Hälsofrämjande aktivitet

Lördag är förvisso ingen dag på T, som Tisdag och Torsdag,  men det är ändå en T-dag.  Lilleman och jag åker lite snålskjuts på dagarna som börjar på T, men för oss står T-dag för Träningsdag.
Vi har kommit fram till att vi, som till stor del liknar Ferdinand under korkeken, behöver styra upp vår vardag och planera in  pulshöjande aktiviteter. Nu blev inte vår Lördag en T-dag, inte i någon bemärkelse.
Vi hade planerat in Träning i form av lite stllsam jogg. Det blev intervallträning.  Intervallträning låter bra när man skriver ordet. Våra intervaller var också bra, om man lutar sig mot referensramen att lite rörelse är bättre än att inte göra något alls. Men intervaller i form av träning,  det vill jag inte påstå att det var. Vår intervallträning var snarare baserade på lite jogg, lite löpning, lite gå och ganska mycket stillastående.
- Kan vi inte bara stå stilla och njuta av naturen mamma.
Dagens konditionsträning i lantlig miljö lockade med så mycket annat - drillande svalor i skyn, porlande bäckar, solglitter i vass, fina stenar, utslagen sälg, humlor och fjärilar i all sin prakt, och livsfilosofiska samtal.
Jag omprioriterande ganska snabbt intentionen med vår lilla löprunda. Inte blev det någon konditionsträning, men vi fick en stund tillsammans som främjande en annan del av hälsan - natur, samtal och närvao i stunden.

Pissa inte på nuet!

Jag har haft en tendens att stå med ena foten i det förflutna och den andra i det som ligger framför mig. Ingendera har jag kunnat påverka där jag står. Historien med det som har varit och framtiden, något som jag inte vet så mycket om men som jag med alla medel har försökt att påverka.

Inte ens när framtidens planerade moment infrias har jag varit närvarande, för foten har återigen varit ännu längre fram i kommande framtid. Resultatet blev att jag inte var här och nu, vare sig i tanke eller handling.

Det är sant att man får många sanningar och insikter av barn. Tänk att dessa små varelser i många fall kan lära oss mer luttrade jordvarelser om hur livet ska levas. Lilleman har tränat mig i att ta vara på nuet.

Om jag bara hade vetat hur intressant en arme med myror, på väg upp för ett träd, kan vara. Eller hur intressant en ros ser ut om man plockar isär den i molekyler. Eller vilken eftertanke det skapar när man får frågan ”varför då?” för 111 gången. Ja, då kan man börja undra varför man gör på ett visst sätt.

Ja, min lilleman har lärt mig att vara här och nu, i tanke och handling. ”Livet är inte de dagar som gått utan de dagar som man minns” och minnen skapas av en närvaro i nuet. Morgondagen vet vi inget om.

Så jag ska knipa ihop mina stadiga två och sluta pissa på nuet. Det är ett av mina sätt att ta vara på livet.



SB metoden

Då var det dags igen ...
Om ett halvår är det dags att välja badform, bland gäddorna i vassen eller känna vindarna smeka mot välformad mage och slanka lår.
En nykomling i dieterna är SB - metoden. Garanterat resultat, antingen i enskild form eller som komplement till VV, GI, LCHF, tallriksmodellen, flygvärdinnemetoden mfl.
I ett samarbete mellan barnläkare, röntgensköterskor, näringsterapeuter och utmattade föräldrar har därför denna nya diet tagits fram - SB-Metoden (Småbarnsmetoden).

Frukost: Ett kokt ägg, en skiva rostbröd med aprikosmarmelad. Ät två små bitar av ägget och bred ut resten på bordet. Ta en bit av rostbrödet och smörj sedan in ansiktet och kläderna med marmeladen.
Lunch: Fyra färgkritor (valfri färg), en näve makaroner och ett glas mjölk (tre klunkar, häll resten på golvet).
Middag: Ett kex, två mynt. Skräp från under soffan.
Kvällsmål: Rosta en skiva rostbröd och kasta den på köksgolvet. Till det fyra klunkar av kvällsbadvattnet.

Som vanlig kan/ska dieten med fördel kompletteras med daglig rörelse/motion för att den ska bli ännu mer effektiv. Här är några exempel:
* Hoppa jämnfota hela vägen till garaget eller affären.
* Vrid och slingra dig på golvet i en stormarknad. Stärk samtidigt dina stämband genom att vråla högt. Gör kraftigt motstånd när mannen från Securitas släpar ut dig ur butiken.
* Spring överallt, hoppa emellanåt. Ramla regelbundet, att kravla sig upp stärker musklerna på ett mångsidigt sätt. Kom ihåg armarna och stämbanden - veva och skrik medan du springer.
* klättra på alla fyra uppför trapporna i trapphuset eller i hallen. Hasa ner med små dunsar och gör samma sak igen bara för att det är roligt.
* Be om en sparringpartner vid påklädning. Gör med alla krafter motstånd mot att bli påklädd. Nöj dig inte med de första kläderna, kräv att få byta dem åtminstone tre gånger.

För fler tips på rörelsealternativ, kontakta närmsta småbarnsförälder eller förskola.

Chic utväxt

Jag är fräknigt brun, jag kan snart röra mig likt en gymnast och kan (efter tandbesiktning) bjuda på ett bländande leende. Man må säga att jag är rejält pimpad lagom till jul. Jo´rå så att... nu är det bara frisyren kvar. Sviterna av semester, naprapatbesök och munbesiktning är en tom, ekande tom, plånbok.
Antingen går jag till frisören, ger lyxfällan ett nytt offer och får jag knapra knäcke hela december eller så blundar jag för ett hårsvall med färger i duo.
Tack vare Rebecca och Fiona har jag börjat bearbeta min miserabla frisyr. De är lite coolare, lite yngre men på frisyrfronten är de mina medsystrar. Helt plötsligt ser jag en möjlighet att acceptera ett hårsvall med kontrastfärg i bott och topp. Nyfiken, titta här eller här!
Pimpad, fräsch och chict trendig! Omedvetet, i sviterna av en skral buget, har jag blivit mer inne än jag någonsin har varit förr. Jag kanske kan fira jul, utan besök av Charlie och Mattias och som stamkund hos närmsta knäckeleverantör.

Lyhört

(Klockan visar 22.25. Skulle just somna men blev sugen att twittra på min blogg.)

Nu kissar grannen ovanför, om ni är intresserade av att veta. Jasså, inte ni heller.
Det finns nackdelar med att bo i  lägenhet.
Undra just om man kan deala i hyresförhandlingarna med den?

"Ett litet monster"

bubblar det ur lille Fille, med en röst av skräckblandad förtjusning.
Nog är det allt ett litet monster som har smygit fram ur den tidigare så vackra pumpan.
Frågan är om jag vågar ha den utanför ytterdörren. Eller, det kanske snarare är nu som jag kan känna mig trygg på riktigt.

Ärokränkning

Det är med kluvenhet som jag pratar privatekonomi med lilleman.
Det är verkligen en balansgång att införliva i en liten människa att man inte kan köpa allt man vill ha när helst man vill ha det, samtidigt som den lilla människan inte ska få grå hår i förtid.

Vi har hamnat på nivån att ur en ekonomisk aspekt så jobbar vuxna för att få pengar (lön) som ska räcka till ... ja du kan det där. Lilleman också vid det här laget.
Konsekvensen av att inte jobba? Kort och gott inga inkomster, vilket leder till ingen mat.

Lilleman tittar skepsikt på mig.
Ingen mat? Han säger inte mycket, men blicken säger allt. Två bruna ögon kommunicerar följande "Hallå morsan, vi lever på 2000-talet i Sverige (i och för sig inga garantier att inte gå hungrig..)  och vi har mormor och morfar fyra mil bort. Hungrig?"
Ingen nämnvärd respons. Att inte ha någon mat är alltför surrealistiskt i lillemans värld.
Jag tar därmed till det tunga artilleriet med argument, för att skapa någon form av förståelse.
- Ja, om jag inte jobbar så kan vi inte köpa lego!!!!
Lite mer reaktion hos lilleman. Lego är i och för sig roligt. Men det räcker att slänga en blick på golvet i hans rum för att inse att ett stop i legoinköpen vore sorgligt, men inte livavgörande.
Varpå jag fortsätter (jag vill ju ha respons).
- ... och så kankse jag inte kan köpa julklappar!
Med stora ögon tittar lilleman på mig.
- Men det är ju inte du som ger julklappar, det är ju tomten!
- Ja, men...man kanske får lägga in en beställning... försöker jag trevande.
- Tar tomten betalt av dig? På lillemans röst hörs att nu är det allvar. Strunt i privatekonomi. Nu diskuterar vi Tomteheder.
...
...
- ... ehhum, nej absolut inte... Skojade bara....

En stund senare ger jag lilleman en kram innan vi skiljs åt. Han är lycklig över att kunna informera N om att det kanske ska bli snö imorgon. Trallande, på "Bjällerklang", hoppar, studsar och springer han iväg över skolgården.
Jag är lycklig över att min usäkt är godtagen. Jag hade kränkt Tomten pa allra grövsta sätt. Men allt är förlåtet och glömt. Nedräkningen till jul har just börjat.

Guldkant på en oktoberdag

Kan en oktobermorgon vara så mycket vackrare?

Tänk att en oktoberdag skänka så mycket glamor till moder natur?

Garderobens Kajsa

Jag har insett att jag inte (alltid) är den kreativa mamman som jag önskar att jag vore.
Om jag skulle uppfylla min kreativa önskelista så skulle ljuva dofter sprida sig från köket, symaskinens smatter skulle accompanjeras av sång och musik alltmedan målarfärgen torkade på duk. Jag skulle vara skogsmulle och ta med Lilleman på upptäcksfärd i vår fantastiska värld. Vi skulle exprimentera och undersöka för att förstå hur allt fungerar....
Nu råkar verkligheten ge vissa ramar i tid, ork och budget. Därför är den kreativa önskelistan lång och helt andra förmågor får utvecklas. "Praktiskt" är ett ord som ligger i topp. "Budget" följer som en liten svans.
Så utklädning a la 1900 genererade en sväng bland byxorna i garderoben och en tur till H&M.
På tisdag ska Lilleman stassas upp med bruna byxor och randig skjorta, alternativt gråskjorta. En finklädd liten Emilkopia. Passar fin fint när det är 130 års kalas mitt i 2000 talet.
Alla kläderna har ett liv efter utklädningsdagen. Uppdrag utfört och mamma nöjd!
Själv ska jag vara skogsmulle inspirerad och vara ute i skog och mark, med 24 andra barn.



bilden är från H&M



Om att inte oroa sig i onödan

Mörker över gnällbältet

Någonstans därovan molnen skiner solen! Men så här mitt i oktober vill Svea sova och har därmed dragit ett marshmallowsfluffsliknande täcke över sig. Jag har inte någon större lust att sova, även om bristen på dagsljus gör mig lite halvslumrig. Så, vad gör man en dag när mörkret aldrig släpper taget om takåsarna i staden där man bor?
Ett sätt att liva upp en gråmulen, ledig, dag kan vara att gå ut och bränna pengar på rykande Java, nödiga (jag vet att man inte säger så, men det låter roligare) och onödiga prylar. Alltid lika uppiggande.
En del av gårdagen spenderades på landets ljusaste platser, butiker och omklädningsrum. Vi botaniserade bland antiwrinkel krämer (den ena bättre än den andra) och colorösa hårprodukter. Jorrå, dessa produkter har skrivits in på shoppinglistan över nödvändiga ting. Med kråksparkar runt ögon och grå hår på huvudet (hittade ett platinablont strå förra veckan, vilket är konstigt eftersom jag är allt annat än platinablond) är ett åtgärdsprogram instiftat.
Vi gnällde lite över insikten att vi börjar bli gnälliga och att krämporna inte längre handlar om skrubbsår och blåmärken.  Årsmodell 76 har klättrat upp ett steg på erfarenhetsskalan.

Det är bara mina pormaskar på näsan och blämmorna som dyker upp var fjärde vecka, som inte har förstått att ungdomsåren är förbi. Dessa två ungdomsattribyt skulle jag med glädje byta bort mot andra trevligare sviter från ungdomseran.

Svea rikes mörker

Nu är det nog dags för änglarna att ringa till Sankte Pers vårdcentral, eller till sjunde himlens sjukvårdsupplysning. Våra vakande änglar kan inte må bra!
Varje dag, i flera månaders tid, har det droppat ovanfrån. Änglakiss eller änglatårar, det inte vara hälsosamt att släppa ifrån sig så mycket vätska som just nu sker. Fysiskt eller menalt, våra änglar kan inte må bra.

Djurlik upplevelse

Gårdagen spenderades i tillstånd som närmast kan beskrivas skitnödig anka. Lite halvkaxig raljerade jag om min ålder och vankade på. Tänkte att ankor kan vara rätt gulliga och skitnödigheten går säkert över om jag använder knäna istället för ryggen i lyft.

I morse insåg jag att lite hjälp skulle sitta fint. En dag som anka räcker, gott och väl.
Ringde min pt, som tyvärr inte hade någon tid. Det hade inte jag heller. Har inte tid att inte vara tipp topp. Lite konsultation över telefon..., resulterade i att tillstånd anka trots allt var helt ok. Iallafall bra mycket bättre än det tillstånd som jag fick spendera följande timmar i.
Från anka till ett helt annat djur på zoo.

När jag hade tagit mig ur tillstånd strandad val, insåg jag lite kaxigt att jag nog borde ta mig tid
till lite mer än bara tips över telefon.
Flera timmar senare är jag en slowmotionmix av sengångare, vandrande pinne och snigel.
Vid entrédörren blir jag omkörd av en dam med rullator. Närmare bestämt en leende dam med rullator. Racet över vårdcentralens tröskel vann hon. Det bjuder jag på.

Utlåtandet av symptomen "oförmögen att gå utan hjälp, gråtmildt mammighet, muskelsamandragningar a la krystvärkar" blev kort och gott ryggskott.
Så här ligger jag som en padda och ser fram mot att få likna mig med helt andra djur som vandrar på moder jord.

Virvelvind

är kanske inte det mest karaktärisiska ordet för mig som person. Men ibland blåser det till hemma på Slottsgatan. Jisses vad det kan vissla till runt dörrkarmarna. Med andra ord, lika lat som jag kan vara ena stunden, lika energisk kan jag vara nästa (oftast när jag minst anar).

Jag har börjat lära mig när dessa stunder inträffar. Trots att jag gärna citerar Skalman "Skynda är ett fult ord" så är jag lite av en "i sista minuten" person. Lika illa som jag tycker om att stressa, lika illa tycker jag om att inte vara i tid. Motsägelsfullt nog så är jag ofta ute i sista minuten. Men jädrar vad jag kör på då, i sista minuten.

I går morse utförde jag, förutom vanliga morgonrutiner (så som uppfräschning, frukost och frisyr),
invikning av en tvätthög av storlek M, urplockning av diskmaskin och disk på bänk, iplockning av tidigare nämnd maskin, undanplockning i hall, kök och rum, bäddning (nej, jag bäddar inte varje dag), ett klädbyte (tidskrävande om något när man inte har något att ta på sig), sanering av grus på hallgolv och dammtussar på köksgolv, hängning av tvätt, sopor till soprum (med inkludernade sortering)...
Allt på samma morgontid, + 10 minuter.

Jisses vad effektiv jag kan vara om och när jag måste.
Klapp på axeln för den morgonen ; )

Stora bakardagen

Lördag har tenderat bli en bakdag.
Trots att jag oftast står med mjöl långt upp på hjässan och trots att diskhon är full av disk så är bakning avslappnande. Faktiskt nästan lite meditativt. Belöningen, efter ett lyckat bak, är dessutom inget att fnysa åt. Nybakat och kaffe, kan det bli mycket bättre lördagsfika?
Igår skapades Lavendelskorpor och Kaffesnitta, allt medans lilleman lekte med kompisar.
(De föredrog mums mums till fikat).
På eftermiddagen arbetade vi som duo och fortsatte med Dumlemuffins, muffins med Polly och bagels. Smaskens!

3 av 4 ...

Allt stort blir så litet, när det kommer något som är större.
Allt litet blir så stort, när insikten kommer om hur tacksam man ska vara över livet små underverk.

Jag är sannerligen tacksam att jag kan vakna till rösten av en liten kille som med klara och pigga ögon undrar om han får titta på morgonteve för det är ju lördag.
Jag är tacksam över att dagens största problem är vad vi ska äta till lunch.
Jag är tacksam över att största ångesten i mitt liv är min gigantiska hög av tvätt som ska vikas och strykas.
Jag är lycklig och tacksam över att jag har en liten man hemma som är kärnfrisk. Inte minsta förkylningsbacill har visat sig. Jag är tacksam för varje stund tillsamman med honom, för uppenbarligen kan nästa sekund se helt annorlunda ut.
Jag är tacksam över att jag med frihet kan planera in helgen utifrån frågeställningen "Vad vill vi göra idag"?
Jag är tacksam över vardagens åtaganden och måsten, där det största problemet är att "hinna" och "hinna i tid".

Jag är brutalt påmind om att "3 av 4" inte bara är ett begrepp som florerar på mina matematiklektioner.
"3 av 4" är en fråga om liv!

Drömyrke

Nej, polis är inte aktuellt, varken för mig eller lilleman.

Enligt min bror så leds skilsmässostatistiken av yrkesverksamma inom polisen, därmed var sista ordet sagt om poliser.

Lilleman har också tänkt om. Han är inte lika överygad om att polis ingår i framtidsplanerna längre. En "bubblare" på drömjobbslistan har dykt upp.

- Jag ska jobba med brev, som morfar!

Otippad bubblare, om jag får säga själv. (Sorry morfar, men posten brukar inte ingå i listan "Vad jag vill bli när jag blir stor".)
Om jag får säga en sak till så tycker jag att lilleman ska sikta på yrken som;
kronofogde, något inom vård (läkare) med inriktning mot hjärt- och kärlsjukdomar, dietist eller sjukgymnast....
Golfproffs funkar också.
Det är några av de yrken som jag spår en lysande framtid.

Delad fascination ...

för män(iskor) som bär uniform.

Ny årstid

Augusti har utfört sin uppgift, att väcka sommarfirare ur sin ledighetsdvala.
Sakta men säkert lotsades Svensson (och Von X) in i vardagsrutiner, arbetscheman och fler timmar av mörker.

September - höstens planer är inbokade i kalendern och vardagen börjar tuffa igång på riktigt. För egen del så är det ett riktigt hösttecken när ordinarie träningsscheman sätts i verket.
Tre dagar in i årets första höstmånad skulle höstens träningsprogram invigas. Jag inledde min träning med det otroligt pulshöjande och konditionskrävande passet Yoga 1. Jag kan väl erkänna att ettan i Yoga 1 inte betyder avancerad nivå. Snarare motsatsen, men fullt tillräckligt för mig. Riktigt härligt avslappnande.
Ordet ringrostig låter snällt om jag ska beskriva mina utveklingsmöjligheter. Totalt igenrostad är en tydligare beskrivning av utgångspunkten. Lika rörlig som ett kassaskåp, stel som en ostrechad hockeyspelare och med ett knä som låter som en stenkross så är utvecklingspotentialen enorm.
Men det ska nog gå att få ordning på det här maskineriet också.

Sjögull

Under sensommarens varmaste dag gjordes en storstädning av mojje och moppas båtplats.
Under sommarens frånvaro av båt blomstrade närvaron av sjögull. Aj, aj, aj....
Dagens uppgift var att eliminera denna gröna sjöbädd. Efter plumsning av städpersonal (det var inte lilleman) och en plumsning av lie så blev slutet gott, allting gott. Städpersonal och lie kom upp på land, båtplatsen är fin och gofika serverades i sensommarsol.