fredag 30 december 2011

Favorit i repris

Kassörskan gjorde min nyårshelg. Det är något med hoodtröjor!

Jag kommer att möta det nya året med ett leende på läpparna, utan någon som helst åldersnoja i att lägga ytterligare ett år bakom mig.

Utan makeup, håret i en sidofläta gömt under en mössa kom den efterlängtade frågan

- Har du legitimation?

- Absolut, jajjamensan, varsågod...


måndag 12 december 2011

Besök på Merkurius

Hand i hand
siktade vi mot stjärnorna!



Vi kan inte ha siktat mot samma stjärnor!



Kurserna ändrades,
vi släppte händerna och
hamnade på olika planeter,
Merkurius och Pluto.
Så långt, så långt ifrån varandra.

(Det är lite ensamt på Merkurius, ibland.)

söndag 11 december 2011


Biomys till "Arthur och julklappsruschen",
jultvagning på badrummets spa,
leverans av julgran från barndomshem,
julgott dignande matbord på Finnåkers kursgård,
snöknarr under sko, 
skönsjungande Luciakör i Fellingsbro kyrka...

Jag inviger julen på alla tänkbara sätt -
välmående i kropp och själ

Nu väntar jag bara på julefriden....




torsdag 8 december 2011

Avsaknad av julesnapps

är inte främst det som jag syftar på
när jag berättar att jag vill ha en vit jul.
En sådan, eller två, kan mycket väl få värma i vinterkylan.

Min jul ska få bli vit med vita paket, vita prydnader till granen,
vita kuddar i soffan och vita filtar därtill.
Jag hoppas på att ett täcke av vitt,
ska läggas sig mjukt över moder jord.

måndag 5 december 2011

Önskemål på L - Lego...

- Mamma, jag vill ha en lillebror! Lilleman tittar uppfodrande på mig.

Jag undrar mest varifrån han fick den idén.
I hallen på förskolan står vi tillsammans med två småbröder (till andra storebröder) som visar upp sitt mindre charmiga eftermiddagshumör.
Med tanke på att jag är den singligaste singeln i singlarnas land och att jag inte hyser någon större förhoppning om att ärkeängeln Gabriel ska utföra stordåd i repris, så blir jag ganska tyst.

- Jag vill ha en lillebror, som går på samma dagis som jag.
- Det är ju snart jul! vänder sig en av småbrödernas pappor om och upplyser mig om.
- Tja, jag vet inte vem jag ska skriva önskelisan till, jultomten eller storken.

söndag 4 december 2011

- Nä, de går inte!

Så får man inte göra enligt LO avtalet. förtydligar min far för mig,
när det framgår att jag har överskridigt gränsen för antal timmar som man får jobba/vecka, med + 10 timmar.

Nu tillhör jag inte LO.
Mitt yrkes uppdelning av tid, vilken sorts tid och vad som ska göras på respektive tid, skulle kunna hamna i vilken rekordbok som helst.
Med 60 timmar gjorda under veckan så tyckte min kropp att jag skulle vila. Vilan skulle dessutom kvitteras ut snabbt och kunde inte vänta till närmsta innarbetade ledighet.
Bästa sättet att få någon obrukbar är att utsätta den för en släng illamående och en dos feber.
Igår försökte jag jobba med lilla "slängen" och "dosen", men rackarns vad långsamt det gick.

Det är bäst att jag vilar idag, för imorgon är det ny vecka och nya möjligheter.

lördag 3 december 2011

Liten och stor






















Lilleman är de båda två, för mig.
För att förtydliga så kanske man ska säga lilla lilleman och stora lilleman.
Systerson och morbror kan också användas som benämning, relationen dem emellan.

Jag undrar om intresset för de svarta specialicerade krigarna ligger i generna.
Helt oberoende och ovetandes av varandra har maskeraderna gått under tema "Ninjor".

tisdag 29 november 2011

gnistrande

bild från Wikipedia
- Det bara sprakade! berättar de med andan i halsen.
Först efteråt kan jag föreställa mig deras upplevelse.

I stundens hetta möttes jag främst av storögda barnansikten som riktade allt sitt fokus mot mig. (Jag undrar om jag någonsin tidigare har haft deras fulla uppmärksamhet? Nu vet jag hur det ser ut när man har den.)

Nu var det kanske inte uppmmärksamhet i den formen som stod på önskelistan.
Nog för att önskelistan har en rad där det står "Se mig" och en annan där det står "vacker, glänsande, gnistrande hår", men det var kanske inte den formen av uppmärksamhet och/eller lysande gnistrande hår som jag hade tänkt mig.
Önskefen måste ha missuppfattat önskningen eller inte vetat hur önskan skulle kunna uppfyllas i detta burr som hör till min "bad hair day". (Önskefen har taskigt utgångsläge, om man säger så.)
Men nog måste det finnas något annat sätt.

Utseendefixerad och ytlig som jag är så var min första skräckslagna tanke "Jag kunde ha blivit flintis". Eventuella brännskador och dylikt, nerrå, inte primär rädsla här inte.
Slutet gott allting gott; jag är inte brännskadad, jag är inte flintis och jag mår prima. Ljusstaken har fått en betryggande plats långt från mänsklighetens rörelseområden och jag är några erfarenheter rikare. Jag vet hur det känns att få elevernas fulla uppmärksamhet och jag är ny medelm i klubben "gnistrande, sprakande hår i juletid".

torsdag 24 november 2011

Lycka

- Jag är så glad att det är jul! säger lilleman och hoppar fram över regnfuktiga plattor.
- Det är ingen snö men det är jul ändå, eller hur! fortsätter han med klingande röst.
Han är lycklig över stämningen, som uppenbarligen redan har nått fram till honom. (Jag antar att julskyltning och luciaträning på förskolan har gjort sitt.) Jag är lycklig av att höra honom sprudla och spritta av glädje. Känner igen den bubbliga, pirriga förväntan som fanns inom mig också, innan jag klev över vuxenstrecket.

- Det är advent. Julen kommer lite senare. försöker jag förklara för lilleman.
Detta för att eliminera en eventuell besvikelse över att inte tomten står vid ytterdörren imorgon kväll. Lilleman har nämligen just undrat var granen är och var vi ska ställa den. Han verkade inte notera mitt uttalande, utan skuttade glatt vidare längs gången upp till förådet. Advent eller jul, det spelar ingen större roll i lillemans värld. Det är stämningen som är det härliga.

Idag njöt vi sannerligen av stämningen. Ur cd-spelaren ljöd julmusik, bord och skåp pyntades med ljusstakar, fönstren fick lysas upp av adventsstjärnor, glöggmuggar på köksbänk och  ljus, ljus och ännu mera ljus placerades ut lite varstans i vårt lilla hem. Gardiner och dukar var redan fixade, sedan en vecka tillbaka (vuxenpoäng på det).

Kvällen avslutades i soffan med varm glögg och en saga, för lilleman. Själv ska jag fortsätta kvällen i två timmar till med att jobba, jobba, jobba....

söndag 20 november 2011

忍者

Ninja (忍者) eller shinobi no mono (忍びの者)
Här i tolkning av LEGO

Den årliga maskeraden står inför dörren.
Årets önskan är inspirerad av en del av Japans kultur, förmedlad av en helt annan kultur -  LEGO
- Ninjago, mamma jag vill vara en Ninjago.

Med skral kassa så är valet att lägga ner flera hundra på en färdig dräkt (som kommer användas en gång i livet) uteslutet.
Jag gjorde som lilleman, sökte inspirationen i legogubbarnas utformning. 
Så nu sitter jag med ett par pyjamasbyxor med mudd, en långärmad t-shirt, en "mammatröja" (som ska få gå i graven i sin gamla form och finna renässans i en annan) och två par strumpbyxor. Allt i svart, för de riktiga ninjorna var minsann svarta, fick jag veta av mojje!

Nu tillber jag den kreativa andan och hoppas på en nöjd lilleman! Tur att de har livlig fantasi de små liven. Förhoppningsvis ser han Ninjagon i det som jag kommer att presentera när sax och symanskin har gjort sitt.

tisdag 15 november 2011

Gubben i lådan

eller tittut!
Jag poppar upp, på min egen blogg, som gubben i lådan eller som att jag gör ett gästspel då och då.
Riktigt dålig bloggarmanér!
Jag lämnar detaljerna om min frånvaro (vilka inte är smaskiga på något sätt).
Delger ögonblick från tidigare nämnd genom några bilder.
Min leksak har kommit tillbaka efter sjukvistelse i reparationsverkstaden. (Krasslig i så unga år. Det bådar inte gott. ) För att testa alla funktioner, som har laddats in igen, så fick den stå för dokumentationsarbetet. (Det var klart att jag var tvungen att leka lite när den kom hem igen.)

Den här gången blir det en trio från förra veckan.





  1. Örebroslotts entree. Foto med Xperia Ray, redigerad i Colour toutch
  2. Teckning av Erika (ej med Erika...). Redigerad i Colour toutch
  3. Varm choklad (kort och gott) med små marshmallows.

söndag 6 november 2011

Kvartett av veckan som gick



Så här på slutet, sista skälvande timmarna av en veckas ledighet (inarbetad ledighet, för att vara exakt) så har jag suttit och tittat på kort från dagar som har passerat i mitt liv, à 2011.
Kanske ska jag säga sista skälvande dagen, för jag har ägnat fler än ett par timmar åt Smartphotos sida där du kan gör diverse beställningar. Med mer än myror i brallan och en förhöjd puls som berodde både på ilska och frustration (kanske lite från träningspasset också) skulle jag snällt vilja på stå att Smartphotos sida inte är den smartaste fotosidan.
Nåväl, nu har jag lugnat ner mig lite och ger en kvartett i smakprov från veckan som gick.


fredag 4 november 2011

På automatik fungerar också!



fotografi Erika Eriksson
fotografi Oliver Eriksson


Med konstens alla regler försökte jag fånga stämning, känsla och storheten i Åreskutan som låg framför oss. Jag ställde in bländaröppning, slutartid och ISO tal, grundligt.

Så kan man göra som lilleman, knäppa på automatik.

Konstens alla regler är ingen garanti för en bra bild. Det finns andra saker som påverkar kvaliteten i en bild, så som kreativt tänkande, komposition. 
Tillexempel genom att fånga Åreskutan som en spegelbild i en isbelagd sjö
och inte rikta gluggen rakt på. 

torsdag 3 november 2011

Greyson Chance Singing Paparazzi



Tja, vad ska man säga. Ibland är ord överflödiga...
Tänk vad en vanlig vardaglig skolkonsert kan erbjuda.

Personligen tycker jag att lillkillens version är bättre än originalet,
om man pratar utifrån inlevelse och att känlomässigt framföra textens innebörd.
Vad tycker du?

Dessutom kvartstår frågan,
"Hur kan det komma så mycket ljud ifrån en så liten?"

onsdag 2 november 2011

Dagsutflykt




Första snön välkomnade oss på vägen upp,
till lillemans stora lycka.
Vattenpussarna (låter så mycket finare än pöl) var täckta med en tunn hinna is,
vilket gjorde lilleman ännu lyckligare.
Konsekvensanalysen var på topp hos hans oroliga moder,
som såg en badblöt pojke stående i kyla, mitt på ett berg någonstans i Åre.
Hans pedagogiska mormor plockade lugnt fram en pinne
som lilleman kunde ha både som som isknackare, vattendjupsmätare och vandringsstav. (Predagogisk förhållningssätt... herrejisses, jag är ju ledig ; ) )

Knotiga björkar, myrar, vidunderlig utsikt och en påtaglig tystnad.
Jag älskar fjällmiljön! Det kanske bor en liten norrlänning i lilltån på mig också.

Väl framme vid en isbelagd tjärn dukades det fram tunnbrödssmörgåsar och varm dryck,
allt efter individuella önskemål.

Lillemans första (men inte sista) lilla vandring klarade han galant.
En vandring som var ett underbart inslag i slutet på oktober.
Stort tack bro och Alexandra. för allt.




tisdag 25 oktober 2011

Äntligen hemma

Ibland sprider sig ett extra litet leende över ansiktet. Till exempel när man med stolthet kan sträcka lite extra på ryggraden, när känslan av att ha lyckats sprider sig runt i hela kroppen.

Ett av dessa tillfällen är när jag går in genom ytterdörren hemma och specifikt när jag går in i lillemans rum.
Med en plånbok kassa lika skral som vilken kommunbudget som helst,
på en plats som innebär en kreativ begränsning (innebörden av att bo i en hyresrätt) så
har jag ändå lyckats skapa ett hem som allt som oftast känns som " hemma".

En liten kick till mitt "äntligen hemma ego" var dagens TV - program av "Äntligen hemma". Karin Mannerstål hade flera inredningstips och detaljer som jag satt och bockade av på avprickningslistan över vad som finns i lillemans rum.
Leksakslådsetiketter - check, långt skrivbord - Check (även om det är inom en snar framtid så är det klart i planeringsstadiet), lådhyllor för utställningslego - check, hänganordning för bilder, kritor... - check...

(Lite bilder skulle sitta fint till det här inlägget... Jag får väl ta och göra en liten utställning av mitt och lillemans hem.)

Köttbullar, köttbullar...

ett tusen sex hundra gram köttfärs ovandlat till köttbullar, köttbullar, köttbullar. Jisses vad vi har rullat köttbullar! Nu är lilleman och jag (och frysen) 122 st köttbullar rikare. Eller, rättare sagt 110st för några hamnade i magen redan vid middagen. Som bonus (för vår egen del) så blev de faktiskt riktigt goda. 10 poäng på en 5 poängsskala, av lilleman. Det måste ansen vara väl godkänt. Han brukar vara ärlig i sina utlåtanden. Det är inte alltid som dagens rätt hamnar på den övre delen av poängskalan.
Tur att det gjorde det idag. Det hade varit mindre roligt med över hundra mindre goda köttbullar i frysen.

Det är en härlig känsla när man får känna sig duktig (vi snackar sen måndagseftermiddag och över hundra handrullade köttbullar)
och kan bejaka sin hamstertendens (vi snackar över hundra handrullade köttbullar i frysen).

Den känslan kan man sova gott på!

söndag 23 oktober 2011

Skinande...



Det var tänkt att jag skulle förbereda inför vintern. Tanken var väl att Söta ZesaM skulle få min omvårdnad. Återigen så kan jag inte blunda för att jag är 30+ och fortfarande bortskämd. Min rare far lade sin varliga hand över min fyrhjulade vän och försåg densamma med vinterdosor.
Jag, å andra sidan, slog följe med min söta mor och gjorde vackert på äldre generationens gravar och försåg utemiljön med vackert brinnande ljus.

En liten toutch fick Söta ZesamM även av mig. Invändning städning i form av dammsugning, fösterputs och vinylglans på plastiga detaljer. Nu skiner Söta SezaM ikapp med gula höstlöv och brinnande ljus i hösmörkret.

fredag 21 oktober 2011

2D och 3D





  Fotografier av och med Erika Eriksson och Eva Hjortsberg

Med en vek fot styrdes kosan mot ett ÖKK, som just nu håller på att bli pimpat.
I sann kreativ anda gick vi dit både för att forma våra kroppar och för att dokumentera det hårda arbete som ligger bakom. Behöver jag skriva att vi var ganska ensamma om att varva hantlar och stänger med en kamera. Kreativt skapande i både bild och form!

(Inte lika välmanikyrerade naglar som i den tecknade varianten.)


torsdag 20 oktober 2011

Färgklick i tillvaron



Inga långa utlägg, eller snarare inlägg, den här veckan.
Jag tenderar att bli fåordig när
det är alltför många bollar i luften att jonglera,
när John Blund är alltför ivrig med att kasta sand eller
när svarta moln med gula blixtar hopar sig över mitt huvud.
Just nu är det bollarna och John Blund som påverkar min kommunikationsförmåga.

Min tillflykt från den grå är
att sätta mig med pennan i min hand och
en nykomling i färgsättningen av tillvaron är
det röda nagellacket.
Rackarns vad fin jag tycker att jag är,
speciellt när naglarna har växt ut lite så att det finns något att måla på.

måndag 17 oktober 2011

härdsmälta i hjärnan



Nu har flytlasset börjat gå mellan min gata i stan´och mitt andra hem, jobbet.

Det är inte så att jag planerar att flytta (även om lilleman tycker att vi kan byta upp oss ... ) och absolut inte till en soffa i personalrummet. Jag har det bra på jobbet men att flytta dit vore kanske lite overkill. Dessutom är skolor väldigt läskigt ödsliga när alla har gått hem. Speciellt om man har tittat på filmen "Sjätte sinnet" så kan det ge obehagliga rysningar att vara ensam (i ett trapphus) på en tyst skola.

Nej, ingen flytt på G. Det är "mitt på terminen" syndromet som har slagit till. "Mitt på terminen" syndromet kännetecknas bland annat av att allt som ska bäras inte får plats i den gigantiska ryggsäcken längre och extrakassen har övergått till en robust och slitstark extraväska.
En liten varningsklocka att det är liiiiite mycket att hålla koll på. Dessutom har min hjärna takig tajming och lägger av i minne och struktur när jag behöver de funktionerna som allra mest. Resultatet blir att släpa hem desto mer.

söndag 16 oktober 2011

Liten och stor på fartfylld fantasiresa!

Flygplanet ledde oss in på en fartfylld stund med
rallybilar, kanonkulor, sköldpaddor, krokodiler och gorillor. Vi fick ta del av cirkushästar och vilda hästar, busiga soffor, vältande gaffeltruckar, regnande glassar, stenar, loppor, myror, slingrande ormar, växande träd och kopplande tåg. Med en liten dos brottning, för att slutligen bli räddade av supermannen, kunde vi med ett gemensamt "rei" avsluta vår upplevelse i dojon (heter det så för Judo?)

Jag är imponerad över de pedagogiska namn som är tilldelade övningarna som vi gör tillsammans, lilleman och jag. Så illustrerande namn på så fysiskt krävande övningar. Jag är helt slut efter en stund med gruppen "liten och stor". Jag ser redan fram mot nästa gång som jag får gå till dojon och möta dess fantasivärld som bygger på rörelseglädje.

onsdag 12 oktober 2011

Grrraahhh

  • för att behöver besöka support (igen) för att man inte får ordning på nya telefoner, som absolut inte fungerar som man vill trots inställningar efter konstens alla regler
  • för väckarklocksalarm som vaknar efter mig själv
  • för nyköpta produkter som inte fyller förväntningar när kartongen öppnas
  • för omständiga kontakter med flygbolag
  • för bussbolag som inte svarar i telefonen när man äntligen har tid att ringa för att boka
  • för bilens radioapparat som inte fungerar
  • för fullbokade evenemang, när man hittar något som man verkligen verkligen vill gå på
  • för stukade, trasiga vrister som hindrar mig från att träna

... för alla små små saker som strular.

Jag vet att det är Svenssonproblem i västvärlden.
Fisar i rymden eller droppar i havet om man jämför med "riktiga"problem.
Problem och problem, det är bara struligt jobbig när saker inte flyter som förväntat.

tisdag 11 oktober 2011

Bröllopsfotograf

Jag kunde leka bröllopsfotograf en liten stund, fram till att min Canon totalvägrade medge att batteriet var fulladdat. Hur kan man vilja vila/sova när det är dags för bröllop?
Några bilder blev det iallafall Jag tar mig friheten att publicera dem ...