Take Mikado

"En annan del av världen, i dubbel bemärkelse."
Så kan jag väl beskriva gårdagens resa till Östersund. (Nu är förvisso Östersund en del av Svea rike, men denna trevliga stad är ändå en annan del av världen mot den jag vistas i 24/7.) I Östersund tog vi oss till Asien. Kvällen spenderades och avnjöts på den japanska restaurangen Take Mikado.
Kära mum'n dad fick hela menyn a'la 5 rätters. Bro och Sandra var inte långt efter med sina 4. Jag drog mig till minnes hur mätt jag blev sist jag var där, så jag nöjde mig med två. Underbart gott!

 

 

Siciliens mörker



Etna                                         Foto. Erika Eriksson



På randen av en krater                          foto: Erika Eriksson

Trots att hon, med sina 3300 meter över havet, erbjuder den plats på Sicilien som är närmast solen så erbjuder hon även mörker. Lite metaforiskt kan tankarna lätt ledas till hennes alla utbrott, främst de som har skördat liv.
Men Etna är en stolt mörk skönhet! Trots strålande sol som hettade på hjässan (och som lockade fram en och annan svettdroppe under tröjan) så ville min Canon slå på blixten vid varje foto. Envist indikerade mätaren att det var på tok för mörkt att fota utan blixt eller mördande högt ISO. Markens svärta få illustrera en annan form av Siciliens mörker.

Mörker

Eftermiddag! Vindrutetorkarna slår rytmiskt förbi vindrutan. För några sekunder är världen utanför bilens framruta klar. Däremellan visar sig omvärlden i prismor av regndroppar. Kvällsmörkret har sänkt sig över Svea rike.
Lilleman frågar när snön ska komma. Trots frusna tår och röd nästipp undrar jag detsamma. Lite snö som kunde skänka lite ljus till detta höstmörka land.
Tillsammans börjar vi jämföra, Siciliens och Svea rikes utbud av ljus och mörker i oktober månad.
Just då (i bilen hem från simning i klorbassäng och läsning av bok i bullrig vänthall) fast en vecka tidigare, stod vi färdigduschade och solvarma i väntan på att besöka en av Naxos alla resturanger. Solen började just sjunka borta i horisonten. Nu, just nu, är omvärlden inbäddat i ett kompakt mörker.

Mörker finns även på Sicilien om än i andra former. Trots att hösten är mysig så lider jag fortfarande av "sunlag" (inte jetlag i och med att Sicilien delar samma tid som moder Svea). Det är inte utan att ett sting av längtan tillbaka svider till, i allafall i tårna som är stela av kyla och inte kommer få sniffa sandstrand förrän om 10 månader.

Men, för att illustrera lite Sicilianskt mörker så bjuder jag på "Naxos by night",

Borta bra ...

Klockan 23.30, i tisdagskväll kröp vi ner i värmen. Den här gången var värmen den egna sängen med fluffiga täcken. Sicilien kändes plötsligt som en evighet bort, en helt annan värld. På några timmar fick varje sinnescell helt andra intryck. Inom ett dygn levererades intryck som nästan var varandras kontraster;
värme mot kyla, stark sommarsol mot blekt höstljus,
dofter av hav, mat och prunkande växtlighet mot svala vindar mot nos,
kluckande vågskvalp, knastrande mopeder och livlig italienska mot stilla stadsbrus från en medelstor stad i Svearike. Sicilianska köket mot det svenska (nåja, idag serverades det pasta till lunch och i fruktkorgen på köksbordet ligger stora gula citrusfrukter och bananer).
Inget intryck är bättre än något annat. De är bara olika. Lika härligt som det är att resa bort,till något nytt, lika härligt är det att komma hem igen, till det gamla vanliga.
Lilleman hade ordentlig legoabstinens när vi låste upp ytterdörren i tisdags.
I kväll när han (satt i uppfyllt badkar) blev frågad vad han minns mest från Sicilien så blev det pizzabaket och alla timmar i vatten.

Trollstigen i Löa

                                                                                   Foto: Erika Eriksson

Med osynlighetsamuletter kunde vi med "kraft och mod", tryggt och säkert möta trollen i skogen. Dessa otäcka, elaka varelser! Men det gällde att vara tyst, för den skyddade inte mot ljud. För att inte påkalla uppmärksamhet smög vi tyst över krokiga, knotiga trollstigar mitt i djupaste Bergslagen.

Med mjuka toner från flöjt mötte älvornas oss i den djupaste skogen. De höll sig på avstånd och vi lät dem vara. Älvorna, dessa skira varelser, gällde det att hålla sig väl med så man inte fick älvablåst i ansiktet. Det sades klia värre än tusen myggbett. Mot älvablåst hjälpte bara vatten från smeden, som stod inne i skogens djup och smidde.

Vid porlande bäck accompankerades vattnet av fioltoner. Näcken spelade sorgset och vackert. Försökte locka till sig sällskap, men vi hade fått stränga order att inte lyssna till (i detta fall ) henne. (För känsliga och oroliga läsare kan meddelas att hon hade kläder på!)

Med knytt, oknytt och minnespulver fick vi följa med Hokus, Pokus och Filijokus på deras sökande efter sin pappa Clownen. Saknaden efter honom hotade hela byggden. Inte för hans frånvaro utan på grund av Skogsråets förtvivlade gråt efter sin älskade.

Alla sagor slutar inte med ett klart och tydligt slut. När Hokus, Pokus och Filijokus lämnade oss och försvann in i skogen igen, hade de fortfarande inte hittat sin pappa. Deras mammas, skogsrået, tårar rann hejdlöst nedför hennes kinder och vätte både skog och mark. Jorrå, det var klart och tydligt att allt var sant, för vi såg med egna ögon hur fulla alla vattenpölar var och hur våt mossan kändes under våra skor.

Vi får väl se om de hittar sin far.

Det lär med all sannorlikhet stå i Nerikes Allehanda om byggden har svämmat över när hösten tar vid och om Löa ligger som en liten ö i alla tårar.  

Regnskyar och

mörka moln valde att möta oss till frukost.
De delade inte bara vår måltid utan valde att vara vårt sällskap under hela dagen.
I och med att de ville vara med och leka, en fredag som denna, så var det bara att ta reda på vilka lekar som passade oss alla.
Efter en genomgång av alla Ölandsmagasin, som vi har samlat på oss under veckan, blev dagens aktivitet "Pirater och sjöröveri".

Kvällsdopp

- Är det varmt i vattnet? undrar J
- Om man är 6 år, svar "ja!" Om man är i åldern + 30 år är svaret "Nej!" är mitt svar.
I brist på badtemperatur i Celsius så får åldern vara ett riktmärke.
Lilleman ska ner och bada! Kvällsdopp och jaga centimeterlånga fiskar. Just nu har vi övertalning på högsta nivå. Men nej! Lillemans mamma vill INTE bada! Inte ikväll!
För att inte falla för ett huvud som är lutat på sned, stora bedjande ögon och ett honungslent "snälla" så flyr jag in i bloggens värld.
En undran hos mig och om mig är;
Hur det kommer sig att jag har utvecklats från att vara ett "vattendjur" till en äkta BADKRUKA?
Jag är minst sagt vaderad! Borde inte frysa! Likt andra vaderade djur i vatten borde jag kunna ha en maxat lång badsäsong.
Men, mitt i sommaren fryser jag, trots att jag spelar i samma liga som vilken säl som helst.
Underligt!

Amuletter

I ett försök att påverka livet i rätt riktning så tog vi tillfället i akt och gjorde våra egna amuletter.
Tyvärr fanns det ingen amulett som samarbetade med Frej och Freja. Sponsring av Amor, Venus, Afrodite hade också varit helt ok, men icke.
Valet stod mellan solamuletten som håller troll borta eller ormen som främjar god hälsa. Med tanke på att jag har passerat de 30 och att all fysisk aktivitet ger maxpuls så fick ormen bli min förtrogne. Lilleman valde att skydda sig mot troll. Helt relevant när man är 6 år. Han fick dessutom livstids garanti på sin amulett. Skulle han möta ett troll så skulle han få pengarna tillbaka. En hel veckopeng för lilleman.

Aktivitet "gör din egen amulett" erbjöds på Eketorps borg.

En klassiker...

i listan hos Ölandsturister stod på dagens agenda. Borgholms slottsruin.
Lite guidad tur, pilbågsskytte, bakning, bygge med forntida klossar och skapande av bivaxljus...
Belöningen blev en sommarklassiker under soliga, roliga dagar - GLASS!

Cykeltur i morgonsol

Morgonstund

I arla stund (allt är relativt) rullar våra cyklar, knastrande på små stigar längs Östersjön som kluckar stilla mot strand. Väjer för en och annan snigel och motionär.
På hemvägen är det brått. Nybakat bröd dinglar i påse från styret.
Frukost vankas.

Solens och vindarnas ö

Så kallas målet för våra semesterdagar och så kallas lillemans "lunch".
Det som serveras på resturanger den här tiden på dygnet brukar gå under benämningen lunch. 
Så, en glassresturang borde då servera glassluncher.
Sannerligen så är vi iallafall mätta.

Miljötänk

Ölänningar, eller rättare sagt turister på Öland är inte de som bidrar mest till koldioxidutsläppen i Svea rike.
Jisses vad det cyklas, springs, gås med stavar och Power walkas.
Jag är en av dem!

Wildlife

 

Hemma på vår gatan i stan är det måhända grönt, en och annan duva kuttrar under grannens takås och några gråsparvar sitter på rosenkvistarna i rabatten. Vilt djurliv råkar man ut för om man tar sig till närmsta park. gärna belägen nära vatten, för att ta del av kaxiga Kanadagäss, vaggande änder och kaske en och annan lös hund.

Inte undra på att det känns som att komma ut i vildmarken när vi stuvar in väskorna i mitt gamla flickrum.

För lilleman är det första steget i mot att bli en friluftsmänniska. Med ett hemmasnickrat myggnät tar vi del av nattkyla och lanliga ljud när vi sover med öppet fönster. Surrande myggor och brummande flugor gör oss sällskap i sommarljus, rävar som strövar över gårdstomten, rådjur på håll, skalbaggar och argsinta skogsmyror. Vetskapen om vildsvin (som håller på att ta över skog och mark), en och annan strykvarg samt otaliga fästingar gör att vi nöjer oss med att uppleva djurlivet på tomtens välansade gräsmatta. Höjdpunkten av helgens vilmarksuppevelse var ändå getingbot och en bortkommen liten Grönsiska som höll på att bli lördagsgodis till mormor vilda (tam) katt.

På automatik fungerar också!

fotografi Erika Eriksson

fotografi Oliver Eriksson

Med konstens alla regler försökte jag fånga stämning, känsla och storheten i Åreskutan som låg framför oss. Jag ställde in bländaröppning, slutartid och ISO tal, grundligt.

Så kan man göra som lilleman, knäppa på automatik.

Konstens alla regler är ingen garanti för en bra bild. Det finns andra saker som påverkar kvaliteten i en bild, så som kreativt tänkande, komposition. 

Tillexempel genom att fånga Åreskutan som en spegelbild i en isbelagd sjö

och inte rikta gluggen rakt på. 

Dagsutflykt

Första snön välkomnade oss på vägen upp,

till lillemans stora lycka.

Vattenpussarna (låter så mycket finare än pöl) var täckta med en tunn hinna is,

vilket gjorde lilleman ännu lyckligare.

Konsekvensanalysen var på topp hos hans oroliga moder,

som såg en badblöt pojke stående i kyla, mitt på ett berg någonstans i Åre.

Hans pedagogiska mormor plockade lugnt fram en pinne

som lilleman kunde ha både som som isknackare, vattendjupsmätare och vandringsstav. (Predagogisk förhållningssätt... herrejisses, jag är ju ledig ; ) )

Knotiga björkar, myrar, vidunderlig utsikt och en påtaglig tystnad.

Jag älskar fjällmiljön! Det kanske bor en liten norrlänning i lilltån på mig också.

Väl framme vid en isbelagd tjärn dukades det fram tunnbrödssmörgåsar och varm dryck,

allt efter individuella önskemål.

Lillemans första (men inte sista) lilla vandring klarade han galant.

En vandring som var ett underbart inslag i slutet på oktober.

Stort tack bro och Alexandra. för allt.

Tre dagar i en annan del av Europa

I publicerades stund lyfter planet från Arlandas asfalt. Just nu njuter jag av suget i magen när planet accelererar och släpper mark. Jag och livliga L ska börja resan med att sova medans vi blir förfyttade till staden som aldrig sover. (Det är nog flera som går under den benämningen.) Har man kört bil sedan 03.00 i natt så är det helt OK att starta trippen med lite sömn, även om det nog kan låta lite trist.

Inför dessa tre dagar känner jag mig bara lite yster. Ingen nära döden känsla den här gången.
Tre dagar som jag har sett fram emot, med minnesbilden av ett London som visade sig från sin allra bästa sida. Så nu blir det en favorit i repris. I tre dagar ska jag dela geografisk plats med röda bussar, svarta taxibilar, fish´n chips, a pint of lager, afternoon tee, Hamley´s (jag har ju en liten man på hemmaplan), mamma shopping, musikaler och ett lyxigt hotel.

Var finns fotbollen i denna klyschiga uppräkning av klassiska inslag i Englands huvudstad? Helt ärligt, jag vet inte. Någon gång kan den kanske få en litet hörn i planeringen. Kanske i turen med lilleman, för den är redan inplanerad att bli av, någon gång i framtiden. Kan tänkas att det då kommer in lite fotboll och en tur med London Eye?

Godbitar från veckan som gick