måndag 31 januari 2011

träning i arla stund

På måndagar börjar jag jobba först klockan 10.00. Att börja arbetsdagen på förmiddan är inte likställt med att jag snoozar 14 gånger, legitimt ,och ligger kvar i sängen och värmer mig.
Varm är jag, eller kommer iallafall att bli. Väskan är packad med ombyte, löpskor och vattenflaska. Om några minuter bär det iväg till gymmet. Löpbanden lär vara lediga i denna morgonstund.
Nu blev det inte så tidigt som planerat. Egentligen skulle energiska E med, men hon fick besök av några små ettriga som just nu tas om hand av vita blodkroppar. Så 06.30 träningen blev förflyttad till 07.30.

söndag 30 januari 2011

olika referensramar

Följande inlägg är tillägnat min älskade pappa.
Jag frågade om lov, vill absolut inte göra mig rolig på någons bekostnad, även om svaret på frågan blev:
- Lägg ut det du. Du får skriva roligt, på min bekostnad.
Jag hörde glimten i ögat.
Nu vet jag vet inte om jag kan skriva så roligt, jag tyckte mest att det var gulligt.

Vi har spenderat några timmar tillsammans idag, mina föräldrar och jag. En lunch, lite söndagsshopping och ett eftermiddagskalas.
Inspirerad av energiska och färglada E dök jag upp med nymålade naglar - i blått. Lite nytt, något som jag aldrig har haft förut. Pappa döpte fenomenet till "blånagel på varje finger". Jag tror inte att han såg på min färglada kreation på samma sätt som jag.
Jag tycker att mina naglar är fina.

När timmen var slagen för att parkera bilen och gå in i lokalen för kalas, låg en par nyinköpta påsar kvar i baksätet. Ganska stora och väl synliga. Som förslag la jag fram att vi skulle ta med påsarna in på kalaset. Pappa tyckte att det var onödigt.

-  Det är inte så kallt idag. De kommer inte frysa.

Nu var det inte minusgraderna, eller bristen på minusgrader som jag tänkte på. Jag var mer orolig för personer med för långa fingrar, som dessutom har lite svårt med gränsen för mitt och ditt.
Påsarna hamnade i skuffen, osynliga för omvärlden.

Jag log lite åt hur olika vi ibland refererar till omvärlden, min far och jag.

lördag 29 januari 2011

"Favorit" i repris?

Det tunga artilleriet har plockats fram. Den här striden tänker jag vinna!!! Oövervinnerlig är bara förnamnet.
Till min hjälp har jag handsprit, handsprit, handsprit, vitpepparkorn (nyinköpt påse), humbug som silvervatten och avslagen Coca-Cola.



Herr och fru magbacill ...


Jag tänker INTE öppna dörren!!!!!!


fredag 28 januari 2011

Jag bor inte i Narnia

men jag är en isdrottning.
Inte jämt och ständigt,  men jag ser gemensamma drag.
En gång för länge sedan blev jag smittad, utsatt för kyla, frös till is och utvecklade skrämmande likheter med Narnias kalla dam.








Första smältdroppen droppade häromdagen!
Jag kanske börjar bli frisk från min kalla förkylning.

onsdag 26 januari 2011

Det lockar...

Det lockar som
- godiset i kassan,
- att tänja på hastighetslagligheten, när det står en 70 skylt på en bred och kilometerlång raksträcka i skog och mark,
- att ta en bit till när tårtan var så god,
- att strunta i vattenransonering (jag levde med en muntlig sådan hemma hos mum n`dad, som försörjde hushållet med egen brunn) när det värmer så gott att duscha,
- att vara uppe alltför länge för att kvällen är så trevlig,
...
Det lockar och jag faller för frestelsen.

- Bara en gång till! SNOOZE!
Jag har en ful ovana att snooza 14 gånger innan jag går upp. Jag har funderat på att lägga min mobil/väckarklocka i ett annat rum, men då måste jag gå upp för att stänga av den.
Snoozen förstör egentligen hela dagen!
Jag förstår inte varför jag gör det, snoozar, för egentligen är en morgon i lugn och ro en del av paradiset på jorden. En skön start där man kan ladda inför dagen och kliva ut genom ytterdörren på gott humör och full av energi.

Nu ser då inte mina mornar ut så!
I varjefall inte varannan vecka, då jag plockar fram en kvarleva av tonåringen inom mig.
Dominoeffekten av att mina fingrar besöker snoozeknappen låter inte vänta på sig -
snooze 14 gånger, för trött för att orka äta ordentlig frukost, magkurr vid tio som överröstar allt i sin närhet, bedövar hungern med kaffe,  lunch vid 11.00, eftermiddag utan mellis (glömmer alltid att ta med), fyller magen med två koppar kaffe och tuggar hysteriskt på ett tuggummi, kliver rakt in i kylskåpet när jag kommer hem...

Jag vet hur man ska göra rätt, så varför gör jag så fel?

tisdag 25 januari 2011

REA of MQ

Vilket klipp!
Jag kan stå ut med att vara shopaholic när jag betalar 21 kronor för tre plagg. (Tack för presentkorten som jag fick i födelsedagspresent.)
Dessutom kan man säga att jag tjänade flera hundralappar, med tanke på att allt var på halva priset.
Alltså, jag är riktigt ekonomisk. Jag tjänar på att handla!



måndag 24 januari 2011

klart man blir fundersam! ...shopaholic...

...shopaholic, shopaholic...
Jag smakar på ordet.Skulle jag vara..., nej det kan inte stämma.
Jag kan erkänna att jag blir glad av att handla. Det gör tillvaron lite mer färgglad, ett sätt att fly det stora grå.
Jag kan erkänna att jag hittar behov som jag inte visste fanns, när jag besöker butikerna i city. Min kreativa fantasi går på högvarv och jag uppdaterar både inredningen i min lilla lya och mig själv. Att bo på landet, mil från närmsta butik är inte heller en lösning. Det finns ju kataloger och så finns webben.
Men att vara en shopaholic...

Det var först när min lillebror (som är allt annan än mindre än mig, både i kropp, själ och hjärta) tittade på mig med lite bister uppsyn, men ändå med en tendens till glimt i ögat, och sa ordet "shopaholic" som jag började fundera över ett av mina nöjen.
Klart man blir fundersam när någon annan säger det, speciellt om denna "någon annan" är professionell Kronoinspektör.

söndag 23 januari 2011

Till mojjemojje

 



















Tre mil bort bor lillemannens "mojjemojje" (gammelmormor). Liksom vi (just nu), så går hon hemma hela dagarna. Det behövs inte speciellt mycket inlevelse för att inse att hon kan behövas muntras upp. Med tanke på att vi inte skulle komma ensamma (vi har som sagt besök, anledningen till att vi är hemma) om vi skulle åka och hälsa på, så fick uppmuntran ske på annat sätt. Vi (eller rättare sagt jag) bestämde att vi ska skänka lite glädje med hjälp av ett snailmail.
Pennor, papper, saxar och limtuber fyllde vårt köksbord efter frukost. Resultatet blev bilden "Den heter ingenting" och "Pelargon".

Tänkte ge dig tankenöten att gissa vilken bild som hör ihop med vilket namn.

lördag 22 januari 2011

Gumman Tö ...

gumman Tö, ta inte bort våran SNÖ.




Nu är glada julen slut slut, julengranen dansas ut ut.
Nja, vi har inte dansat ut granen men den kom ut ändå. Den finns inte kvar hemma hos oss, till lillemannens stora sorg.
Det var ju så fin!
Jag fick godkännande att kasta ut granen när han hittade ett flygfä (av mindre storlek) på fönsterbrädet, vilket jag hänvisade som en en inneboende i granen. Av något anledning fick lillemannen för sig att den (flygfäet) skulle flyga in i hans mun, så jag fick i och under tystnad plocka ner glitter, julgranskulor och ljus.



Dagen fortsatte med att plocka jul- och adventssaker. Hur mycket kan man få plats med i en liten trerummare?Nåja, det plockas fram julesaker under minst en månads tid, men ändå...



I och för sig gick halva dagen, i omgångar, åt att få fast de nya bokstäverna på tavlan över bänken.
Lossnade inte den ena så lossnade den andra. Till slut kom hammare och spik fram, fast jag inte ville göra någon åverkan på mina ohyvlade plank.

Gumman tö var lika enveten inne hos oss som hon har varit på gården utanför, samt i nästan hela Svedala.




Fattar inte gumman Tö att ordet snö fortfarande är högaktuellt och att det bör vara så i två månader till.

fredag 21 januari 2011

Designtavla



En kall och snöig söndagseftermiddag i slutet av november, strax innan skymning, pulsade jag och pappa fram till farmors lada. (Farmor själv är inte kvar på Tellus, men för mig är det ändå farmors lada.)
Pappa ruskade på huvudet åt mina beskrivningar, men hjälpte mig ändå. Önskemålet var ohyvlade plankor i rött eller obehandlat trä.
I femton minus, huttrandes i garagets snickarhörna, mättes, sågades och borrades det i mina ohyvlade plankor. Inte heller under processen i snickarhörnan föll min ide i pappas smak om inredning och design.

Nu hänger tavlan där, sedan decembers början. Min alldeles egna jultavla, som under veckan har fått ny skrud och blivit en vintertavla.


 

torsdag 20 januari 2011

Ovälkommet besök

har vi fått på vår lilla gata i stan.
Eller, lillemannen har fått besök. Jag fungerar mer som en passupp i deras påhälsning.
Själv är jag inte speciellt ledsen över att det inte är mig som de ville träffa. (Jag har aldrig haft några positiva erfarenhet av deras visit. Lillemannen verkar dock kunna se fördelarna - nästan obegränsad tillgång av avslagen Coca-Cola och smörgåsrån.)
Inte är jag specielt gästvänlig heller. Jag gör allt för att hålla dem på avstånd.
Nu får de gärna tacka för sig och fortsätta sin resa i världen. Sedan i tisdags har de varit ganska påträngande,
herr och fru magbacill, med hela tjocka släkten.




tisdag 18 januari 2011

Jägare är vi allihopa...

...du med och jag med.
Visst jagar du lyckan?!

Inte så att du ligger i kamoflagekläder i närmsta buske, redo att fånga lyckan när den kommer. När den kommer, om den kommer, hur ser den ut?
Det är väll det som är problem nummer ett, att man funderar på hur lyckan ser ut. (Här blev det lite tvetydigt vad som var problem nummer ett. Var det att man funderar eller att man inte vet hur lyckan ser ut?...)
Vad är det man ska jaga, när man ändå är på jakt?

Jag tror att lyckan ser olika ut för dig och mig, men i grund och botten väldigt lika.
Eller, just nu tror jag att lycka handlar om att ha rätt balans av all kemi i hjärnan.

Vad som behövs i ditt liv för att dessa kemiska signaler ska kickas igång? Det kan nog se olika ut.
Om man har tur, vilket kanske de flesta har, så kan man kicka igång lyckokänslan på egen hand (utan att behöva fundera nämnvärt mycket) genom att göra roliga/meningsfulla/stimulerande saker. Andra behöver lite hjälp på traven. För dem spelar  det ingen roll hur de fyller dagen. Lyckomotorn startar iallafall inte.
Är du i gränslandet mellan dessa kategorier kanske du är den värsta jägaren av dem alla. I gränslandet behöver du ta reda på  vad du ska göra för att trycka igång lyckomaskineriet i hjärnan, så sköter sig resten själv. I gränslandet sniffar du villebråd och du vet vad du ska jaga - aktiviteter och sysselsättning som skapar tillstånd av lycka.

Så finns det självklart bonuskort i livet, som iallafall gör att man får lite vind i ryggen när man springer fram i lyckodjungeln, kärlek, hälsa och pengar.

Fast egentligen tror jag att jakten sker i blindo. Det handlar nog om att komma till ro, med sig själv och sitt eget sällskap... eller så är allt kemi, hjärnans kemi...

Nej, nu lämnar jag med varm hand över till Hanna Hellqvist och hennes program "Jakten på lycka". Hon får servera mig med de villebråd hon hittar och jag ska granska det hon serverar och se vad jag tycker om saken.
Svt 2 tisdagar klockan 21.30, om du är nyfiken liksom jag hur man kan få bästa utdelning av jakten på lycka...

söndag 16 januari 2011

En sån´där dag...

Idag är det en sån´där dag då jag inte vill mycket mer än att titta i resekataloger.
Idag är det en sån´där dag då jag har medkännande med dem som inte rankar vintern på sin topptiolista. (regn, slask, regn....Hur kul är det?)
Idag är det en sån´där dag då jag får förståelse för "mina kids" som går med mössa hela dagarna (eller så fort de får). Det är rackarns skönt att ha den kvar på huvudet när man kommer in från regn och rusk.
Idag är en sån´där dag som bara är tråkigt grå, kall och ruggig.
Idag är det en sån´där dag då det är så mysigt att njuta av soffan, en kopp kaffe och ett efterläntat Solsidan (på Tv).

seven layer dip

Det handlar om sju lager, som tillsammans blir en supersmaskig dipp till tortilla chips.
Seven layer dip!
Livliga L och händige H har ett lager med bönmix från resor gjorda på andra sidan Atlanten.
Jag och livliga L funderade länge på hur den långväga bönmixen kan ersättas av en mer lättillgänglig variant. Eller, jag tror livliga L:s önskeförslag för framtida "seven layer dip" är att ta sig över Atlanten och bunkra upp fler burkar med bönmix (och diverse annat också). Jag hänger gärna på ,men då blir det ingen bunkring av bönröror inom de närmsta fem åren.
Hur som helst så avnjöt vi vår seven layer dip igår, utan att bekymra oss nämnvärt om framtiden, till en skön filmkväll i soffan. Morgondag, tighta jeans och träning var lååångt borta.

(Receptet läses bäst nerifrån och upp.)


lager 7
riven ost, efter tycke och smak



lager 6
hackade svarta oliver


lager 5
en halv hackad lök



lager 4
2 st hackade tomater



lager 3
en avocado, skuren i små bitar



lager 2
2 dl creme fraiche, blandat med 2 msk tacokrydda


Lager 1
bönmix med jalapenjo kryddning...

fredag 14 januari 2011

Tillägg i min lilla lista

Jag har aldrig varit en trogen köpare av musik.
Min sponsring av musikaffärerna skedde på den tiden då det fanns LP skivor. Då, för många år sedan, köpte jag så många skivor som barnbidraget tillät (det som var kvar när jag hade ruinerat mig på Lewis 501:or med bootcut samt inträdet till ett och annat disco och ... ).
Technotronic (med bla. "Pump up the jam"), Leyla K, Bryan Adams (Everything I do Ido it for you), Roxette, Alice Cooper, Whitesnake, Guns´n Roses, Nirvana... står nuförtiden mest och samlar damm i ett skåp. Men under sina glansdagar accompanjerade de mig när jag gjorde entree in i tonårsvärlden. Främsta uppgiften är idag att påminna om svunna tider.
För övrigt var det kassettband, egenhändigt mixade från Trackslistorna på lördagarna, som erbjöd musikupplevelse som man kunde styra över själv. (Ett tag var jag besatt av låten "When the children cry", vilket jag också gjorde när jag lyssnade på den. Jag spelade in den, enbart den, på ett 60 minuters band och satte bandet på repeat. Ehhh...Stackars omgivning som inte var lika förtjust i låten som jag.)

Idag köper jag, som sagt, inte nämnvärt mycket musik längre och jag mixar inga egna kassettband längre (Tracks finns ju inte längre). Idag är jag lite "svenssonbekväm" och tar del av mycket musik via radio och datorn. Därav var det det första som jag tänkte på när listan över mitt år skrevs ihop.
Men, som sagt var livliga L, musikalen Les Miserables var väl en musikupptäck under 2010 som är väl värd att noteras.

Just nu lyssnar jag till dess toner,
via Spotify!

torsdag 13 januari 2011

Det är väl bara att torka upp det!

Vi säger inte mycket i arla morgonstund, jag och lillprinsen. Att vi är mor och son märks tydligt på morgonen. Ljudet av radion är det enda som hörs när vi morgontrötta två sitter och äter frukost. Förutom sällskap av röster, så är radion är ett hjälpverktyg att hålla koll på att morgonschemats håller.
Nyheterna klockan sex, då bör vi vara i full färd att klä på oss. Jag bör ha kommit ut i köket och påbörjat frukosten. Nyheterna klockan halv sju, bör sändas i samband med att frukosten dukas av. Vi bör sitta i bilen och lyssna till sjunyheterna, annars är det bråttom bråttom.

- Men nu har de sagt det hela morgonen! uttrycker lillprinsen med ett fundersamt veck mellan ögonen.
- Vaddå?
- Att det är mycket vatten. Vad är en översvämning?
- Det är när det är så mycket vatten så att man inte ser marken. Det ser ut som att det har blivit en sjö.
- Men det är väl bara att torka upp det om det kommer in i husen.
- Fast det är så mycket vatten, så det går inte att torka upp.
- Man får väll ta skrapan då!

...

Tänk om livet vore så lätt ändå!

onsdag 12 januari 2011

Njutbar stund

Det blev inget idag!
Jag hade tänkt en gång om dagen, eller iallafall en gång i veckan.
Men det förstås, det är så mycket annat som ska hinnas med en vanlig vardag.
Det märks verkligen när man har varit utan, speciellt om det har blivit en vana.

Vi har ett rum på jobbet där vi har möjlighet att få en stund för oss själva, när det finns tid och lust. En kvart med tryck, kläm och durr... Varje del av kroppen blir berörd, under förutsättning att man är tydlig med hur man vill ha det.

Det är verkligen en avslappnad njutning!







Man talar om hur man vill ha det...
... sen är det bara att njuta.

tisdag 11 januari 2011

Lite dispens kan man väl få?

Jag måste då och då påminna energiska E (och mig själv) att jag faktiskt är fem år äldre,med tillägg att det inte är vilka fem år som helst på skalan. Vi ligger på varsin sida om 30 strecket.
Det är inget som jag i vanliga fall är så mån om att poängtera. Men jag tänkte att det kunde ge mig lite dispens och medkänsla när jag håller på att dö under skivstångens tyngd och inte alls lika lätt och ledigt skjuter den i höjden som energiska E.
Dessutom tränar jag bara hälften så ofta... (inget försvarstal här inte).

- Du ska öka tyngden nu. Det ska bränna i musklerna. säger E med ett leende på läpparna.
- Det brääänner!!!! svarar jag, med sammanbitna tänder och högröda kinder.
- Men, jag har dubblet så tungt som du. Med din tävlingsinstinkt kan du väll inte gå med på det?

Sannerligen inte!
Tummen på en öm punkt samt insikten att min mage har expanderat okontrollerat mycket under de senaste veckorna (jag gjorde denna upptäckt när ledighetens mysisar byttes ut mot jeansens strama midjor) gjorde att jag lade på lite till...
Jag dubblade och musklerna dog!

Men det var det värt, så här efteråt.

måndag 10 januari 2011

Butter

Suck....
Ja, jag blir irriterad när den planerade inköpslistan inte kan följas, på grund av att varan inte finns i lager. Ännu buttrare blir jag när dess lagerhylla ska gapa tom på obestämd tid.
Ännu ännu buttrare blir jag (om det är möjligt) när lagersaldo 0 ex är avhänget på att samma produkt i annan färg måste ta slut innan en ny order läggs in.
Men... Det kan ju dröja 100 år innan trenden ändras så att folk vill köpa just den produkten i just den färgen som finns kvar. Det finns kanske en anledninmg till att det finns 79 kvar i den mindre efterfrågade färgen.

trippelbutter....





söndag 9 januari 2011

ätas eller inte ätas

Vi har, tillsammans med plusgraderna, ägnat helgen åt snön. Den som nu finns kvar. Det är i och för sig ganska mycket, men en ganska tung och blöt sådan.
Invigning av lillemans slalomskidor, snöbollskrig, brottning och byggande av snögubbar och snölyktor har varit helgens underhållning. Snöänglar får bli en annan dag, för inte ens starkeman skulle orka vifta med armar och ben i denna decimeter tjocka blötsnö.
Lilleman var dessutom lockad av att pröva snö som en kulinarisk läckerhet, eller en resurs till att hålla vätskebalansen på rätt nivå.
När vi gick in (för att baka hallongrottor) så fick en, tillsynes, ren snöboll följa med in i värmen. Efter att ha blivit omhändertagen av plusgraderna inomhus visade den sitt sanna jag...


smält snö i vit bunke

Med rynkade näsor beskådade vi den för detta snöbollen. Övertalningen var lätt, så lätt att den inte ens är värd att kallas övertalning. Vi var snabbt överens om att man inte ska äta snö.

Lillemannens favorit för dagen blev Hallongrottorna. Själv lät jag mig väl smaka en laxröra på avocado. Den var så smaskig att jag måste dela med mig av den. Var så goda!

Laxröra
med citron och sambal oelek

2 avocador
200 gram rökt lax
2 dl creme fraiche
1 msk finrivet citronskal
1 tsk sambal oelek
finklippt färsk dill, efter tycke och smak

Strimla laxen och blanda med övriga ingredienser.
Halvera avocadon. Fördela röran på varje halva.
Garnera med citron.


fredag 7 januari 2011

Doktor E


Stackars lille tomte!
Han föll handlöst ner i hårda plattor på en isig uteplats, efter att ha fått en sopkvast i huvudet. Hela armen bröts av. Nu ingår vår tomte i statistiken för årets benbrott.
Jag vet inte vem som tog det hårdast, tomten som blev armlös eller lillemannen som blev tomtelös.
Med en systers akutinsats med allround lim och gips blev inte skadorna så stora.
Med lite keramikfärg blir han som ny.

torsdag 6 januari 2011

Halvfullt eller halvtomt?

Stilla stilla lägger sig centimeter på centimeter på varandra och jag tycker att det är urmysigt. Detta mjuka vita täcke som vyssar hela (min) värld i en stilla vaggsång!
Jag är dock glad att jag inte har ett yrke som tvingar ut mig på vägarna. Eller, det har jag på sätt och vis. Inte så att det ingår i arbetsuppgiften men jag måste ut och slira för att ta mig dit.
Imorgon är det dags! Redan. Alltid ett ord som avslutar en ledighet, redan. Mest för att min uppfattning av tid inte går hand i hand med den realtid som alla klockor visar.
Ledigheten har faktiskt fullföljt sin uppgift - jag är laddad. I morse skulle jag skolas om och skolas in i normal dygnsrytm igen. (Jag har en tendens att låta kroppens rytm styra min dag under ledighet. Vilket innebär sena kvällar/nätter och mornar där jag inte är vaken för att avnjuta soluppgången med en kopp kaffe.)
Imorse ställdes klockan på ett tidigare klockslag än på mycket länge och så iväg till gymmet. Duktigt så det förslår, om jag får säga det själv.

Lilleman och jag firade av de sista timmarna på julledighetet (för mig) med att låta oss underhållas i en av SF:s biosalonger. En stund som jag ska ta med mig in i kommande framtid, kanske främst på grund av ett  uttalande värt sin eftertanke som kom när popkornsbyttan vältes ut.

En mamma som bet ihop liiite för att inte låta irriterad (en liten popcornmeny fördelad på två personer och en och en halv timme blir väldigt lite popcorn när hälften spills ut. Det är inte hela världen, men ...).
- Men ... Nu är nästan hälften av popcornen borta...

Ett lyckligt leende vänds upp mot mig medan jag plockan nävar med popcorn att mata soptunnan med.
- Hälften?! Men inte alla!

tillbakablick

Har lånat en lista från Anna Ritar.

Vad gjorde du 2010 som du aldrig gjort förr?
Jag började få en ”coolare” inställning till många saker i livet. 


Höll du några av dina nyårslöften?
Japp! Bearbeta min tidsoptimism med att bli lite mer tidspesimistisk.
Arbeta med mitt stresshumör.  Mitt mantra är ”Vad är det värsta som kan hända?”
 Fick några av dina vänner barn?
Livet är i fasen ”villa, Volvo och vovve”. I paketet ingår bebis/-ar.
Kort och gott – Ja!

Vilka länder besökte du?
Öland, Jämtland, England och Norge
  

Vad skulle du vilja ha 2011 som du saknade 2010?
Jag vill vara måltavla när Amor skjuter prick med sin pilbåge,
Jag vill ha bättre kondition, starkare muskler och mindre ….
Jag vill ha mer tid och mod att visa framfötterna i bildens fantastiska värld.


Vilket datum 2010 kommer du att minnas, och varför?
Ehhh,
jag har nog tänkt lite för länge och övervägt att titta i almanackan en gång för mycket
för att kunna påstå att jag har ett minne ett speciellt datum.

Vart tog det mesta av dina pengar vägen?
Hyra, mat, bensin…

Vad var din största framgång 2010?
Allt jag har lärt mig.

Vad önskar du att du gjort mera av?
Målat, tecknat och lagat härlig mat.

Vad önskar du att du gjort mindre av?
Använt mindre tid till det lilla ordet ”OM” (tänk om, om ifall att…)

Största misstaget?
Misstag… usch vad tråkigt att fokusera på felen som misstag. 
De flesta har varit ett tillfälle till lärande.
Eller, ett misstag är att jag ”har svårt att få ändan ur vagnen ibland”, så att säga.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag är en vandrande C-vitamin, kroppsligt.
Arbetar på att bygga upp ett själsligt immunförsvar.

Bästa köpet?
Resan till London (den kommer jag att leva länge på),
resan till Schweiz (den längtar jag efter),

skidorna till lilleman och
boken om Surdegsbröd (den är så fin)
till mamsen (hon blev så glad) och ”Annolise” (Lillemans uttal, så sött).

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kärleken från och till familj och vänner.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Robyns ”Body talk pt.1”
(Öland generellt, men specifikt energiska E:s rally
på ödsliga Ölandsvägar, en tidig morgon i juni),


Oscar Linnros – från och med du

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mer rofylld i själ och hjärta än på länge. Glädje kommer inifrån…

 Blev du kär i år?
Jag blir kär i små saker i livet hela tiden.
Om jag blev förälskad i en specifik person  – nej!

Största musikaliska upptäckten?
Musikalisk upptäckt… räknas Spotify? Antagligen inte…
Jag "upptäckte" Melissa Horn.
Vilka festivaler besökte du?
Storsjöyran, om det räknas som en festival.
(Stod i snikens gränd för ett par framträdanden och
såg ryggtavlor på axelburna barn i ett annat framträdande.)

Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag vet inte om det var i år, eller om det var förra året. Men ordet födelsedag
klingar ett besök på en av mina favoritrestauranger, tillsammans med familjen.

Bästa filmen?
Främsta filmminnet är
(vad heter den… blå figurer vars planet invaderas av människor.
För tankarna till den vite mannens utrotning av många folkslag runt om på moder jord.
Vore rolig att ha sett i 3D, om man inte är höjdrädd.),
Avatar.

Hur skulle du beskriva din stil år?
Humörmixad!
Allt från skir vintage till hoodtröjor och slitna jeans.
Men, jag har spenderat många timmar i mina chinos och en roströd oversize top samt mormors virkade sjal.
 
Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
… finns väl alltid saker som är att önska, men jag har tränat på att vara tacksam för det jag har. 
Så ruskigt präktigt det lät, men med den inställningen blir livet mycket roligare.

Favoritprogram på TV?
Jag nyttjar inte min tv-licens!
Det enda som har visats på min låda, ganska regelbundet, är Bolibompa.


Något du önskade dig och fick?
Julefrid….

Vem saknade du?
Familj och vänner som jag har spenderat alltför lite tid med.
Vem, i namn uttalat – Daniel och Sara.

En värdefull läxa du lärt dig i år?
Oj. Jag har lärt mig flera läxor under några år. I år…?
Slappna av och ta saker med ro!
Om framtiden vet du inget så njut av stunden.
Gör saker som är roligt, träffa människor du tycker om, planera mindre och
njut mer av de små guldkornen i vardagen.
De utgör den stora delen av livet, de är här och nu.

tisdag 4 januari 2011

Jag lovar att jag ska ….

Dagen innan nyårsafton fick jag frågan

-         Har du något nyårslöfte?

Jag har under mina år på jorden gått igenom faserna;
att avge nyårslöften (klart att man vill må så bra som möjligt. Om man lovar sig själv att ta tag i några olater så kanske …),
att vägra nyårslöften (det behövs inga löften. Motivationen att uppfylla dem är borttappad inom en vecka. Löftena har glömts bort innan februari har börjat)
och att inte fundera på deras existens överhuvudtaget .

I år visade det sig att jag är tillbaka till cirkelns början.
Jag svalde svaret ”att jag minsann inte ger nyårslöften!”
Klart jag ska ge ett nyårslöfte! Klart jag ska ha en utmaning under året som kommer. En utmaning, något som faktiskt är möjligt att förverkliga – ett löfte och inte en vision. För visst är det så att ett löfte är till för att hållas, en vision är något att sträva mot.
Risken att misslyckas blir stor när de löften som avges på nyårsafton är mer likt visioner. I riskkalkylen finns även besvikelse,kanske inte på grund av att löftet/visionen inte blev en konkret sanning utan för att man inte kan lita på sig själv. Ett löfte är trots allt ett löfte, något som ska hållas.

Så jag gav faktiskt ett löfte, till mig själv.
Svaret på frågan kom ganska snabbt utan att jag hade funderat speciellt länge.

-           ta vara på livet!







….
-         Hur gör jag då?
….

lördag 1 januari 2011

Blixten Mc Queen, Rorri racerbil och jag....

Mellandagarna är likt en friszon, fri från alla måsten (kanske för att jag är förunnad detta genom att ha en garanterad ledighet) där jag bara kan vara.
Från att ha varit uppe i högvarv på 110, ner till lågvarv > 0. Likt en uppblåst ballong som pyser ur all sin luft slappnar jag av från all stress i och med julafton. Project avslutas, pausas eller läggs i träda.
Säcken knyts ihop, det sätts punkt för project och året som gått summeras.

Det sägs (av vem och var vet jag inte, men jag har läst...) att årets första dag speglar ditt kommande år.
Slött, lättjefullt och fyllt med snabbmat... Eller (beroende på hur kvällen innan utspelade sig) avslappnat, njutbart och fyllt att goda minnen och framtidsplaner.

Med minne av mitt nyår, med lillemannen och goda vänner, utsökt mat och dryck (en len räkcoctail med kungskrabba, saftig lammytterfilé med potatiskaka, vaniljpannacotta med limemarinerade blåbär samt en smakrik ostbricka - mmmm....), sovmorgon med en lång frukoststund och en allmänt skön vinterdag, så kan jag stå ut med att mitt 2011 följer samma linje.

Idag står jag likt en racerbil på startlinjen.
Varvar upp, känner hur energin sprider sig i varje cell...
Nytt lopp, nytt år, nya möjligheter...