tisdag 28 december 2010

I väntan på...

att surdegen ska jäsa till sig och bli redo för bakning,
att livliga L ska komma förbi på en fika,
att få åka och spänna alla muskler som ligger i viloläge,

så leker jag lite med bilder.
Dagens lek är tagen med min Canon 400D och bearbetad i Photoshop.
För att få ljuset och stämning i bilden så var inte blixt ett alternativ. (Jag är inget fan av kamerans blixt, oavsett motiv.) Lång slutar tid var inte heller ett alternativ. Jag saknar stativ och även fast lillemannen må vara en rackare på "frysleken" så vore förväntan att han skulle hålla samma position utan minsta rörelse orimlig. Rörelseoskärpan hade varit ett faktum.
Så jag fick höja ISO talet till 1600. Därav den grumliga bilden.

.. woala..



måndag 27 december 2010

Inspiration av Askungen...

- Varför är julen så kort? undrar min lilleprins när det för tredje morgonen i rad inte finns någon chokladkalender att öppna och när vår prydnadstomten inte längre levererar några små paket.

- För att ...
helt plötsligt kom jag inte på vad en klok mamma skulle svara.
Istället började mina funderingar spinna loss på när är det jul och när är den över?
Julens kulmen nås på julafton, strax innan tomten. Sen är den över!
Det var åtminstone det jag tyckte när jag var liten. Då avslutades julafton med ett gråtande flickebarn (kan möjligtvis ha varit av trötthet, också) för att julen var slut.

Idag gråter jag inte längre, men visst nås julens topp fortfarande på julafton. All förväntan som byggts upp i flera veckors tid, så är det bara över.
Eller inte!
Idag väljer jag att min jul ska vara längre än julafton.
Jag ska fortsätta äta knäck, tända stearinljus, lyssna på julmusik, dricka julmust och glögg och njuta av granbarrsdoft.
Jag ska njuta av att inte behöva passa tider, sova länge på morgonen, tumla runt i snö och träffa nära och kära.
Jag ska krypa ner under filtar och läsa böcker och jag ska rita, rita, rita...

Helgens första alster är, kan hända, inspirerad av Askungen.



måndag 20 december 2010

Knäckt...

- Gammelmormor har ett bra recept mamma!

Tröstande ord när andra omgången knäck känns mindre lyckad och fingrarna har fått små blåsor av varmt socker.
Den andra omgången var nog den som blev värst. Den ser ut som chokladkola, ända tills andra sinnen får vara med i "jag vill smaka" leken. Den både luktar och smakar överhettat socker (det låter bättre än bränt.)
Visst låter jag som en mästarbagare!? Så här illa brukar det inte vara.
Men jag ska kanske fokusera på en sak i taget. Inte koka knäck och
prata i telefon, laga kvällsmat, bära in och pynta granen, springa och köpa fler knäckformar (plattan var avstängd), hämta ut ett paket på "posten"....

Nåväl, skam den som ger sig.
Nu har jag en hel plåt med härligt bärnstensfärgad knäck. Några "a la originale" och flertalet med en lätt touch av mintsmak.



lördag 18 december 2010

Jul, utifrån och in

Ute faller snön och jag sitter med magmys i soffan. Just nu värmer fler saker än fläkten från datorn i mitt knä. Jag älskar, verkligen älskar, julen men särskilt vintern.
Snötyngda träd, dalande flingor och knarr under skorna kan trolla bort de dystraste moln ovanför mitt huvud.

Idag andas min värld mer jul än på länge.
Över gången upp mot uteplatsen och över min lilla täppa lägger sig stora bomullsmjuka snöflingor och bäddar in allt i ett vintervitt täcke. Vid ytterdörren står granen. Innanför ytterdörren doftar hyacinter (vilken tur att jag inte är allergisk, för hyacintdoft hör julen till), bilder av jul pryder ena väggen. På köksbordet står veckans arkitektverk redo att pyntas. I hallen står min alldeles egna arrangerade julgrupp och i vardagsrummet doftar det pepparkakor. Varmt sken från stearinljusen sprider sig i ett annan ganska dunkelt rum. När jag är klar med att skriva dessa rader ska jag slå in mina nyinköpta gåvor.
Från hallen till boendets innersta kärna, konkreta stämningshöjande saker som kan bidra till en inre känsla...
Viktigast av allt är ändå att få dela upplevelsen och stämningen med alla jag tycker om.
Utan alla nära och kära vore allt döda ting.

onsdag 15 december 2010

Inte stressad, inte uttråkad, inte trött...

- Jag är sur. Det ser du väl!
säger min lilla prins i baksätet, efter ett "jätteroligt" besök på en av stadens stormarknader. (Att handla är det roligaste en fyraåring vet.)
- Ja, men varför är du sur?
(Dålig mamma som väljer att handla med en trött fyraåring. Dålig mamma!)
- Jag är inte sur, men jag låtsas vara sur.
- Men varför...?
- Jag låtsas att jag dansar. När man dansar så ska man se ut så här. Det är coolt. Det har jag sett på TV.

En granskande reflektion över vår samtid. (Jag antar att han inte menar vals, shottis eller hambo...)

Jag drar parallellen till min egen vardag. Jag har fått svaret!
Jag är alltså cool när jag surmulet dansar mig igenom den grå vardagen.
Inte stressad, inte uttråkad, inte trött... Jag är COOL!

måndag 13 december 2010

vuxenpoäng - en brutal verklighet

God Jul alla hyresgsäster!
Så var det dags för den årliga höjningen av hyran.

Jag har samlat vuxenpoäng, igen.
Förra veckan knatade jag iväg på en träff med hyresgästföreningen. En lagändring står inför dörren, där allmännyttan inte längre kommer att vara normsättare för hyror. Nya lagen innebär en kompromiss mellan fastighetsägares önskan om marknadsmässiga hyror och hyresnämndens veto i frågan.

Jag ville veta mer, för att kunna ställa en tillförlitlig ekonomisk framtidsprognos.
De nuvarande ekonomiska  framtidsskisserna tror jag inte speciellt mycket på.
I dessa finns tre alternativ just nu, utan inbördes ordning:

* Min boss kallar in mig på kontoret och ger mig ett maxat lönepåslag, på flera tusen ...
(ehhh, jag jobbar kommunalt...)
* Slogan "Plötsligt händer det" blir en del av min verklighet.
(Jag kanske ska börja köpa lotter isåfall och inte vela mellan frukost - lott, frukost - lott ... Det ska tydligen vara större sannolikhet att träffas av blixten, har jag hört, så jag väljer att äta frukost.)
* "Plötsligt händer det variant nr 2" blir en del av min verklighet - en prins kommer färdandes på något vitt med hästkrafter. Han tvärnitar framför mitt fönster och frågar om jag vill gifta mig rikt...
(Tja, låter väl trevligt men detta är en variant som passar bra i sagornas värld. Det ska tydligen vara större sannolikhet att träffas av blixten än att bli en del i en saga, har jag hört ...)

Vad gör man?
Man biter i det sura äpplet och går på ett informationsmöte om de framtida hyrorna.
Men det serverades kaffe och smörgås, så nu ska jag kanske gå och köpa en lott.

söndag 12 december 2010

Den årliga maskeraden

... tomte, tomte,  tomte, tomte, tomte, tomte, tomte, tomte, tomte, tomte, tomte,...
... Lucia ... (veto lades in från den manligare delen av föräldrahalvan),
tomte, tomte, tomte, tomte, tomte, tomte, tomte, tomte, tomte...
... pepparkaka!

?

Jorrå, planer kan ändras, även i den mest bestämda av världar. (Min lillemans värld är en sådan värld.)
Jag var inte helt övertygad om att jag skulle falla till föga och köpa pepparkaksdräkten.
- Vill du verkligen...? Är du riktigt säker? Titta vilken fin tomtedräkt.
Risken att stå med en gråtande pepparkaka, när det äntligen var dags, var ett scenario som för mig kunde bli ganska troligt.
Men i torsdags var premiäranvändningen. Lillemannen var pepparkaka hela dagen och trivdes uppenbarligen väldigt bra med det. Pepparkaksdräkten var det första han frågade efter när han vaknade dagen efter.

Nu, aftonen innan (lussevaka), ligger den nytvättad och fint ihopvikt (pepparkaksdräkten. Lillemannen också för den delen, även om han mer har kurat ihop sig som en boll) för att få stå fin i morgon på dagen D.

fredag 10 december 2010

Gärdsgårdshockey

Så var då arbetsveckan till ända. Sitter helt själv i ett öde kontorslandskap, så stilla att lamporna slocknar (rörelsesensorer). Det är så många sjuka så att man skulle kunna tro att vi hör till innersta Östersund.

Jag har några minuter i stilla tysthet. Endast Spotifys melodiösa ljud hörs från datorns högtalare. Lite lagom kreativt så har singlarnas toplista kickats igång. Nu menars jag musiken på spotify. Någon annan singellista har jag inte koll på. *ler*

Snart ska även jag packa ihop mina tillhörigheter och möta det privata livet. I kväll vankas det hemmagjord pizza och hockey. Riktigt livs levande hockey. Jisses, det var länge sedan. Kall ishall, frusna tår, sargsmällar från både puck och spelare... Stämningsfullt, javisst!
Så ikväll ska lillemannen få följa med mig och moppa på äkta gärsgårdshockey.

Åh, vad jag älskar mitt vinterland!

onsdag 8 december 2010

Med rosor på kind

och förhöjd puls...

Har jag gjort något så oskyldigt roligt som att tillbringa två timmar i en pulkabacke.
Obeskrivligt härligt, ord räcker inte till...

snöknarr
fartvind kring kind
rykande varm söt choklad
stolta vita mjuka frostbitna träd
varm gemenskap i glada tillrop och klingande skratt
Vinterland

Åhh, vad jag älskar detta vinterland


(Eftermiddagen blev dokumenterad, så jag får se om jag får låna en bild eller två.)


Jorrå, jag blev fångad på bild...
Huj vad det susade runt öronen,
eller inte med den huvudbonaden.

måndag 6 december 2010

kyckling i curry...

låter sådär lagom traditionellt. Inte speciellt upphetsande menyval, kanske.
Om nu "upphetsande menyval" är något som man kan förvänta sig en helt vanlig måndag i december. Förväntningarna kanske ska läggas på att man får vara nöjd det serveras något som kan uppfylla någon mer önskan än att mätta magen.

Jag har dock ambitionen att servera min lille prins något mer än som bara platsar i kategorin mättande. Jag vill vara den där matmamman som lagar mat som frestar både öga och gom. Gärna med en toutch av husman, även om det är husman a la 2000 tal, och mer än gärna lagad från grunden.
Ja, där var ambitionen!
Men jag är ganska jordnära och vet att fantasin inte går på högvarv klockan 17.22 en måndagkväll. Därför har jag varit så förutseende att jag har samlat, sorterat och organiserat matrecept i mängder. Flertalet passar en vardag, utan att falla in under mamma scans och falukorv (vilket kan vara väldigt smaskigt då och då). Problemet är bara att jag inte läser recepten, eller ens listorna över receptkategorierna, klockan 17.22 en vardag. Jag går på känslan och improviserar vilt.

Idag skulle jag göra händige Henkes kyckling i curry. Ruskigt smaskig, enkel och snabb.
... Det blev inte händige Henkes kyckling i curry...
Så läser du detta händige Henke, eller frugan livliga Linda, så ber jag om receptet. Jag fixade inte att ta instruktioner på gehör. Men min kyckling blev helt ok, ändå. Tillräckligt bra för att en liten fyraåring skulle äta med god aptit.
Jag delar med mig av receptet till er här och nu.

Fräs charlottenlök och curry i smör. Lägg i tärnad kycklingfile och låt få stekyta. Häll på grädde och lite kycklingfond. Låt sjuda. Häll i små bucketter av färsk broccoli och låt sjuda med kycklingen. Tillsätt hackad äpple och solrosfrön (hade inga cashewnötter) strax innan servering.
Lillemannen älskar pasta i alla former. Därför vände jag snabbt ner tagliatelle, al dente, innan det ropades
- Nu är det mat!

Nästa lika god som händige Henkes, bara nästan.

torsdag 2 december 2010

Det räcker väl med paket på julafton

Det var min sanna övertygels, en gång i tiden.
"Julen handlar inte om att få paket!"

Det var innan min lille prins blev en del av mitt liv.
Nu hastar jag runt, vänder på allt ifrån stort till smått för att få ihop saker i lagom storlek och pris till den stundande kalendern.

Hur som helst så är det en väldigt bra väckarklocka under mörka decembermornar.
Frågan
- Godmorgon! Tror du det ligger ett paket vid tomten idag?
resulterar i frenetiskt blinkande ögon och en liten kille som ivrigt och vingligt kravlar sig ur sängen med raketfart.

tisdag 23 november 2010

tre, två ett...





Jag och lillemannen har tjuvstartat.
På eftermiddagen bars adventslådan ner. Nu hänger det lite stjärnor och hjärtan i fönstren. Adventsstaken lyser stämningsfullt i köksfönstret. Julgardinerna ligger på strykbrädan i väntan på att få bli släta och fina. Lådan i spegelbyrån i hallen är bunkrad med ljus. (Senaste tillskottet i ljussamlingen är pepparkaksdoftande ljus). Jag och lillemannen har en gedigen sångrepertoar bestående av ”Mössens julnatt” och ”Santa Claus is coming to town”. Trallglada toner som förgyller vardagen, morgon som kväll.
Nedräkningen har startat!
-          När kommer tomten? Är det många dagar kvar?

måndag 22 november 2010

Helgens ljuvligaste


                          Detta är en kundvagn a la 2010, i en butik i vår huvudstad.
                          Ett system som både spar kvadratmeter och risk för snatterier.
                          Klämma och känna på önskade inköp fick göras på
                          utställningsexemplaren. Därefter fick man leta på en varan i form av
                          en liten magnetbricka och hämta önskat prospekt i kassan



Det finns pasta, och så finns det pasta!
Helgens ljuvligaste serverades på Va Piano på Östermalm.
Smaskigt värre.

lördag 20 november 2010

Fyrklöver, pepparkaor och en skatt vid regnbågens slut

I morse fick jag frågan var paketen var.
Vilka paket?
Jag kände mig mer förvirrad än vanligt över frågan. För honom verkade det vara så självklart att jag skulle veta vilka paket som han pratade om.
- Var är paketen med polisbilen och brandbilen?
Efter en stunds forskande frågor kom jag underfund med att det var gårdagens pepparkakor som hade skapat förväntningarna på paket.
Jag och min lille prins hade mumsat pepparkakshjärtan. Skrockfull som jag är (mer eller mindre seriöst "troende" på skrock) hade jag berättat att om man lyckas få pepparkakshjärtat att dela sig i tre delar så får man, i all hemlighet, önska sig något. Jag missade den lilla detaljen att alla önskningar inte slår in. Så nu stod en besviken liten parvel framför mig och undrade var paketen var. De som han hade önskat sig av pepparkakan.
Jag bollade över önskningen till den kära julkollegan tomten.

Själv får jag förlita mina önskningar till fru Fortuna, K-brunnar, fyrklöver och en skatt vid regnbågens slut.

torsdag 18 november 2010

Årlig dokumentation

Då var den genomförd, den årliga dokumentationen.
Han är sötast i världen men ...
Medan jag sitter och granskar bilderna slåss jag med mina föreställningar om det perfekta fotot.
Du vet, vattenkammat hår, nystrukna kläder, flirt med kameran...

Min lille prins fyllde inte något av kriterierna (men han är sötast ändå).

Allt annat än vattenkamning
är beskrivningen av ett halvlångt hår som har tryckts ner under en stickad mössa på senhösten. Därtill, min lille prins hatar att bli klippt! Ingen överdrift i ordet hatar. Han blir panikslagen över att DET KLIAR.
Jag putsar lite med saxen vid öronen (då och då) tills det inte längre går att undvika det oundvikliga... Klippning sker med racerfart. Det krävs ingen vildare fantasi för att föreställa sig resultatet av att klippa en fyra åring på 12 sekunder.

Flirt med kameran?
- Mamma, måste du ta kort på mig, igen?
Min lilleprins är måttligt road över att ofta ha lika mycket kontakt med en kameralins som med sin mamma. Löpande band fotografering på dagis/förskola... Vilken utmaning att vara proffesionell fotograf.

Kläderna krävde ingen strykning,
men tröjan var kortärmad. Inga problem, förutom att hans ena arm pryds av en tatuering av tre lingon. (Lingon!?) Den andra armen bär spår av en utflykt, där han är märkt i snabbt skriven handstil med namn och telefonummer i bläck (En perfekt, men mindre snygg, säkerhetsåtgärd ifall han skulle komma bort.)

Han är sötast i världen, men fotot är inte "tvålfagert".
Fast, egentligen, varför ska det vara det? Barn ska inte vara tvålfagra som porslinsdockor, så varför ska den årliga dokumentationen vara perfekt stylad när de övriga dagarna på året inte är det?

onsdag 17 november 2010

Vill ha...

Vill ha, till lillemannes rum!
(... vill ha och vill ha... revidering av tidigare mening)
Vill köpa, till lillemannens rum!

Kollektionen New Classic från Borås tapeter uppfyller kraven;
- vit bakgrund
- liknande blå klang som i färgen på övriga väggar
- inte minst, stjärnor...
Just nu velar jag fram och tillbaka kring storleken på stjärnor. Den största är ca 20 cm i diameter de minsta har jag inte riktig storlekskoll på. Mönstret är det samma i både den stormönstrade tapeten och i den småmönstrade.


Boråstapeter New Classic



Boråstapeter New Classic



Bilderna är hämtade från


tisdag 16 november 2010

Färgfunderingar

Livliga L har gått en kurs i inredningsdesign. Hon rådde mig att ha max tre färger i rummet, som bas, samt en färg som retas.

·        Färg nummer ett – blå.
Rummet är redan ljusblått. (Jag ska inte överarbeta. Det är, trots allt, en hyresrätt som jag och lillemannen bor i.)

·        Färg nummer två - Vit. (som här står skrivet i motsatsfärgen svart, för att...)
Vit fondvägg (planeras) på ena kortsidan. Vita möbler...
Vitt får rummet att expandera, ljusar upp helhetsintrycket, könsneutralt, fungerar i alla åldrar, kan livas upp med tillbehör. Bra bas.
(Vår lägenhet är ganska mörk. Förra hyresgästen fick en lampa i julklapp varje jul. Jag förstår varför! Inga mörka färger är ett alternativ!)

·        Färg nummer tre – rött.
      Inte mycket, men några detaljer, som bryter av mot den milda blå och den ljuva vita.

måndag 15 november 2010

Planering…

Jag tar hjälp från livliga L som är rutinerad i att göra om. Läxan blev att fundera ut vilka funktioner som rummet ska ha. Utifrån det ska det sorteras, vad som ska vara kvar och vad som ska bort.

·        Sova, funktionen sova är självskriven. En möbel som ska finnas kvar.

·        Bilmattan – jag försökte få bort den. Om än inte helt och hållet, så i alla fall ihoprullad när den inte användes. Men där fick jag ge mig. Det var inte förhandlingsbart. Så bilmattan blir kvar och får bli basen för lek på golvet.

·        Funktion - Lättstädat. Det ska vara tydligt var man ska sortera in saker. Var sak ska ha sin plats.

·        Funktion - användningsområden. En del av rummet ska inbjuda till golvlek (bilar, lego, pippihus), en del ska inbjuda till pyssel och rita och en del ska inbjuda till sagor.



söndag 14 november 2010

Periodare

när det gäller att göra inlägg på min lilla blogg, det är vad jag är.

Jag har underhållit mig själv med lite domino de senaste dagarna. Eller, jag kanske snarare har vistats i en värld med dominoeffekt.

För att kunna göra om i lillemannens rum så måste dataskåpet ut.
För att kunna städa ur och montera ner dataskåpet
så måste garderoben rensas och
för att få ordning på garderoben så behövs vinden röjas…

Tomten kommer nog inte till mig i år!
Inte nästa eller näst nästa heller... för här finns det grejjer i överflöd.

tisdag 9 november 2010

Blinka lilla stjärna...

Jag såg en tapet, en gång för länge sedan. En rackarns snygg sak, som jag redan då planerade att ha i lillemannens rum. Den var vit med blå stjärnor på.

Den blev starten till mina idéer, om att göra om här hemma.

 

Just då blev det ingen vit tapet med blå stjärnor på. Istället blev det självlysande stjärnor på väggar och i tak. Du vet sådana som laddas av ljus och lyser ett par timmar på egen hand, lagom tills små prinsar har somnat. De sitter uppsatta i mönster av kända stjärnbilder. Tanken var att berätta sagorna om varje stjärnbild, som godnattsaga. Jag planerar att göra så, någon gång i framtiden.

 

Så nu är det bestämt! Lillprinsens guldkronor kommer få lämna över taktpinnen till stjärnor.

Tema stjärnor ska det bli i lillemannens rum. Ett mönster som han kan "växa i".

 


 

Stjärnor till min egen lilla Stjärna

måndag 8 november 2010

Försök nummer 2 - På lång sikt, en blivande materialist?

- Ska vi hjälpas åt att plocka undan de saker som du inte leker med längre?
- Jag leker med ALLT. Allt är roligt!
Tystnad
- Men du får inte plats med några nya paket från tomten, om vi inte städar bort några saker som du inte leker med.
...
Danar jag in min lille prins till att bli en materialist?
Morot till städning, röjning och sanering är att det sker för att nya saker ska kunna komma in.



På lång sikt är mottot för  ”projekt göra om barnrummet”.
Teman för barnrum är inte svåra att hitta. Prinsar och prinsessor, rymden, sagor, bilbanor, pirater, djungler, dinosaurier, riddare, djur, döskallar … Mitt första tema var guldkronor, till min lille prins. Jag kom inte längre än att få till ett par lådor till hans hylla, en pall, en klädhängare.. tja, det var allt.
Jag har skippat guldkronorna.

Vilket tema håller på sikt, ett par år upp i skolåldern?
Stjärnor eller dinosaurier?



Dino från Sanbergs tapeter


... alternativt ...




Nova, också från Sandbergs...





 Bilderna är hämtade från



söndag 7 november 2010

Sömnlösa nätter och röriga rum

-         Men mamma, den är inte farlig. Hajen är bara på bild i boken. Den är inte farlig.

Jag förstår logiken. Men känslor är inte alltid logiska.
Det är inte heller logiskt att jag, trots mina flertaliga år på denna jord, som mest klarar av en ”skräcknivå” som är lika med Spöket Laban. Det är kanske ännu mer ologiskt att jag, trots vetskapen om min låga skräcktröskel, söker mig till intryck som är lite nervkittlande, dagtid. Nattetid är dessa nervkittlande intryck mycket mer än bara nervkittlande.
Nu tror jag att du skulle skratta om du ens har en aning om vad jag finner spännande. Skulle du och jag dela ett intryck av nervkittling, där du skulle få ut någon av upplevelsen, så skulle jag sitta med 14 kuddar och tre filtar som en barriär mellan mig och spänningen i fråga.

Så, nu sitter jag här och inser att det är ganska mörkt ute, jag är relativt ensam (så vitt jag vet) och det är snart dags lägga huvudet på kudden, slappna av och sluta de vackra blå.
Det blir nog ännu en natt med tänd lampa, fast jag sover så väldigt illa med tända lampor. Men, jag sover ännu värre i totalt mörker, efter att ha fallit för frestelsen att njuta av lite spänning. 14 kuddar och tre filtar är dessutom inget skydd när man har läst en bok, där det är jag själv som har skapat bilderna. (Det är inte S. King och böcker av hans kaliber)


Norra uddens fyr,
under en regnig
sommardag 2010
 
kittlande utikt...




Svindlande smala trappor...



Tack Johan Theorin för den underbara deckaren, vid fyrarna på ett höst- och vinterruggigt Öland, ”Nattfåk”.
Tack för ljuvliga lästunder med mord och övernaturligheter, men jag är ganska trött efter att ha läst din bok. Jag sover så himla dåligt med tänd lampa.

Så nu ska jag skingra tankarna med något annat… Kanske hur jag ska få ordning på alla mina röriga rum. Jag har, under veckan som gick, kickat igång projekt ”pimpning av barnrum”.

torsdag 4 november 2010

Renässans för ”Play to learn” och “Fisher Price”

Nu har jag bestämt mig!
Lillemans rum ska göras snyggt. Snyggare än bara en grovstädning. Det ska få en toutch av en ”Home make over light”.
Jag har förberett den lille mannen, som bor i rummet, på att här ska göras om. Han har tittat oförstående på mig. Jag har förtydligat mitt uttalande med att

-    Vi ska plocka undan de saker som du inte leker med. De saker som du hade när du var baby och som du inte använder längre.

Tillsammans gjorde vi djupdykningar ner i leksakslådor och kröp längst in i alla skåp. Resultatet blev att min lilleman upptäckte att leksaker för babies kan vara riktigt roliga, även när man är fyra år.
Resultatet av min planerade utrensning blev en liiiiten kasse, med några få leksaker som vi var överens om att vi kunde ge till barn som inte har så mycket leksaker.

onsdag 3 november 2010

Ett av helgens porträtt...

Gjord med promakers tuschpennor..

har en superkänd supermodell som förlaga.
I min värld är hon inte så känd, å andra sidan är inte Vouges 90 års kalas (f´låt, fest) min värld. Jag blev fascinerad av hennes maskeradutklädnad i spets.

tisdag 2 november 2010

I stunder av att göra ingenting

kan jag njuta av lugnet eller
få panik av isolering från händelsernas centrum.

Den senare delen av uttalandet refereras inte till lappsjuka av vistelsen i norrland, utan till bilresan dit. Länge leve den bärbara DVD: n! Åtta timmar i bil är inte det ultimata innehållet i en dagsysselsättning. Jag varken kan eller vill föreställa mig hur länge åtta timmar i bil kan vara för en fyra åring. Jag vet bara att jag håller på att krypa ur både byxor och bil innan målet är nått.

Men resan är väl värd målet. En helg i mellersta norrland, tillsammans med mum´n dad, bro och sambo och inte minst lillprinsen, är balsam för själ och hjärta. En helg med ”gott och blandat” av stilla ro och tempofyllda barnaktiviteter.
I sann lekanda tillbringades en eftermiddag i ”Djungelhuset”, ett lekland för stora och små. Vi stora avlöste varandra (som sällskap till lillemannen) i svettig lek bland hoppborgar, klätterställningar, labyrinter, airhockey… Den minste mannen i sällskapet gjorde bara en kort glasspaus, för att sedan köra på i 210 knyck igen.
Dagen efter var vi badhuset. Härliga mysiga badhus med rutschkanor av rör - som hade ljud- och ljuseffekter, fritt fall för kids (vilket är lagom mycket fritt fall för mig också) och vattenfontäner i olika former. Häftigt!

En helg av ro, oavsett aktivitet. Inga tider att passa, inga måsten. Bara vara och njuta av här och nu. Lek och stoj så att svetten lackar eller sätta mig med en god bok eller ett ritblock och sjunka in i fantasins värld. Total närvaro, det är livskvalitet.

torsdag 28 oktober 2010

Komedins scen är tydligen inte min plats i världen

Foto: Carl-Johan Söder/SVT http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?a=735299

Dialog med elev, en stund efter jag anammat  rollen som ”mindre glad vuxen”.

-         Jaha, då har jag liknat häxan surtant en stund.

Tystnad, från eleven bredvid mig.
Med eftertänksamhet uttalades;

-         Tja. Fast häxan surtant är rolig!


?


tisdag 26 oktober 2010

Väckarklocka till ett slumrande begär

Hyresrätt, kommunal lön och ensamstående mamma ...
Förutsättningarna till att vara ”wild and crazy” i en home make over kunde vara bättre.
Att drömma sig bort i inredningskataloger och inredningsbloggar är inte en njutning för fantasin. Det är en väckarklocka till ett slumrande begär.

I och för sig kan jag få till en total pimpning av hemmet i att göra en rejäl undanplockning av stryktvätt och rensning av högarna med viktiga papper. Men när allt är undanplockat, det är då jag ser vad jag vill göra med det som är kvar. Jag har gjort tappra försök i att göra om min lya med vardagliga ting som varieras i olika teman – vårfärger, sommarblomster, höstmys, julstämning….
Variationsmöjligheterna i gardinbyten, i byte av kuddöverdrag på soffkuddarna, i att växla mellan olika färger och strukturer på mysfiltarna i soffan, i varition av vad som hänger på väggarna, i att byta plats på de blommor som överlevt, i byte av ljuststakar m.m visar att små ting kan göra stora skillnader...

Men, nu kliar det i fingrarna att göra något mer än att vänta på att inreda mitt framtida drömhus. Jag vill göra om och jag vill göra det NU.

måndag 25 oktober 2010

Ytterligare en blandning av lyx


 






När du har genomfört följande blandning så har du cirka 30 stycken ljuvliga "Falska potatisbakelser".

Till kakan behöver du 200 gram smör. (I originalreceptet står det margarin, men jag bakar numera alltid på smör). Rör smöret tillsammans med 4 dl socker,  krämigt. Tillsätt 4 ägg under fortsatt vispning. Rör i 6 dl mjöl, blandat med 3 tsk bakpulver. Till sist rör du i 2 dl mjölk. Bred ut smeten i en långpanna och grädda i 15 minuter på 200 grader.

Gör i ordning 2 dl marsankräm, enlig förpackningens recept.

Under tiden som kakan svalnar gör du ”fyllningen”, som ska bredas ut på kakan. Till den ska du vispa 200 gram smör (margarin går också bra), 2 dl florsocker och 3tsk vaniljsocker till en krämig smet.  Tillsätt marsankrämen. Bred ut krämen över den kakan.

Riv 300gr mandelmassa över kakan. Det är lättast att riva mandelmassan om den är fryst. Pudra över 2 msk kakao. Skär kakan i bitar och njut.

Den går bra att frysa och avnjuta vid senare tillfälle.

söndag 24 oktober 2010

Lyxweekend

Ingredienserna i min lyxblandning är;




en egen stund med mitt skissblock,
en kurrande katt som värmer höstfrusna fötter,
tända ljus,
höstvindar som får trädens löv att dansa,
samtal och skratt tillsammans med kär familj, släktingar och goda vänner.



Inslag av makeupkurs,
gratinerad brietårta med basilika och tomat,
frukost av amerikanska pannkakor med sirap och färskpressas äppeljuice (till en sprakande kamin och snöblandat regn utanför fönstret)
ingår också i min blandning av lyx.



Lyx är också minnen av London, planering av kommande äventyr, skissning på framtida projekt som ska ”pimpa” min och lillemannens lya, bakning…


Just nu doftar köket av  ”Falska potatisbakelser”.


I morgon kommer den största lyxen, weekend som vardag, av allt. Min lille prins!

fredag 22 oktober 2010

Uppmuntran...

Kvinna okänd,
blus från Haléns

Detta är inte en bild av mig, men blusen är snart min!
Det var meningen att den skulle bli en belöning, när jag hade nått ett av delmålen. Jag har dessvärre inte nått detta mål, men jag ger inte upp. Skam den som ger sig.
Men ibland behöver man lite uppmuntran på vägen. Köpet av blusen fick fylla detta syftet istället. Den fick bli en uppmuntran, under en mindre rolig vardagsgrå torsdag. Det är kul att shoppa! Speciellt när man inte har något att ta på sig. Jag måste nog börja inse att köpet mer grundade sig på kicken av att handla, än det verkliga behovet av något nytt.
Ibland behövs en kommentar från någon utifrån, för att man ska granska sig själv. I detta fall ett uttalande av en observant treåring.

- Nej mamma. Inte kläder. Du har så mycket kläder.

torsdag 21 oktober 2010

Med tungan rätt i mun

och med stämpel i pannan som snål så ska jag snart bli min alldeles egna frisör.
Nog för att jag vill har långt hår, men det finns gränser.
Helt plötsligt lägger jag till ett ord till – fräscht.
Jag vill ha långt och fräscht hår.
Sommaren gjorde sitt med sol, vind och bad. Maratonveckor för hår. Dödsstöten kom häromdagen i en kommunal badbassäng, för barn. Jag badade i klor med vatten, inte vatten med klor. Observera skillnaden!
Två och en halv timme, konstant gnuggandes i ögonen och där världen runt omkring ramades in i en vit dimma. Det kan inte vara hälsosamt! Efter det hände det något med min kalufs, som inga inpackningar i världen kan rädda upp.
Så nu har jag vässat saxen och köpt lite produkter som ska motverka svintovarning.

tisdag 19 oktober 2010

Aj vad ont det gör…



Jag blev biten igår, igen. Ibland bara den dyker upp, från ingenstans. Det är som att den ligger och lurpassar och helt plötsligt så hugger den till.
Ibland tillåter jag mig att bli attackerad. Värjer mig inte speciellt mycket heller. Ett telefonsamtal från en gammal vän, med inbjudan till kvällsfika och prat gör att jag sänker garden direkt. Vänner är plåster på blödande sår, för aj vad ont det gör
när latmasken biter så hårt.

fredag 15 oktober 2010

Svinigt trött, men jag är ingen gris...

Den här veckan har min lilla blogg försummats en hel del.
Jag har dejtat John Blund, ganska flitigt och ganska ofta. Han tycker att vi träffades för lite under helgen som gick. Men jag hade helt enkelt inte tid att träffa honom! Nu tar vi igen förra helgens brist på tid tillsammans, med ränta. 


Tänkte dela med mig av ett mail från Härliga Hille. Mailet var en av sakerna som satte gulkant på min dag och som fick mig att le lite extra under min fredagseftermiddag.


Visste du att...

Om du skriker I 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe? (Är knappast värt det...)

Om du fjärtar oavbrutet I 6 år och 9 månader kommer du att producera tillräckligt med gas till en atombomb? (Nu börjar det likna något!)

Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod runt i kroppen att det kan spruta 914,40 cm? (Oh My God!)

En gris orgasm varar i 30 minuter? (I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)

En kackerlacka kan leva i 9 dagar utan huvud innan den dör? (Ohyggligt!)

(Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)

Om du bankar ditt huvud in I väggen gör du av med 150 kalorier i timman? (Prova inte detta där hemma. Men kanske på arbetet...)

Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud är fast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slita loss hannens huvud? ('Älskling, jag är hemma! Vad f...?!')

En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd? Det motsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan. (30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta??)

Havskatten har över 27000 smaklökar! (Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)

Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen? (Jag vill fortfarande va en gris i mitt nästa liv - kvalitet framför kvantitet!)

Fjärilar smakar med fötterna? (Någonting jag alltid har önskat att veta!)

Den starkaste muskel i kroppen är tungan? (Hmmmmmm....)

Högerhänta människor lever i genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta? (!)

Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa? (OK, det är nog bra.....)

En katts urin lyser under svart ljus? (Svart ljus.... ?)

En struts öga är större än dennes hjärna? (Jag känner människor med samma problem...)

Sjöstjärnor har ingen hjärna! (Sådana människor känner jag också!)

Isbjörnar är vänsterhänta? (Om dom byter, kommer de att leva längre!)

Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens skull? (Men grisen då?)

Nu när du har flinat minst en gång, är det din tur att sprida dumheterna och skicka dem till någon du tycker skulle kunna behöva ett flin... (Kanske till och med ett gott skratt....)




Önskar dig en fortsatt guldkantad helg.


Kram och god natt!!
Miss E

tisdag 12 oktober 2010

Som en strålande sol...

Jag hälsar från ett soligt och sensommarvarmt London!

Jag kom hem, i samma skick som jag åkte men rikare i erfarenheter och upplevelser.
Jag blev förälskad, i London. Det finns säkerligen sidor i London som inte får en att sväva på rosa moln. Men jag fick nog något i teet på flyget i fredags morse, för jag har svävat i tre dagar. Min Londonhelg gav mig en smakbit av det ljuva livet.

Det blev inga turer i röda bussar. Det blev heller inte någon tur på Harrod´s. Men det blev så mycket annat gott och blandat, i kameran och minnesbanken. Ett varmt London (både i väder och mentalitet), "midseason sale", atmosfären av pulserande traffik, en smäldegel av människor, pampiga vita byggnader, stolta och slitna tegelhus som trängs sida vid sida, förvirrande traffik, Starbucks coffe, fish and chips  och öl på west ends pubar, trekantssmörgåsar, överfulla myntfack (för man gör alltid av med sedlarna först) ... men inte minst musikaler. Pampiga "Phantom of the opera" och "Les Miserables" som spelade på alla känslosträngarna. Ta gärna en titt in på;

http://www.youtube.com/watch?v=4mFf-U_3p7Q

alternativt

http://www.lesmis.com/gallery/videos/

... i mitt inre skiner London i mitt minne.

torsdag 7 oktober 2010

Jag har aldrig varit bra på filmrepliker, men nu kan jag stoltsera med några klassiker.

Nu vet min lilla prins precis vart jag ska åka. I hans referensvärld är det till landet där han befinner sig just nu, i tanke och fantasi. Han är uppslukad av denna film, även femte gången som han ser den (på kort tid bör tilläggas). Som vuxen finner jag inte fascinationen lika stor. Jag har dessutom upptäckt att filmen stannar i mitt medvetande, även då den är avslagen och instoppad i fodralet. I stunder av ensamhet har jag ett tummsugande lejon, en räv i gröna kläder, en fjäskig orm, alla deras vänner och ovänner som sällskap. Ganska underhållande, eller inte.
Jag har aldrig varit bra på filmrepliker, men nu kan jag stoltsera med några klassiker. Vad sägs om
-         Hodelaly hodelaly, hoppsan vilken dag… (melodiöst framfört)
-         Mot Sherwoodskogen!
-         Dom puussas! Ha ha ha ha….
-         Spådomsaktuellt, med gumman tur!
-         Stick iväg daggmasken!
-         Jag hoppas jag vinner kyssen!
-         Hon är säker gamla Bettan.

I praktiken är likheterna små mellan filmens värld och verkligheten, men lilleman fick något att referera till  om var hans mamma är i helgen.

onsdag 6 oktober 2010

Borta bra...

Jag vill likna resor vid en näradödenupplevelse. Jag tänker inte främst på resor med adrenalinkickande aktiviteter, utan resor generellt. En ganska brutal jämförelse, jag vet.
Jag har inte haft någon nära döden upplevelse utan grundar uttalandet på berättelser om fenomenet. Nu refererar jag inte till ljuset i tunneln, snarare beskrivningar av känslan av att komma tillbaka. Tacksamheten över att se livet ur en annan synvinkel och att livets inslag får en annan mening. 
För i all yster glädje, över att få packa väskan och damma av passet, så ställs vardagen mot ett mönsterbrytande inslag. Helt plötsligt, mitt i glädjen över att komma iväg, så kommer tankarna kring vad jag har att sakna om jag inte skulle komma hem igen eller om jag skulle komma hem i en annan form än vad jag åkte i. Att resa gör, onekligen, att jag känner mig levande och resandet ställer vardagen i ett helt annat ljus. Jag blir medveten om att jag faktiskt har en vardag som jag inte vill vara utan, även om den är grå och ibland mer än skittrist.
Resandet sätter guldkant på tillvaron. Den lyser även upp en färglös vardag, både i väntan på kommande rutinbrytande aktivitet och när densamma finns i backspegeln. Då man har kommit hem och kan njuta av minnen och finna en medveten glädje i vardagen.

Näradödenkänslan blev i några timmar väldigt nära och påtaglig.
Ett höjt varningens finger för terroristattacker blandat med en liten spänd förväntan på Londonvistelsen, blev en kombination som tog udden av reseglädjen.
Åsikterna kring allvaret i denna varning går isär. Jag väljer att lyssna till dem som inte tycker att det är farligare än vanligt att resa i Europa. Argumenten som jag väljer att lyssna till är att det har legat hot och risker över Europaresor under flera år tillbaka.
Jag måste ändå säga att det är en klen tröst. Varför höjs varningens finger lite högre just nu, just denna helg? Vad vet de, som varnar, som inte jag och övriga befolkningen vet?
Jag och livliga L valde att avsluta våra spekulationer med att inget kommer att hända, för hon har blivit spådd ett utlandsjobb och jag ska enligt utsago bli gammal. Ålder är i och för sig relativt men L har inte blivit erbjuden ett utlandsjobb ännu. Inte kan en klok gammal spådam ha så fel. Vi väljer att tro att det inte kommer hända något!
Men vi ska överväga att inte åka tunnelbana …..

tisdag 5 oktober 2010

dubbeldäckare och fish n´chips

Allt är klart, förutom packningen. Den blir ett problem att lösa lite senare. Jag ska försöka packa smart, vilket inte inkluderar 5 par skor. Just nu sitter jag och väntar på livliga L. Vi ska gå och växla pengar. När jag kommer tillbaka till min lya har jag engelska pund i min plånbok. Nedräkningen till resan har verkligen tagit fart. När resan bokades kändes det som om det var evigheter tills det var dags att åka. Jisses, resan var ju långt fram i oktober.

Men nu är det dags! Livliga L är lite mer bevandrad i resande än vad jag är. Hon har tusen bra förslag till vad vi ska göra. Jag ler glatt och håller med, för allt låter så himla kul. Det är absolut inte meningen att verka oföretagsam när jag inte har lika många förslag att leverera tillbaka.

Får jag åka röd dubbeldäckare och besöka en pub med fish n´chips så är jag mer än nöjd. Uppehåll från regn (även om regn verkar vara en givet inslag i ett besök av Storbritannien) och besök i varuhus ex. Harrods, vore inte heller helt fel.

måndag 4 oktober 2010

stolt och livrädd...



Babyfilt - gjord av mig
Cardigan för bebisar - gjord av min mamma


Nu är den levererad. Äntligen !

Med ömmande rygg, efter att ha suttit och granskat varje söm, lovade jag mig själv att aldrig mer göra en likadan babyfilt igen. Men vid närmare eftertanke, när ömheten i ryggen hade släppt och jag fick beskåda flera månaders jobb, började glädjen spira. Min första babyfilt! Med barnslig förväntan slogs den in i prassligt presentpapper. Jag kan nog nämna ordet lycklig, i samband med att jag fick ge bort något som jag själv hade gjort.
Så med facit i hand kan jag med "projekt babyfilt" skriva under på att det är av/i motgångarna som man lär sig. Glädjen kommer när man har tagit sig över hindren och kan beskåda vad man har gjort.

Jag ska göra en filt till, med lite förändringar som underlättar arbetet. Det är tur att det är nio månaders leveranstid på de små underverken, för jag tänkte ha en liten virkpaus .

Idag, måndag Vecka 40, startar mitt nya projekt. Projekt " Komma iform ", igen. Jag och DJ Frugan träffades utanför ett av stadens gym.
Livrädd, för vad jag skulle upptäcka, gjorde jag en vinglig entré bland muskelknuttar och knuttor. En timme senare vinglade jag (av en helt annan anledning) ut. Roddmaskin, " muskelpumpningsmaskiner " och löpband hade gjort sitt. Jag ska inte skriva hur lång tid som ägnades åt varje del, men jag vill bara tala om att fler än tre minuter rodd blir man ganska trött av. I alla fall om man har haft veckolånga pauser som jag. I huvudet fanns tanken, hela tiden,
- Jag har kunnat bättre än det här, och jag ska dit igen!

Nu är det bara att strikt följa inbokade träningstider och inte bli biten av latmasken. Biter den en gång så har den redat smittat med sina baciller. Jädra latmask! Det är en lömsk filur.



söndag 3 oktober 2010

Jag har en triangel, och sandréfärg på håret

Detta inlägg är tillägnat en trogen läsare, och kritiker - min bror. (Kanske är det även lite för min egen skull?)
På begäran kompletterar jag det tidigare inlägget "Så köpt!".

I SötaZesaM ligger en varningstriangel!

Var inte orolig kära bror. Säkerhetsuttrustningen är komplett och jag är lite smartare än vad som kunde tolkas in i förr förra inlägget.

Kram på dig,
från din syster med sandréfärgat hår.

onsdag 29 september 2010

24/7



Ett dygn har 24 timmar! Oki, inga konstigheter. 
Tiden kan delas upp på många sätt - sovtid, fritid, jobbtid… Fortfarande ganska lätt.

Nu till min jobbtid. Den innehåller arbetsförlagd tid, förtroendetid,
undervisningstid, tid i barngrupp, planeringstid, ställtid, komptid, tid mot tid…
Ikväll har jag suttit en evinnerlig tid för att få ihop all tid i tid som ska vara rätt tid.



Hur har man egentligen tid,
att ta sig tid att
planera så att man får tid?

Så köpt!

Jag chansade på att få lämna tillbaka den nyinköpta varningstriangeln . Den var ett akutköp för att överleva besiktningen. Det fanns ingen i vår " Söta ZesaM 356 " .
Det blev ingen avrättning i besiktningen. Bara en "icke godkänd bil " på grund av två trasiga positionsljus. "Ingen fara ! ", om jag inte planerade att möta en flygande besiktning eller att komma tillbaka om et år med sammma fel.

En kvart senare har jag inte bara fått lämna tillbaka akutköpet, utan även fått bilden servad. Killen i kassan var verkligen vaken i kursen " Hur man vinner kunder ". På eget initiativ följde han med ut och kollade båda positionsljusen. Glatt och skojfriskt bytte han det som var trasigt och fixade det som var glappt. Jag lämnade STATOIL Svampen med mer pengar i fickan, två fixade positionsljus och ett löfte om att bli en framtida kund. En framtida trogen kund.
Jag är så köpt!

Nu ska jag blimin kvällsvana trogen, att (som vanligt alltför sent) sluta mina två blå. Jag ser i kors av trötthet och av två timmar med nål och tråd. Mitt projekt har haft en paus, men börjar bli klart. Deadline till helgen, då den planeras att levereras inslagen i sötaste presentpapper. Mitt femte alser i virkärlden.