onsdag 28 september 2011

Snålskjuts

Jag tänkte åka lite snålskjuts på energiska E:s inlägg.
Jag är liksom delaktig i det och tyckte att det var fint skrivet. Jag kunde kunde inte på någotvis ha beskrivit det bättre själv.
Du får ta bort delen om morgonen på förskolan (för den var jag inte delaktig i), men resten ...

Följ länken så får du ta del av en härlig blogg och läsa om en del av min och energiska E:s onsdag.

tisdag 27 september 2011

Årets tredje ...

Så var det dags igen! Jisses Amalia, det är ju flera veckor sedan sist.
Om det skulle delas ut klippkort till  frekventa besökare, så skulle vi stå på listan över spekulanter.

När det nu, åter igen, var dags för en sväng till ett av Örebros största hus, så var det med en viss känsla av pinsamhet. Vilken sorts förälder tror de egentligen att jag är? Våra besök går inte ens under benämningen "nojig morsa", för det är helt klart synbara åkommor. Vad tänker de om mig när jag kommer in gång på gång, med benbrott, skrapsår och blåmärken?

Så där står jag,
och ska vara den starka och trygga som ska trösta och övertyga om att allt kommer att bli bra.
Där är jag,
iklädd en roll av att vara lugn och stabil,
när jag innerst inne är en supernojjig morsa som skulle kunna gråta ikapp med den lille som har ont.

Mitt hjärta går sönder för varje tår som rullar nerför hans kind. För värst av allt är ändå att han har ont, så ont. Annars skulle vi inte ta tredje turen till det stora huset, där de gula bilarna med sirener bor.

måndag 26 september 2011

Astrött

som min lillprins säkerligen skulle säga.

Hur som helst så är jag astrött, men glad. (Mina fötter är halvdöda och har fortfarande inte hämtat sig efter att ha varit instängda i ett par Converse under en helg i London.)
Jag kan inte skylla på Jetlag. Jag skulle kunna häröra tröttheten till 23 timmar i vaket tillstånd (mellan 01.30 - 00.30 under fredagen), distanslopp längs londons gator under lördagen och en sömnlös natt till måndagen.
Den sömnlösa natten är ett resultat från min lilla helgtripp och minnesbilder av denna. De röda bussarna är rullande reklampelare och en av de hetaste filmerna, i London , är Sharks... i 3D. Jorrå, jag såg en och annan av dessa bilder, som får klassikern Jaws att passa i ett barnrum.
Tillbaka i verkligheten och hemma på min gata i stan kramade jag nallen och sov med tänd lampa för att inte minnesbilderna av reklamen på de röda bussarna skulle ta över min sömn totalt.

I natt ska jag sova bättre, med sällskap av Slottsgatans egna lille prins.

fredag 23 september 2011

Tre dagar i en annan del av Europa


I publicerades stund lyfter planet från Arlandas asfalt. Just nu njuter jag av suget i magen när planet accelererar och släpper mark. Jag och livliga L ska börja resan med att sova medans vi blir förfyttade till staden som aldrig sover. (Det är nog flera som går under den benämningen.) Har man kört bil sedan 03.00 i natt så är det helt OK att starta trippen med lite sömn, även om det nog kan låta lite trist.

Inför dessa tre dagar känner jag mig bara lite yster. Ingen nära döden känsla den här gången.
Tre dagar som jag har sett fram emot, med minnesbilden av ett London som visade sig från sin allra bästa sida. Så nu blir det en favorit i repris. I tre dagar ska jag dela geografisk plats med röda bussar, svarta taxibilar, fish´n chips, a pint of lager, afternoon tee, Hamley´s (jag har ju en liten man på hemmaplan), mamma shopping, musikaler och ett lyxigt hotel.

Var finns fotbollen i denna klyschiga uppräkning av klassiska inslag i Englands huvudstad? Helt ärligt, jag vet inte. Någon gång kan den kanske få en litet hörn i planeringen. Kanske i turen med lilleman, för den är redan inplanerad att bli av, någon gång i framtiden. Kan tänkas att det då kommer in lite fotboll och en tur med London Eye?

onsdag 21 september 2011

Dumstrut...

Taskig konsekvensanalys skulle man kunna kalla det för. Klantarsel är en annan benämning som skulle passa fint.
Jag HATAR att gör fel!!!! (Jo, pappa så är det. Jag vet att du ogillar ordet "hatar", men jag HATAR att göra misstag)

Tanken var säkert fin, om än lite girig. Inte kunde jag väl låta min stora fina (och dyra) Hortensia dö drunkningsdöden. (Jag brukar utsätta mina blommor för törstdöden, så jag tänkte att den här skulle jag minsann få att överleva. Måttlighet är ett ord som jag ska överväga, iallafall när det kommer till relationen mellan mig och mina blomster. Sanna mina ord, den här fick vatten - dagligen.)

Sagt och gjord. Med röda korset och BlomAmnesty skrivet i pannan palcerade jag min skyddsling i mitt varmaste rum, på den soligaste platsen jag kunde hitta. Mjukt och fint med en fyrvikt handuk under krukan. Här skulle den må gott. Vattnet skulle dunsta och den skulle bli törstig i värmen. Värsta rivieran!
Nu blev den inte så törstig som jag tänkte mig, så dagarna på intensivvården blev fler än tänkt. Vid utskrivningen i fredags mådde blomman fin fint....
.... men inte min parkett.
Den bäddades in i hushållspapper, tidningspapper och med en tung bok. Inte hjälpte det! Nu väntar jag på tidens förmildrande plåster. Märket kanske bleknar? Förhoppningsvis så även min ågren över att jag fick ta på mig dumstruten.

tisdag 20 september 2011

Årets första...

skedde under veckan som gick.
Den första turen tillsammans, Lilleman på cykel och jag med löparskorna på. Lilleman var väldigt nervös men hade enbart mersmak efter vår lilla runda.
- Ett varv till mamma!
Jag inser att jag kommer få intervallträning utan dess like.





Lilleman finslipade cykelformen hemma hos mojje och moppa på landet. Jag tror, med hastig uträkning, att han avverkade 7 km under lördagen. Bromsberedskap och utan stödhjul ingick i helgens cykelprogression.

I morse skulle han ut en sväng på cykeln, runt vår gård, innan det var dags att låsa ytterdörren och traska iväg till vardagens sysselsättning på jobb och förskola. Han blev stoppad, inte av hällregnet som smattrade mot plattorna, utan av sin mamma som såg en blöt liten man framför sig.

måndag 19 september 2011

Shopping och en Bounty

Så kom den hem till mig, min lilla hemlis.

Likt ett barn, med inkasserad veckopeng på väg mot godishyllan, studsade jag med min sms avi mot mitt "postkontor". Lycklig och spänd var bara förnamnet på de övervägande känslorna inom mig. Skamsen kan nog också höra till känslosamlingen. (Att beställa något så dyrt, för min kassa, och dessutom vara lite bortskämd - då är skamsen en ganska bra beskrivning till en högst aktuell och relevant känsla.).
Jag kan skriva under på vilken undersökning som helst som vill ta reda på om man blir lycklig av att shoppa. JA, det blir man!
Med varliga fingrar plockades putsduk, filter, motljusskydd och objektiv/glugg upp ur lådan. En EF50mm/f1.8 glugg! WOW! (Dubbelwow när jag dessutom hittade en dubbel Bounty nedpackad bland all materiell lyx. Shopping och godis. Kan det bli mer julafton mitt i sensommaren?)



I vanliga fall brukar det jag köper få ligga kvar i embalaget/kassen ända tills öppet köp tiden har gått ut, för då kan jag inte ångra mig. Men inte den här gången. Det fick pryda sin plats på kamerahuset på en gång.
Jag kan hålla med utvärderingar och kommentarer om att det är plastigt och att motorn låter mycket, men jag är lycklig. Jag inser att det är ett extremt billigt objektiv när "kompisarna" ligget i prisklasser tre gånger upp.
Men för mig var det mycket pengar och för mig är det lycka att få klicka fast mitt objektiv på mitt kamerahus. Så nu har vi lekt, jag och min kamera.
Lillemannen är inte lika lycklig.

- Men maaammaaa, måste du ta så mycket kort på mig?

onsdag 14 september 2011

Papegoja

Finns det någonsin så många mindre bra medtrafikanter som när man har bråttom. Aldrig någonsin måste man dela körfiler med så många postordersköpare som just då, när klockan tickar alldeles för fort.
Ja men, hur troligt är det att man på en körsträcka på 10 minuter
hamnar bakom någon som har gjort en tillfällig parkering mitt i körbanan,
hinner ifatt en virrig dam på cykel som har tappat bort cykelbanan och kör mitt i körfältet (på en väg där minsta hjulfordon borde vara en personbil) eller
möter en bil som har valt bort blinkers i tillverkningen (inte jättebra vid vänstersväng)...
Som grädde på moset så har alla trafikljusen en "manjanadag".

Det som sades i Söta ZesaM var nog inte de värsta orden som uttalats i en bil. Jag brukar inte bli hetsig i trafiken (faktiskt inte), för vad tjänar det till?  Tur var väl det, för i baksätet hade jag en liten medtrafikant som håller på att lära sig allt om trafik och körstilar. (Kursen om bilmärken är redan avklarad med MVG.)

- Fjant! Du har nog beställt på postorder.
- Men hur segt kan det gå?? hördes i från baksätet när jag inte kommenterade trafiken på egen hand.
Jorrå, jag hade min egen lilla papegoja i baksätet som snappade upp varenda fras som hade ventilerats tidigare. Tur att jag är så snäll i mitt vokabulär, i allafall när jag är i sällskap med andra.

tisdag 13 september 2011

trånga stövlar

Det är inte självupplevt,
men mina smilband börjar rycka så smått så därför delar jag med mig av en kollegas (fiktiv eller verklig, någonstans i Svea rike) vardag (?)....


Trånga stövlar...

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget. När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar: 
- De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre för att ta av dem och börjar om med en superansträngning för att sätta på dem igen. Till slut är de på plats.
Då säger Oscar: 
- Det är inte mina stövlar! 

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna, för att inte fräsa åt lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick. 
- Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Hon  sätter igång med samma träning som tidigare. När hon är klar frågar hon
- Varför sa du inte tidigare att det inte var dina stövlar?

Oscar svarar då: 
- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem! 

Fröken börjar gråta (nästan), men mycket behärskat, fast bestämt sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:
- Var är dina vantar? 
 
- Jag la dom i stövlarna .................

söndag 11 september 2011

Snusk-lubba

Killen i kassalinjen såg lite generat frågande ut när livliga L ljudligt, i skratt, utbrustit
- Snuskklubba? Ska du köpa en snuskklubba?
Jag tittade misstänktsamt på min klubba och tyckte inte alls att den såg speciellt snuskig ut, om man inte ogillar lakrits förstås.
- Snus-klubba! Den heter Snusklubba, annars hade det väl stavats med två k. upplyser killen i kassalinjen oss om.
Han såg att det uppenbarligen roade oss damer, framför honom, att köpa lite snuskigt lördagsgott.
- Fast den kan ju också kallas för snusk-lubba, om nu snusket ska vara med. fortsatte han.

Snusklubba låter i och för sig ganska snuskigt, snuskklubba eller snusk-lubba vet jag inte riktigt...
Hur som helst så fick jag min lakritsklubba, den snuskigaste klubban på länge.

lördag 10 september 2011

Bortskämd

osnuten snorunge! (Nej jag är faktiskt helt snorfri, för tillfället.) Men det där med bortskämd kan jag inte blunda för, hur gärna jag än vill.

Jag har fått äran att bli bjuden på bröllop. Det är sannerligen ärofyllt och roligt, men det svider en hel del i plånboken. "Hensparty", kläder efter dresskod och bröllopspresent, det kostar på att ha roligt och vara fin.
Min kära moder känner nog av mina små våndor och vill gärna att jag ska känna mig fin. Det är väl sant som hon säger att känslan av fin kommer innefrån och att kläder är en hjälp på vägen. Hon vet nog också om att jag och min garderob inte är bästa vänner just nu. För att vara helt ärlig så pågår det just nu ett krig mellan mig och kläderna i min garderob.
Mamma är medlaren i detta krig och skickar mms med tips på klänningar som skulle kunna fungera. Själv har jag tyckt att ett nyköp är helt onödigt eftersom jag hade tänkt att vinna kriget mot kläderna i min garderob.

- Ska vi åka och titta på klänning? smög min kära moder fram när jag fredagstrött anlände till mitt ledighetsresidens på landet.
- Nu?
- ja, de stänger snart. Bara titta!
- Men jag hade tänkt att ha min gröna klä....
- Var det den som du hade på avslutningen?
Mer än så behövdes inte sägas. I faslig fart satte vi oss för att titta/shoppa. Jag insåg själv att den lilla gröna var bästa alternativet, men att den fortfarande inte var bra.

En stund senare var jag en klänning rikare och min kära moder några kronor fattigare (understatement).
Men rackarns vad fin den är!
Förbaskat vad bortskämd och tacksam jag är!
Det blir nästan minuspoäng på vuxenkontot!

fredag 9 september 2011

Hemlis

Jag vågar knappt tänka tanken på vad jag har gjort. Inte ett ord kommer över mina läppar.
Men jag kan väl skriva ner det i största hemlighet.

Jag har slösat, jag har spenderat, jag har shoppat, jag har fallit för lusta och ha begär...
Jag skäms över mina spenderarfasoner och
jag är såååå glad över att jag tog steget.

Jag är i väntans tider över en liten leverans, inte från storken utan från posten.
Can´t wait!!!!!










onsdag 7 september 2011

Carl Larsson a la 2011

Den finns nog i de flesta svenska hem. Den används av butikers fönsterskyltning. Den finns att beskåda nästintill överallt i Svea rikes avlånga land. Hemma, på vår gata i stan, är inget undantag.


Den första inhandlades i svettiga former hösten 2010

 

Innan jag ens har kommit till start slår de fysiska symptomen till.

Pulsen höjs, stirrblicken kopplas in och det känns som ett kommande maratonlopp. Perferiseendet och shoppingandan måste jag ha glömt hemma, för jag plöjer fram målmedveten och fokuserad. Genvägarna är faktiskt genvägar och inte senvägar.

- Snart kommer vi till barnavdelningen och vi ska bara gå igenom och förbi. Vi ska inte stanna!

Lillemannen sitter snällt på vagnen. Fartvinden viner runt öronen. Han hinner nog inte ens reagera när vi svischar förbi mjukdjur och bilbanor. Jag hör något om fika, men jag ser inte ens disken med godsaker. Det står 100 tusen människor i vägen.

Vi ägnar tillslut lika lång tid i kön till kassan, som hela resan till varuhuset och den snabba shoppingen i detsamma. Allt för att, liksom alla andra svenska hushåll, kunna förgylla hemmet med en hylla som går under namnet Expedit.

 

(Skrivet efter den traumatiska upplevelsen för ett år sedan.)




Idag (hösten 2011) är vårt hem, ytterliggare, en Expesdithylla rikare.
Dagens shopping gick i ett helt annat tempo. En tidig eftermiddag, en helt vanlig onsdag, då är inte trängseln så stor. Jag hade gärna velat tagit en fika sittandes men lilleman ville bara ha en glass på stående fot utanför kassorna. Genvägarna användes även idag, men inte pågrund av någon brådska. Lilleman och jag stannade vid flertalet tillfällen för att bara undersöka och leka med uppställda leksaker, tävla i "hoppa längst" vid utlagda måttband och diskutera fina saker.  En riktigt gemytlig shoppingtur på IKEA.

tisdag 6 september 2011

Positiva tankar vs ...



Vilka tankar väljer du att träna på?


Jag är duktig på att tala om för andra hur de ska tänka, om sig själva. Jag är mindre bra på att praktisera det för egen del. Men det har blivit bättre!!!

Vi skulle göra en varsin blomma, vilken som. Prästkrage, viol eller någon skapad i fantsin, det spelade ingen större roll. Den skulle ha kronblad, för i dessa kronblad skulle en kort reflektion om sig själv skrivas. Fem punkter hade valts ut, för att lära känna sig själv och varandra utifrån positiv anda.
  • En kort liten beskrivning om sig själv,
  • några rader om vad man var bra på,
  • lite information om vad man gärna gör på fritiden,
  • några funderingar vad man gillade med sitt jobb (skolan) och
  • lite framtidsvisioner om något som man vill bli bättre på.
Gevalia Amalia, det var en utmaning!
Inte blomman i sig (även om några direkt strök blommor som favoritmotiv) utan det där med att berätta om sig själv i positiva ordalag. Inte fråga kompisen om hans eller hennes uppfattning, utan skriva sin egen.

- Man kan väl inte skryta om sig själv?
- Jo, det kan du. Du kan tala om för dig själv om vad du är bra på.

Jag tror vi ska göra blommor fram till jul. (Vilka rackarns snygga väggar vi kommer att ha när snön lägger sig över skog och slätt. En hel blomsteräng!)
Vi behöver träna på att tänka bra om oss själva, vem man är, vad man är bra på och vad man kan prestera.
För vi kom fram till (utifrån tidigare samtal) att det som man gör ofta, det är det som man blir bra på.

måndag 5 september 2011

- Boka ett datum!...

är svaret på hur man ska gå tillväga!
Ett ganska enkelt "recept" på en ganska svår fråga.

- Men, guuuuu va snygg du e! Du e så veltrenad och smaaal. (Stockholmska) Hur...?

Jorrå, den här bruden är lika hållkäftensnygg som damen som gifte sig tidigare i somras. Jag har fått förklaringen varför jag inte ser likadan ut. Jag har inget bröllopsdatum inbokat (där jag deltar i bröllopet som huvudperson och inte som gäst). Ett inbokat datum för när man ska vandra altargången fram, eller någon annan stig, verkar få var och en att bli så där hållkäftensnygg som man bara kan drömma om.
Undra om jag ska boka ett datum först, eller om jag ska vänta in prins charming?

söndag 4 september 2011

(ett litet extrainlägg, bara för att jag är så stolt)


Denna lilla nätta (eller inte) axelväska har varit min garderob under en helg (med övernattning)
i vår vackra hufvudstad.

Den innehåller
  • Träningskläder samt handduk
  • ett par skor med klack till kvällen utgång (Obs. bara ETT par skor att byta med)
  • ”pyjamas”
  • ombyte till morgondagen
  • necessär
  • sminkväska
  • väska med hårvård och accessoarer
  • vattenflaska
  • plånbok
  • solglasögon
  • mp3spelare
  • mobiltelefonladdare
  • två magasin
 … i denna väska.

Tadaa, jag kan packa nätt och lätt…

Brandmannen var riktigt rolig

Sj var i tid och jag fick dansa poledance.
Dansa är kanske en överdrift att kalla det för, men jag fick i alla fall göra dansövningarna i poledance eller pole fitness som instruktören benämnde set som. Fitness i högsta grad, för jäklars vad den tjejen var vältränad. Något som jag uppenbarligen inte var. Inte för att jag ramlade av stången men graciös är nog inte ett superlativ som ska läggas till min personlighet.
Allt eftersom eftermiddag och kväll tog över dygnets timmar, desto fler delar av min kropp gjorde mig påmind om förmiddagens aktivitet. Ivrigast på att påkalla min uppmärksamhet var insida lår, som uppenbarligen tyckte att de hade fått jobba hårt med övningar som brandmannen, karusellen och hook.



Jag tackar ändå för en mycket roligt upplevelse.

(Jag får väl dessutom svara på min egen standardfråga ”Vad har du lärt dig av det här då?”
- Jag har lärt mig läxan att inte vara så ”neggo” innan jag vet vad det handlar om.)

lördag 3 september 2011

Bilder i ditt huvud

Nu är det dags för en tur till den vackra hufvudstaden.
En vän, från den tid i livet då Barbie, Cindy och My little pony var i ropet, ska gifta sig.
Hon ska inte gifta sig idag, men det är ju lite "rutiner före bröllopet" som ska prickas av i handlingsplanen.
I dag är det dags för damernas dag.
Första aktiviteten är besök på en dansstudio för att dansa poledance. Jag antar att du liksom jag får en inre bild av att det handlar om akrobatiska konster tillsammans med en stång, till musik. Det ska vara asgrym träning om jag har förstått rätt, men jag vet inte...
Jag får en annan inre bild, också, som inte gör mig förtvivlat ledsen om jag inte skulle hinna fram i tid. (SJ behöver inte köra i STCC fart imorgon, inte för min del.)
I utdrag av inbjudan går att läsa

"... kort uppvärmning med sensuell dans, sedan tränar vi turer på stången..."

Två siffrig övervikt!
Behöver jag säga att jag inte känner mig bekväm?

 "... passande kläder för uppvisningen på slutet, allt från paljetter till spets och lack och en hel del skor. ... Under träningen brukar det vara bäst med riktigt korta shorts (typ ”hotpants”) eftersom man lätt glider om det är tyg...  det måste vara ren hud mot stången för att inte glida."

Som grädde på moset! Sensuell dans, paljetter, spets och lack i kombination med två siffrig övervikt. Erkänn att du får bilder i huvudet. Erkänn att du småler.

Jag gjorde det först, tills jag insåg att det kan bli verklighet.