Ljusfat

http://www.rusta.se/ljusfat-p78301691.aspx

Hårt, piskande småregn. Grafitgrå himmel. Den spontana känslan är att vädret är tråkigt, tråkigt, tråkigt.
Men egentligen är det ganska helt perfekt leverans från vädergudarna. Perfekt till söndagsstädning. Lilleman såg i och för sig lika surmulen ut som himlen utanför över dagens agenda. Jag gissar att han hade hoppats på att jag hade lagt om söndagsplanerna. Men icke! Nu när jag änligen kan röra mig (lyckligt tacksam för det) så kliade det i städfingrarna. Sagt och gjort, städhucklet sattes på, volymen ökades på vår lilla musikmaskin och det började fejas i alla skrymslen och vrår. Det blev till och med rent i avloppsrören från handfatet. Lilleman tyckte att det städmomentet var så äckligt att han gömde sig bakom duschdraperiet.

Flera timmar senare, när det riktiga mörkret har lagt sig över land och rike, är nagellacket är avskaft, frisyren rufsig, hela hemmet har en doft av rent. Jag och lilleman tänder stearinljus och kvällsfriden sänker sig över vår gata i stan. Nystädat är lycka, levande ljus är mys och dessa två tillsammans är frid.

Jag skulle gärna ställa detta ljusfat på vårat vita bord i hörnet. Det finns att köpa på Rusta för cirka 30 guldmynt. Ljusfatet är i målad metall, med 7stycken ljushållare i olika höjder. Antik finish. Diametern är 36 cm, höjden är 34 cm.

Garderobens Kajsa

Jag har insett att jag inte (alltid) är den kreativa mamman som jag önskar att jag vore.
Om jag skulle uppfylla min kreativa önskelista så skulle ljuva dofter sprida sig från köket, symaskinens smatter skulle accompanjeras av sång och musik alltmedan målarfärgen torkade på duk. Jag skulle vara skogsmulle och ta med Lilleman på upptäcksfärd i vår fantastiska värld. Vi skulle exprimentera och undersöka för att förstå hur allt fungerar....
Nu råkar verkligheten ge vissa ramar i tid, ork och budget. Därför är den kreativa önskelistan lång och helt andra förmågor får utvecklas. "Praktiskt" är ett ord som ligger i topp. "Budget" följer som en liten svans.
Så utklädning a la 1900 genererade en sväng bland byxorna i garderoben och en tur till H&M.
På tisdag ska Lilleman stassas upp med bruna byxor och randig skjorta, alternativt gråskjorta. En finklädd liten Emilkopia. Passar fin fint när det är 130 års kalas mitt i 2000 talet.
Alla kläderna har ett liv efter utklädningsdagen. Uppdrag utfört och mamma nöjd!
Själv ska jag vara skogsmulle inspirerad och vara ute i skog och mark, med 24 andra barn.



bilden är från H&M



Mörker

Eftermiddag! Vindrutetorkarna slår rytmiskt förbi vindrutan. För några sekunder är världen utanför bilens framruta klar. Däremellan visar sig omvärlden i prismor av regndroppar. Kvällsmörkret har sänkt sig över Svea rike.
Lilleman frågar när snön ska komma. Trots frusna tår och röd nästipp undrar jag detsamma. Lite snö som kunde skänka lite ljus till detta höstmörka land.
Tillsammans börjar vi jämföra, Siciliens och Svea rikes utbud av ljus och mörker i oktober månad.
Just då (i bilen hem från simning i klorbassäng och läsning av bok i bullrig vänthall) fast en vecka tidigare, stod vi färdigduschade och solvarma i väntan på att besöka en av Naxos alla resturanger. Solen började just sjunka borta i horisonten. Nu, just nu, är omvärlden inbäddat i ett kompakt mörker.

Mörker finns även på Sicilien om än i andra former. Trots att hösten är mysig så lider jag fortfarande av "sunlag" (inte jetlag i och med att Sicilien delar samma tid som moder Svea). Det är inte utan att ett sting av längtan tillbaka svider till, i allafall i tårna som är stela av kyla och inte kommer få sniffa sandstrand förrän om 10 månader.

Men, för att illustrera lite Sicilianskt mörker så bjuder jag på "Naxos by night",

Inom textilbranschen,

 

 

har jag troligtvis ingen framtid.
Med ibland, då och då, har jag ett litet projekt här hemma. Just nu har jag sex kuddfodral som ska få dragkedja, en korg med kläder att laga samt denna planerade nyproduktion. Just idag kan läsa min ritning/beskrivning men frågan är om jag kan det imorgon?

Wildlife

 

Hemma på vår gatan i stan är det måhända grönt, en och annan duva kuttrar under grannens takås och några gråsparvar sitter på rosenkvistarna i rabatten. Vilt djurliv råkar man ut för om man tar sig till närmsta park. gärna belägen nära vatten, för att ta del av kaxiga Kanadagäss, vaggande änder och kaske en och annan lös hund.

Inte undra på att det känns som att komma ut i vildmarken när vi stuvar in väskorna i mitt gamla flickrum.

För lilleman är det första steget i mot att bli en friluftsmänniska. Med ett hemmasnickrat myggnät tar vi del av nattkyla och lanliga ljud när vi sover med öppet fönster. Surrande myggor och brummande flugor gör oss sällskap i sommarljus, rävar som strövar över gårdstomten, rådjur på håll, skalbaggar och argsinta skogsmyror. Vetskapen om vildsvin (som håller på att ta över skog och mark), en och annan strykvarg samt otaliga fästingar gör att vi nöjer oss med att uppleva djurlivet på tomtens välansade gräsmatta. Höjdpunkten av helgens vilmarksuppevelse var ändå getingbot och en bortkommen liten Grönsiska som höll på att bli lördagsgodis till mormor vilda (tam) katt.

Grå vardag är nog ganska trevligt...

Avslutade torsdagen med luskamning och nyhetsuppdatering om mannen i Norge.

(Du vet vem, vars namn inte ska nämnas.Ryyyys!)

Inledde det nya dygnet, i medvetet tillstånd klockan 00.38, med att ta emot besök från herr och fru magsjukebacill. Med buller och bång gjorde de entre och ... (besparar dig detaljer).

Men som Alfons farmor säger

"Man måste ha tråkigt för att förstå när det är roligt".

Nu tror jag inte att hon tänkte på löss, massmördare och sjukdom,

men det sätter definitivt den grå vardagen i ett annat perspektiv.

Festfixare - ingen lek

Om några dagar ska jag, ytterligare en gång, hålla i en av mina längsta pedagogiska aktiviteter.
Två timmar välplanerad verksamhet. Inget ska, som vanligt, lämnas åt slumpen.

Till vardags är jag ganska bekväm i rollen som ledare. Lördagens event, på ynka två timmar, är en helt annan utmaning på den pedagogiska kartan.
Trots att antalet barn på lördag bara kommer att vara en fjärdedel av antalet som jag är guidar måndag till fredag så går hjärnan på högvarv över hur allt ska styras och organiseras.

Förutom att vara pedagogisk ledare -  tydlig, välplanerad, lyhörd, organiserad ... och mästare av alla andra strängar som spelas på ledarens lyra, så är jag bagare och inte minst mamma. Det vore väldigt bra om lilleman blir nöjd och det vore lika bra om hans kamrater blir lika nöjda (och vågar därtill vill komma tillbaka).

Nu ska här slipas på inspirerande gemensamma lekar och en röd tråd som genomsyras av tema "Polis".

Att anordna lekfulla barnkalas är ingen lek!

Äntligen hemma

Ibland sprider sig ett extra litet leende över ansiktet. Till exempel när man med stolthet kan sträcka lite extra på ryggraden, när känslan av att ha lyckats sprider sig runt i hela kroppen.

Ett av dessa tillfällen är när jag går in genom ytterdörren hemma och specifikt när jag går in i lillemans rum.
Med en plånbok kassa lika skral som vilken kommunbudget som helst,
på en plats som innebär en kreativ begränsning (innebörden av att bo i en hyresrätt) så
har jag ändå lyckats skapa ett hem som allt som oftast känns som " hemma".

En liten kick till mitt "äntligen hemma ego" var dagens TV - program av "Äntligen hemma". Karin Mannerstål hade flera inredningstips och detaljer som jag satt och bockade av på avprickningslistan över vad som finns i lillemans rum.
Leksakslådsetiketter - check, långt skrivbord - Check (även om det är inom en snar framtid så är det klart i planeringsstadiet), lådhyllor för utställningslego - check, hänganordning för bilder, kritor... - check...

(Lite bilder skulle sitta fint till det här inlägget... Jag får väl ta och göra en liten utställning av mitt och lillemans hem.)

Köttbullar, köttbullar...

ett tusen sex hundra gram köttfärs ovandlat till köttbullar, köttbullar, köttbullar. Jisses vad vi har rullat köttbullar! Nu är lilleman och jag (och frysen) 122 st köttbullar rikare. Eller, rättare sagt 110st för några hamnade i magen redan vid middagen. Som bonus (för vår egen del) så blev de faktiskt riktigt goda. 10 poäng på en 5 poängsskala, av lilleman. Det måste ansen vara väl godkänt. Han brukar vara ärlig i sina utlåtanden. Det är inte alltid som dagens rätt hamnar på den övre delen av poängskalan.
Tur att det gjorde det idag. Det hade varit mindre roligt med över hundra mindre goda köttbullar i frysen.

Det är en härlig känsla när man får känna sig duktig (vi snackar sen måndagseftermiddag och över hundra handrullade köttbullar)
och kan bejaka sin hamstertendens (vi snackar över hundra handrullade köttbullar i frysen).

Den känslan kan man sova gott på!

härdsmälta i hjärnan

Nu har flytlasset börjat gå mellan min gata i stan´och mitt andra hem, jobbet.

Det är inte så att jag planerar att flytta (även om lilleman tycker att vi kan byta upp oss ... ) och absolut inte till en soffa i personalrummet. Jag har det bra på jobbet men att flytta dit vore kanske lite overkill. Dessutom är skolor väldigt läskigt ödsliga när alla har gått hem. Speciellt om man har tittat på filmen "Sjätte sinnet" så kan det ge obehagliga rysningar att vara ensam (i ett trapphus) på en tyst skola.

Nej, ingen flytt på G. Det är "mitt på terminen" syndromet som har slagit till. "Mitt på terminen" syndromet kännetecknas bland annat av att allt som ska bäras inte får plats i den gigantiska ryggsäcken längre och extrakassen har övergått till en robust och slitstark extraväska.

En liten varningsklocka att det är liiiiite mycket att hålla koll på. Dessutom har min hjärna takig tajming och lägger av i minne och struktur när jag behöver de funktionerna som allra mest. Resultatet blir att släpa hem desto mer.

Dumstrut...

Taskig konsekvensanalys skulle man kunna kalla det för. Klantarsel är en annan benämning som skulle passa fint.
Jag HATAR att gör fel!!!! (Jo, pappa så är det. Jag vet att du ogillar ordet "hatar", men jag HATAR att göra misstag)

Tanken var säkert fin, om än lite girig. Inte kunde jag väl låta min stora fina (och dyra) Hortensia dö drunkningsdöden. (Jag brukar utsätta mina blommor för törstdöden, så jag tänkte att den här skulle jag minsann få att överleva. Måttlighet är ett ord som jag ska överväga, iallafall när det kommer till relationen mellan mig och mina blomster. Sanna mina ord, den här fick vatten - dagligen.)

Sagt och gjord. Med röda korset och BlomAmnesty skrivet i pannan palcerade jag min skyddsling i mitt varmaste rum, på den soligaste platsen jag kunde hitta. Mjukt och fint med en fyrvikt handuk under krukan. Här skulle den må gott. Vattnet skulle dunsta och den skulle bli törstig i värmen. Värsta rivieran!
Nu blev den inte så törstig som jag tänkte mig, så dagarna på intensivvården blev fler än tänkt. Vid utskrivningen i fredags mådde blomman fin fint....
.... men inte min parkett.
Den bäddades in i hushållspapper, tidningspapper och med en tung bok. Inte hjälpte det! Nu väntar jag på tidens förmildrande plåster. Märket kanske bleknar? Förhoppningsvis så även min ågren över att jag fick ta på mig dumstruten.

Årets första...

skedde under veckan som gick.
Den första turen tillsammans, Lilleman på cykel och jag med löparskorna på. Lilleman var väldigt nervös men hade enbart mersmak efter vår lilla runda.
- Ett varv till mamma!
Jag inser att jag kommer få intervallträning utan dess like.

Lilleman finslipade cykelformen hemma hos mojje och moppa på landet. Jag tror, med hastig uträkning, att han avverkade 7 km under lördagen. Bromsberedskap och utan stödhjul ingick i helgens cykelprogression.

I morse skulle han ut en sväng på cykeln, runt vår gård, innan det var dags att låsa ytterdörren och traska iväg till vardagens sysselsättning på jobb och förskola. Han blev stoppad, inte av hällregnet som smattrade mot plattorna, utan av sin mamma som såg en blöt liten man framför sig.

Carl Larsson a la 2011

Den finns nog i de flesta svenska hem. Den används av butikers fönsterskyltning. Den finns att beskåda nästintill överallt i Svea rikes avlånga land. Hemma, på vår gata i stan, är inget undantag.

Den första inhandlades i svettiga former hösten 2010

 

Innan jag ens har kommit till start slår de fysiska symptomen till.

Pulsen höjs, stirrblicken kopplas in och det känns som ett kommande maratonlopp. Perferiseendet och shoppingandan måste jag ha glömt hemma, för jag plöjer fram målmedveten och fokuserad. Genvägarna är faktiskt genvägar och inte senvägar.

- Snart kommer vi till barnavdelningen och vi ska bara gå igenom och förbi. Vi ska inte stanna!

Lillemannen sitter snällt på vagnen. Fartvinden viner runt öronen. Han hinner nog inte ens reagera när vi svischar förbi mjukdjur och bilbanor. Jag hör något om fika, men jag ser inte ens disken med godsaker. Det står 100 tusen människor i vägen.

Vi ägnar tillslut lika lång tid i kön till kassan, som hela resan till varuhuset och den snabba shoppingen i detsamma. Allt för att, liksom alla andra svenska hushåll, kunna förgylla hemmet med en hylla som går under namnet Expedit.

 

(Skrivet efter den traumatiska upplevelsen för ett år sedan.)

Idag (hösten 2011) är vårt hem, ytterliggare, en Expesdithylla rikare.
Dagens shopping gick i ett helt annat tempo. En tidig eftermiddag, en helt vanlig onsdag, då är inte trängseln så stor. Jag hade gärna velat tagit en fika sittandes men lilleman ville bara ha en glass på stående fot utanför kassorna. Genvägarna användes även idag, men inte pågrund av någon brådska. Lilleman och jag stannade vid flertalet tillfällen för att bara undersöka och leka med uppställda leksaker, tävla i "hoppa längst" vid utlagda måttband och diskutera fina saker.  En riktigt gemytlig shoppingtur på IKEA.

Städa 3

Morgonchokladen behövde inte värmas i morse. (Nu kanske man inte vill dricka varm choklad mitt i sommaren.)
Youghurten behövdes inte heller värmas i morse. (Morgonyoughurten vill man kanske aldrig värma, oavsett om det är sommar eller vinter.)
Att öppna dörren till ett sommarvarmt kylskåp var inte vad jag hade väntat eller önskat, måndag morgon.
Ett 21 grader varmt och kompressortyst kylskåp, mitt i rötmånad.
Sommarstädning nummer tre! Sortera, slänga och packa ur. Roligare kan man ha, men värre också. För min egen del är jag glad att det inte var frysen som gått på semester eller till Sankte Per, något som lilleman instämde i för i frysen finns ju all glass.

Var e käket?

Efter fler än ett par dagar borta från min lilla trädgård hade buskar, salladsväxter och bladlöss både blivit mer och fler. (Endast "fler och mer" var uppskattat när det gällde röda, söta bär av benämningen jordgubbar. OK de maffiga röda rosorna är också ganska trevliga). Nåväl, igår hade jag mitt eget lilla trädgårdspa. Jag gjorde rent, filade, putsade och klippte så att svetten lackade och blad med tillhörande löss flög. Jag passade på att ansa grannens buskar också. Faktiskt med tillåtelse, till och med efterfrågan, annars hade jag inte vågat riskera grannfriden.
Efter några timmar var jag nöjd över resultatet.
Jag upptäckte att jag hade haft matgäster som inte var lika nöjda över när deras "rasta" hade ett betydligt skralare utbud av mat. De var inte glada över att deras restaurang hade blivit snyggare och mer stilren med en total make over.

Var tog alla bladlössen vägen?

   

stjärnhimmel

Så var det fixat!

En riktig "home make over" i mina mått mätt.
En enkel tapetsering av en fondvägg, på sex våders bredd.
Men ack så fin!

Lilleman har förstått att hans mamma är mer salig än han själv.
När han för 14 gången fått frågan om vad han tyckte
om den "nya" väggen i sitt rum svarade han;

- Det är fint med många stjärnor. Det känns som jag är i stjärnhimlen.

Godkänt!!!!

Fickla finns med, men inte trött!

En av de största kärleksförklaringarna som man kan få,
av en lite krabat på 4-5 år, är en muntlig inbjudan till kalas.

Resultat,
muntligt  hade vi lika många inbjudningar som vi har kvadrat i vår lägenhet...
Vi reducerade antalet verkställda kärleksförklaringar till 5.
Lika många kompisar på kalas som antalet ljus i tårtan.

En av de största kärleksförklaringarna som man kan få av mig,
som mamma,
är att få göra verklighet av sina kalasinbjudningar.

I lördags förvandlades vår lilla lägenhet till piratskola
där kalasglada barn fick lära sig piratfärdigheter, lösa uppdrag,
smaska kolhydrater och fett och tillslut
leta efter skatten.

Det blev tyst och tomt när alla gick hem!
Kalaset hade följt planerna och jag kände mig nöjd och tillfreds,
med en stor förhoppning om att lilleman kände likadant.
Han såg ut som jag, glad och en smula avslagen.
För att stilla min nyfikenhet  frågade jag lilleman
om han var nöjd sitt kalas och all lek med sina kompisar.
Till svar fick jag
- Nej, jag är inte trött! Mamma, jag vill att du leker med mig!

Finns inte ordet trött med i barns vokabulär?
En kopp kaffe, så var det dags att inviga de spel och leksaker,
som levererats tre timmar tidigare.

Vårstädning

Jag tog ett kort som skulle visa min arbetsplats, som egentligen bara ska bestå av en dator. 

Bilder har en tendens att reducera toppen på intrycket. Du vet den där sista toutchen som gör det så vacker, så hemskt osv.

I detta fallet så ser det inte så mycket ut, inte lika mycket som det känns när man står framför skrivbordet.
Därför tänkte jag tillägga att bakom skärmen har jag två överfyllda skåp med "bra att ha papper" (som bör sorteras. Jag blir svettig bara jag tänker på det).
Under de sista två veckorna har jag känt att pappershögarna av dokumentation började ta över mitt liv, mer än vanligt. Jag rotade fram varje plastficka som jag med gott samvete kunde ta, utan att för den delen sätta någon annan i klistret.
Jag kände och känner en evig tacksamhet till den som uppfann plastfickor, gaffelpärmar och register.

Vårstädningen fortsätter, fast det är lördag...
To do

• tvätta föster (vårsolen har gjort mig sorgligt medveten om att jag inte har sett världen utanför på ett helt riktigt sätt)
• städa (nu menar jag STÄDA, inte bara plocka undan)
• baka 2 sorters kakor
• vika in tvätt
• sortera in papper i pärmar, som fått namnet "Räkningar kräkningar" av tidigare boende.

Ja, det finns olika sätt att ta vara på en solig ledig dag.
Men det är attans skönt när det är klart. Jag har kommit på att ett inre kaos speglas av ett yttre kaos. Tvärtom kan ordning och reda runt omkring mig ge ordning och reda inom mig. Jag älskar ordning och reda! Jag älskar att ha koll, på mig själv. Det ger mig frid i sinnet.

Gumman Tö ...

gumman Tö, ta inte bort våran SNÖ.

Nu är glada julen slut slut, julengranen dansas ut ut.
Nja, vi har inte dansat ut granen men den kom ut ändå. Den finns inte kvar hemma hos oss, till lillemannens stora sorg.
Det var ju så fin!
Jag fick godkännande att kasta ut granen när han hittade ett flygfä (av mindre storlek) på fönsterbrädet, vilket jag hänvisade som en en inneboende i granen. Av något anledning fick lillemannen för sig att den (flygfäet) skulle flyga in i hans mun, så jag fick i och under tystnad plocka ner glitter, julgranskulor och ljus.



Dagen fortsatte med att plocka jul- och adventssaker. Hur mycket kan man få plats med i en liten trerummare?Nåja, det plockas fram julesaker under minst en månads tid, men ändå...

I och för sig gick halva dagen, i omgångar, åt att få fast de nya bokstäverna på tavlan över bänken.
Lossnade inte den ena så lossnade den andra. Till slut kom hammare och spik fram, fast jag inte ville göra någon åverkan på mina ohyvlade plank.

Gumman tö var lika enveten inne hos oss som hon har varit på gården utanför, samt i nästan hela Svedala.




Fattar inte gumman Tö att ordet snö fortfarande är högaktuellt och att det bör vara så i två månader till.

Designtavla

En kall och snöig söndagseftermiddag i slutet av november, strax innan skymning, pulsade jag och pappa fram till farmors lada. (Farmor själv är inte kvar på Tellus, men för mig är det ändå farmors lada.)
Pappa ruskade på huvudet åt mina beskrivningar, men hjälpte mig ändå. Önskemålet var ohyvlade plankor i rött eller obehandlat trä.
I femton minus, huttrandes i garagets snickarhörna, mättes, sågades och borrades det i mina ohyvlade plankor. Inte heller under processen i snickarhörnan föll min ide i pappas smak om inredning och design.

Nu hänger tavlan där, sedan decembers början. Min alldeles egna jultavla, som under veckan har fått ny skrud och blivit en vintertavla.