hoppfullheten att det lilla livet mår fin fint,även om hoppfullheten kantas av starka tvivel.

Kö i sommar Sverige



 

Jag har inte varit på nöjesfält, även om kötiderna till de mest populära åkattraktionerna säkerligen kan tävla med lördagens väntan.

 

55 minuter i kö, för att återigen få ha sin kommunikativa plats i världen. 55 minuter och 12 sekunder för att vara exakt. I mobiltelefon!

Vilken tur att jag har semester (i och för sig var det lördag), för vem har tid att sitta 55 minuter i telefonkö en helt vanlig arbetsvecka.

 

Idag kom mitt nya modem, en Thomson 2011! Jag har nyligen kopplat upp och kan länka mig ut till omvärlden igen. Hej hej!

torsdag 7 juli 2011

Sagan om ringen

Min kära moders ögon uttryckte skepsis och en kort stund var det tyst kring min önskan.
Oron kläddes med ord och signalerade att det kanske kunde vålla missförstånd,
om jag var upptagen eller inte.
Till min födelsedag hade oron bytts ut mot ett presentkort och jag fick möjlighet
att bocka av ett av önskemålen från min materialistiska önskelista.
Min kära moder hade bevisligen släppt oron över att denna önskan kunde grusa
önskemålen på min andra önskelista, den över saker som inte går att köpa.

Häromdagen var jag iväg för att göra slag i saken och beställa en ring.
En ring i silver med lillemannens namn ingraverat på utsidan.
Jag visste exakt hur jag ville ha det, eller....? Tre stora val mötte mig.
Ställningstagande kring form, storlek och typsnitt på text gav svår beslutsångest.
Jag provade ringar och modeller, fler gånger än vad ett sommarvarmt finger kan
önska sig. Tillslut, under stor vånda, lades bokningen.
Ett par timmar senare kom tvivlen på om det hade blivit rätt. Två gånger ringde jag och
lade beställningen i träda, en extra gång var jag in och provade... Stackars expedit.
Hon följde mina önskemål med ett leende på läpparna (men med sammanbitna tänder?)
- Det är klart att det ska kännas rätt.




Nu sitter "min fina ring"(citat ur butikens sms meddelande att min fina ring hade kommit)
på höger ringfinger.
Enligt utsago så är jag förlovad enligt Norska mått mätt. Jag tror att det är fler länder
som kan strykas när jag får iden om att bocka av en av punkterna på min önskelista,
den över saker som inte går att köpa.

söndag 3 juli 2011

Vänner från förr


foto bearbetat i Photoshop


 

Det är kanske inte så ofta vi ses, men när vi gör det så är det hjärtligt

och under mycket angenäma former. Igår var ett sådant tillfälle.

Vi gjorde en utflykt som inte inträffar lika ofta längre, men enligt Jes

ändå ”ganska ofta, sisådär vart annat år”.

Med ovisshet, likt en mindre van resenär i vida världen, lät vi magkänslan

bestämma var vi skulle ställa in vår färd i den värld som

finns efter 22.00 bortom den egna ytterdörren.

Gemensamma förväntningar på resan sattes också upp


-         Menar ni att man ska vara vaken efter tio.

-         Japp, och du ska röra på dig.


För att skingra tankar på att det infinner sig en trötthet efter Bolibompa tid och

på att det faktiskt är en dag i morgon också (vuxenpoäng på den insikten,

för er som räknar vuxenpoäng) och eliminera känslan av ”hur ska jag överleva

om jag inte får sova” tillades


-         Men det är lättare att vara vaken på ett dansgolv än hemma i soffan.

 

Till tropisk hetta utforskade vi dansgolvets rytmiska värld. DJ.n var nog av samma

årgång som oss (en rackarns bra årgång, 1976), men rollen som Dj var inte hans

bästa sida, längre. Uppdatering/fortbildning på honom hade suttit fint.

 

Glad över ett kärt återseende och en härlig sommarkväll

fick sömnen tillslut infinna sig, flera timmar efter Bolibompa tid.

lördag 2 juli 2011

Gubben sur och utmaningarna

 


Förra säsongens sista golfrunda kantades av en rejäl utmaning. Inte på det sättet som kan vara det mest brukliga, dvs. frustrationen över att inte få spelet som man vill genom för många slag och vilda, ostyriga bollar som går sin helt egen väg. Dessa ganska vanliga tillbud har jag lärt mig att bemästra, ganska bra.

Jag blev varse om andra små detaljer som kan störa en golfupplevelse. Grästuvor och "gubben sur"!

För min del blev det "gubben sur". För hans del var det grästuvor som saknade sina rötter. Jag hade tydligen inte lagt tillbaka en grästuva på fairway. Jorå så var det, för han hade tittat på mig. 

Jag vet inte om det var tillsägelsen i sig eller om det var att han för en stund berövade mig glädjen över att få gå en golfrunda eller om det var känslan av att bli förödmjukad (på snudd till trakasserad) som gjorde att underläppen började darra och de undre ögonlocken började rycka okontrollerat för att hindra tårar att välla upp.

Golfrundans största utmaning blev "gubben sur", att beakta hans utsago (om att jag vandaliserade fairway inför en kommande vinter) och ändå inte låta honom ta glädjen med sig när han åkte bort över vidderna med sin lilla bil. Jag bestämde mig för att fortsätta min eftermiddag så som jag började den, glad över några timmar på golfbanan. Jag klarade utmaningen hyfsat bra, för golfrundan blev rolig, kanske mest på grund av sällskapet från härliga Hille och ett och annat bra slag. Men jag var klart påverkad av gubben sur. Vartenda litet grässtrå fick varligt komma tillbaka efter sin flygtur med bollen.


Igår spelades årets första runda (sent på säsongen, jag vet).
Med "gubben sur" i tanken placerades återigen vartenda litet grässtrå varsamt tillbaka efter varje slag. Men visst kom "gubben sur" fram till oss flera gånger under gårdagens runda också. Nu pratades det om väder, vind och lata dagar på båten. Då och då pausade han sin svada för att låta oss slå. Betraktade slagen och värderade.
– Hoppsan, nu toppades bollen! kunde höras efter mindre lyckad utdelning av ett slag.

För mig är "gubben sur" en utmaning i sin blotta närvaro.