gnistrande

bild från Wikipedia

- Det bara sprakade! berättar de med andan i halsen.
Först efteråt kan jag föreställa mig deras upplevelse.

I stundens hetta möttes jag främst av storögda barnansikten som riktade allt sitt fokus mot mig. (Jag undrar om jag någonsin tidigare har haft deras fulla uppmärksamhet? Nu vet jag hur det ser ut när man har den.)

Nu var det kanske inte uppmmärksamhet i den formen som stod på önskelistan.
Nog för att önskelistan har en rad där det står "Se mig" och en annan där det står "vacker, glänsande, gnistrande hår", men det var kanske inte den formen av uppmärksamhet och/eller lysande gnistrande hår som jag hade tänkt mig.
Önskefen måste ha missuppfattat önskningen eller inte vetat hur önskan skulle kunna uppfyllas i detta burr som hör till min "bad hair day". (Önskefen har taskigt utgångsläge, om man säger så.)
Men nog måste det finnas något annat sätt.

Utseendefixerad och ytlig som jag är så var min första skräckslagna tanke "Jag kunde ha blivit flintis". Eventuella brännskador och dylikt, nerrå, inte primär rädsla här inte.
Slutet gott allting gott; jag är inte brännskadad, jag är inte flintis och jag mår prima. Ljusstaken har fått en betryggande plats långt från mänsklighetens rörelseområden och jag är några erfarenheter rikare. Jag vet hur det känns att få elevernas fulla uppmärksamhet och jag är ny medelm i klubben "gnistrande, sprakande hår i juletid".