tisdag 29 november 2011

gnistrande

bild från Wikipedia
- Det bara sprakade! berättar de med andan i halsen.
Först efteråt kan jag föreställa mig deras upplevelse.

I stundens hetta möttes jag främst av storögda barnansikten som riktade allt sitt fokus mot mig. (Jag undrar om jag någonsin tidigare har haft deras fulla uppmärksamhet? Nu vet jag hur det ser ut när man har den.)

Nu var det kanske inte uppmmärksamhet i den formen som stod på önskelistan.
Nog för att önskelistan har en rad där det står "Se mig" och en annan där det står "vacker, glänsande, gnistrande hår", men det var kanske inte den formen av uppmärksamhet och/eller lysande gnistrande hår som jag hade tänkt mig.
Önskefen måste ha missuppfattat önskningen eller inte vetat hur önskan skulle kunna uppfyllas i detta burr som hör till min "bad hair day". (Önskefen har taskigt utgångsläge, om man säger så.)
Men nog måste det finnas något annat sätt.

Utseendefixerad och ytlig som jag är så var min första skräckslagna tanke "Jag kunde ha blivit flintis". Eventuella brännskador och dylikt, nerrå, inte primär rädsla här inte.
Slutet gott allting gott; jag är inte brännskadad, jag är inte flintis och jag mår prima. Ljusstaken har fått en betryggande plats långt från mänsklighetens rörelseområden och jag är några erfarenheter rikare. Jag vet hur det känns att få elevernas fulla uppmärksamhet och jag är ny medelm i klubben "gnistrande, sprakande hår i juletid".

torsdag 24 november 2011

Lycka

- Jag är så glad att det är jul! säger lilleman och hoppar fram över regnfuktiga plattor.
- Det är ingen snö men det är jul ändå, eller hur! fortsätter han med klingande röst.
Han är lycklig över stämningen, som uppenbarligen redan har nått fram till honom. (Jag antar att julskyltning och luciaträning på förskolan har gjort sitt.) Jag är lycklig av att höra honom sprudla och spritta av glädje. Känner igen den bubbliga, pirriga förväntan som fanns inom mig också, innan jag klev över vuxenstrecket.

- Det är advent. Julen kommer lite senare. försöker jag förklara för lilleman.
Detta för att eliminera en eventuell besvikelse över att inte tomten står vid ytterdörren imorgon kväll. Lilleman har nämligen just undrat var granen är och var vi ska ställa den. Han verkade inte notera mitt uttalande, utan skuttade glatt vidare längs gången upp till förådet. Advent eller jul, det spelar ingen större roll i lillemans värld. Det är stämningen som är det härliga.

Idag njöt vi sannerligen av stämningen. Ur cd-spelaren ljöd julmusik, bord och skåp pyntades med ljusstakar, fönstren fick lysas upp av adventsstjärnor, glöggmuggar på köksbänk och  ljus, ljus och ännu mera ljus placerades ut lite varstans i vårt lilla hem. Gardiner och dukar var redan fixade, sedan en vecka tillbaka (vuxenpoäng på det).

Kvällen avslutades i soffan med varm glögg och en saga, för lilleman. Själv ska jag fortsätta kvällen i två timmar till med att jobba, jobba, jobba....

söndag 20 november 2011

忍者

Ninja (忍者) eller shinobi no mono (忍びの者)
Här i tolkning av LEGO

Den årliga maskeraden står inför dörren.
Årets önskan är inspirerad av en del av Japans kultur, förmedlad av en helt annan kultur -  LEGO
- Ninjago, mamma jag vill vara en Ninjago.

Med skral kassa så är valet att lägga ner flera hundra på en färdig dräkt (som kommer användas en gång i livet) uteslutet.
Jag gjorde som lilleman, sökte inspirationen i legogubbarnas utformning. 
Så nu sitter jag med ett par pyjamasbyxor med mudd, en långärmad t-shirt, en "mammatröja" (som ska få gå i graven i sin gamla form och finna renässans i en annan) och två par strumpbyxor. Allt i svart, för de riktiga ninjorna var minsann svarta, fick jag veta av mojje!

Nu tillber jag den kreativa andan och hoppas på en nöjd lilleman! Tur att de har livlig fantasi de små liven. Förhoppningsvis ser han Ninjagon i det som jag kommer att presentera när sax och symanskin har gjort sitt.

tisdag 15 november 2011

Gubben i lådan

eller tittut!
Jag poppar upp, på min egen blogg, som gubben i lådan eller som att jag gör ett gästspel då och då.
Riktigt dålig bloggarmanér!
Jag lämnar detaljerna om min frånvaro (vilka inte är smaskiga på något sätt).
Delger ögonblick från tidigare nämnd genom några bilder.
Min leksak har kommit tillbaka efter sjukvistelse i reparationsverkstaden. (Krasslig i så unga år. Det bådar inte gott. ) För att testa alla funktioner, som har laddats in igen, så fick den stå för dokumentationsarbetet. (Det var klart att jag var tvungen att leka lite när den kom hem igen.)

Den här gången blir det en trio från förra veckan.





  1. Örebroslotts entree. Foto med Xperia Ray, redigerad i Colour toutch
  2. Teckning av Erika (ej med Erika...). Redigerad i Colour toutch
  3. Varm choklad (kort och gott) med små marshmallows.

söndag 6 november 2011

Kvartett av veckan som gick



Så här på slutet, sista skälvande timmarna av en veckas ledighet (inarbetad ledighet, för att vara exakt) så har jag suttit och tittat på kort från dagar som har passerat i mitt liv, à 2011.
Kanske ska jag säga sista skälvande dagen, för jag har ägnat fler än ett par timmar åt Smartphotos sida där du kan gör diverse beställningar. Med mer än myror i brallan och en förhöjd puls som berodde både på ilska och frustration (kanske lite från träningspasset också) skulle jag snällt vilja på stå att Smartphotos sida inte är den smartaste fotosidan.
Nåväl, nu har jag lugnat ner mig lite och ger en kvartett i smakprov från veckan som gick.


fredag 4 november 2011

På automatik fungerar också!



fotografi Erika Eriksson
fotografi Oliver Eriksson


Med konstens alla regler försökte jag fånga stämning, känsla och storheten i Åreskutan som låg framför oss. Jag ställde in bländaröppning, slutartid och ISO tal, grundligt.

Så kan man göra som lilleman, knäppa på automatik.

Konstens alla regler är ingen garanti för en bra bild. Det finns andra saker som påverkar kvaliteten i en bild, så som kreativt tänkande, komposition. 
Tillexempel genom att fånga Åreskutan som en spegelbild i en isbelagd sjö
och inte rikta gluggen rakt på. 

torsdag 3 november 2011

Greyson Chance Singing Paparazzi



Tja, vad ska man säga. Ibland är ord överflödiga...
Tänk vad en vanlig vardaglig skolkonsert kan erbjuda.

Personligen tycker jag att lillkillens version är bättre än originalet,
om man pratar utifrån inlevelse och att känlomässigt framföra textens innebörd.
Vad tycker du?

Dessutom kvartstår frågan,
"Hur kan det komma så mycket ljud ifrån en så liten?"

onsdag 2 november 2011

Dagsutflykt




Första snön välkomnade oss på vägen upp,
till lillemans stora lycka.
Vattenpussarna (låter så mycket finare än pöl) var täckta med en tunn hinna is,
vilket gjorde lilleman ännu lyckligare.
Konsekvensanalysen var på topp hos hans oroliga moder,
som såg en badblöt pojke stående i kyla, mitt på ett berg någonstans i Åre.
Hans pedagogiska mormor plockade lugnt fram en pinne
som lilleman kunde ha både som som isknackare, vattendjupsmätare och vandringsstav. (Predagogisk förhållningssätt... herrejisses, jag är ju ledig ; ) )

Knotiga björkar, myrar, vidunderlig utsikt och en påtaglig tystnad.
Jag älskar fjällmiljön! Det kanske bor en liten norrlänning i lilltån på mig också.

Väl framme vid en isbelagd tjärn dukades det fram tunnbrödssmörgåsar och varm dryck,
allt efter individuella önskemål.

Lillemans första (men inte sista) lilla vandring klarade han galant.
En vandring som var ett underbart inslag i slutet på oktober.
Stort tack bro och Alexandra. för allt.