tisdag 25 oktober 2011

Äntligen hemma

Ibland sprider sig ett extra litet leende över ansiktet. Till exempel när man med stolthet kan sträcka lite extra på ryggraden, när känslan av att ha lyckats sprider sig runt i hela kroppen.

Ett av dessa tillfällen är när jag går in genom ytterdörren hemma och specifikt när jag går in i lillemans rum.
Med en plånbok kassa lika skral som vilken kommunbudget som helst,
på en plats som innebär en kreativ begränsning (innebörden av att bo i en hyresrätt) så
har jag ändå lyckats skapa ett hem som allt som oftast känns som " hemma".

En liten kick till mitt "äntligen hemma ego" var dagens TV - program av "Äntligen hemma". Karin Mannerstål hade flera inredningstips och detaljer som jag satt och bockade av på avprickningslistan över vad som finns i lillemans rum.
Leksakslådsetiketter - check, långt skrivbord - Check (även om det är inom en snar framtid så är det klart i planeringsstadiet), lådhyllor för utställningslego - check, hänganordning för bilder, kritor... - check...

(Lite bilder skulle sitta fint till det här inlägget... Jag får väl ta och göra en liten utställning av mitt och lillemans hem.)

Köttbullar, köttbullar...

ett tusen sex hundra gram köttfärs ovandlat till köttbullar, köttbullar, köttbullar. Jisses vad vi har rullat köttbullar! Nu är lilleman och jag (och frysen) 122 st köttbullar rikare. Eller, rättare sagt 110st för några hamnade i magen redan vid middagen. Som bonus (för vår egen del) så blev de faktiskt riktigt goda. 10 poäng på en 5 poängsskala, av lilleman. Det måste ansen vara väl godkänt. Han brukar vara ärlig i sina utlåtanden. Det är inte alltid som dagens rätt hamnar på den övre delen av poängskalan.
Tur att det gjorde det idag. Det hade varit mindre roligt med över hundra mindre goda köttbullar i frysen.

Det är en härlig känsla när man får känna sig duktig (vi snackar sen måndagseftermiddag och över hundra handrullade köttbullar)
och kan bejaka sin hamstertendens (vi snackar över hundra handrullade köttbullar i frysen).

Den känslan kan man sova gott på!

söndag 23 oktober 2011

Skinande...



Det var tänkt att jag skulle förbereda inför vintern. Tanken var väl att Söta ZesaM skulle få min omvårdnad. Återigen så kan jag inte blunda för att jag är 30+ och fortfarande bortskämd. Min rare far lade sin varliga hand över min fyrhjulade vän och försåg densamma med vinterdosor.
Jag, å andra sidan, slog följe med min söta mor och gjorde vackert på äldre generationens gravar och försåg utemiljön med vackert brinnande ljus.

En liten toutch fick Söta ZesamM även av mig. Invändning städning i form av dammsugning, fösterputs och vinylglans på plastiga detaljer. Nu skiner Söta SezaM ikapp med gula höstlöv och brinnande ljus i hösmörkret.

fredag 21 oktober 2011

2D och 3D





  Fotografier av och med Erika Eriksson och Eva Hjortsberg

Med en vek fot styrdes kosan mot ett ÖKK, som just nu håller på att bli pimpat.
I sann kreativ anda gick vi dit både för att forma våra kroppar och för att dokumentera det hårda arbete som ligger bakom. Behöver jag skriva att vi var ganska ensamma om att varva hantlar och stänger med en kamera. Kreativt skapande i både bild och form!

(Inte lika välmanikyrerade naglar som i den tecknade varianten.)


torsdag 20 oktober 2011

Färgklick i tillvaron



Inga långa utlägg, eller snarare inlägg, den här veckan.
Jag tenderar att bli fåordig när
det är alltför många bollar i luften att jonglera,
när John Blund är alltför ivrig med att kasta sand eller
när svarta moln med gula blixtar hopar sig över mitt huvud.
Just nu är det bollarna och John Blund som påverkar min kommunikationsförmåga.

Min tillflykt från den grå är
att sätta mig med pennan i min hand och
en nykomling i färgsättningen av tillvaron är
det röda nagellacket.
Rackarns vad fin jag tycker att jag är,
speciellt när naglarna har växt ut lite så att det finns något att måla på.

måndag 17 oktober 2011

härdsmälta i hjärnan



Nu har flytlasset börjat gå mellan min gata i stan´och mitt andra hem, jobbet.

Det är inte så att jag planerar att flytta (även om lilleman tycker att vi kan byta upp oss ... ) och absolut inte till en soffa i personalrummet. Jag har det bra på jobbet men att flytta dit vore kanske lite overkill. Dessutom är skolor väldigt läskigt ödsliga när alla har gått hem. Speciellt om man har tittat på filmen "Sjätte sinnet" så kan det ge obehagliga rysningar att vara ensam (i ett trapphus) på en tyst skola.

Nej, ingen flytt på G. Det är "mitt på terminen" syndromet som har slagit till. "Mitt på terminen" syndromet kännetecknas bland annat av att allt som ska bäras inte får plats i den gigantiska ryggsäcken längre och extrakassen har övergått till en robust och slitstark extraväska.
En liten varningsklocka att det är liiiiite mycket att hålla koll på. Dessutom har min hjärna takig tajming och lägger av i minne och struktur när jag behöver de funktionerna som allra mest. Resultatet blir att släpa hem desto mer.

söndag 16 oktober 2011

Liten och stor på fartfylld fantasiresa!

Flygplanet ledde oss in på en fartfylld stund med
rallybilar, kanonkulor, sköldpaddor, krokodiler och gorillor. Vi fick ta del av cirkushästar och vilda hästar, busiga soffor, vältande gaffeltruckar, regnande glassar, stenar, loppor, myror, slingrande ormar, växande träd och kopplande tåg. Med en liten dos brottning, för att slutligen bli räddade av supermannen, kunde vi med ett gemensamt "rei" avsluta vår upplevelse i dojon (heter det så för Judo?)

Jag är imponerad över de pedagogiska namn som är tilldelade övningarna som vi gör tillsammans, lilleman och jag. Så illustrerande namn på så fysiskt krävande övningar. Jag är helt slut efter en stund med gruppen "liten och stor". Jag ser redan fram mot nästa gång som jag får gå till dojon och möta dess fantasivärld som bygger på rörelseglädje.

onsdag 12 oktober 2011

Grrraahhh

  • för att behöver besöka support (igen) för att man inte får ordning på nya telefoner, som absolut inte fungerar som man vill trots inställningar efter konstens alla regler
  • för väckarklocksalarm som vaknar efter mig själv
  • för nyköpta produkter som inte fyller förväntningar när kartongen öppnas
  • för omständiga kontakter med flygbolag
  • för bussbolag som inte svarar i telefonen när man äntligen har tid att ringa för att boka
  • för bilens radioapparat som inte fungerar
  • för fullbokade evenemang, när man hittar något som man verkligen verkligen vill gå på
  • för stukade, trasiga vrister som hindrar mig från att träna

... för alla små små saker som strular.

Jag vet att det är Svenssonproblem i västvärlden.
Fisar i rymden eller droppar i havet om man jämför med "riktiga"problem.
Problem och problem, det är bara struligt jobbig när saker inte flyter som förväntat.

tisdag 11 oktober 2011

Bröllopsfotograf

Jag kunde leka bröllopsfotograf en liten stund, fram till att min Canon totalvägrade medge att batteriet var fulladdat. Hur kan man vilja vila/sova när det är dags för bröllop?
Några bilder blev det iallafall Jag tar mig friheten att publicera dem ...



måndag 10 oktober 2011

Fotokurs - tema blommor

Det vore kanske konstigt om inte lilleman hade börjat att fundera vad det är som är så roligt med en kamera. Med tanke på att hans mamma mer eller mindre upplever världen genom den så måste den vara ruskigt spännande, intressant och underhållande.
Vi tittar ofta på tagna fotografier tillsammans. Samtalen har med tiden fått utökat innehåll, från vad bilden föreställer till disposition, ljus, skärpa och oskärpa. Allt oftare vill han låna kameran och "ta kort själv".

Uppenbarligen vill han variera delaktigheten i fotograferingen. Det kan kanske vara roligt att ibland byta roll från att vara den som är framför kameran till att vara den som skapar bilder, bakom display och inställningar.



foto, Oliver

foto, Oliver


foto, Oliver


Dagens kurs handlade om ljuset som verktyg för att bygga upp en bild. Jag ställde in kamerans inställningar och lilleman knäppte för glatta livet.
Vi pratade om motljus, var man kan stå för att få en bra vinkel mot objektet och om att bara ta kort på det som man tycker är intressant genom att gå nära motivet.

Övertänd mamma?
Tja, då får det väl vara så. Lilleman visar sig intresserad, tar till sig tipsen och vill prova själv.

söndag 9 oktober 2011

Höstdag

Höstsolen förvandlade lanskapet till guld när dess strålar strilande genom det som är kvar av lövkronorna. Lilleman och jag bakade Hallongrottor med blåbärssylt, packade picnicväskan, knäppte på cykelhjälmarna och gav oss ut i höstluften.



foto, Érika

 

foto, Erika


foto, Erika


foto, Erika


foto, Erika


foto, Erika

lördag 8 oktober 2011

Firre på matsedeln!

Lilleman hade fiskat för några helger sedan. Det hade även fröken på dagis gjort. Måndagens samtal i samlingen var givet.
...
- Det sägs att man blir smart av att äta fisk? Åt du upp din fisk? undrade fröken.
- Ja, det gjorde jag! Det borde du också ha gjort, för det gjorde du nog inte. svarade lilleman.
...
Hans ringa ålder räddade honom, från att hamna på minuslista i attityd och hövlighet. Han är fortfarande lagom gammal för att gå under "konstaterande och uttryck av egen åsikt". Som tur var hade fröken tillräckligt med självkänsla, baserat på annat är fiskars frekvens på matsedeln, för att skrattande kunna återberätta samtalet för mig.

Idag fick jag min beskärda del när jag råkade dricka ur lillemans glas.
- Men mamma, du är allt bra tokig du. Fel glas! Du borde äta mer fisk! uttrycker lilleman, snabbt och med värme och glimten i ögat.

onsdag 5 oktober 2011

Neandertalare vs golden bling bling

Duktig som jag är, eller rättare sagt skiträdd för att vara olaglig (Herrejisses, jag är ju fröken. Det är ett av antagningsvilkoren, att vara korrekt) så har jag länkat en bild på min nya familjemedlem. Se Xperia™ ray Android-telefon – Sony Ericsson Äntligen!
Jag höll på att få tokspel på gamlingen.  På två röda sekunder tog orken slut, både på mig och gamlingen. I kväll höll jag på att få dubbel tokspel, både på gamlingen och nykomlingen. Inte borde det vara så svårt att lära känna någon ny. Det är ju en släkting som borde vara byggd utifrån samma mall.
Flera timmar senare insåg jag, att jämföra gamlingen med nykomlingen är som att jämföra en neandertalare med dig eller mig.

tisdag 4 oktober 2011

Snuvad på konfekten

Jag älskar att ge bort saker!
Samma spända förväntan och glädje kan jag se hos lilleman, när han får ge bort saker, även om han ger uttryck för glädjen genom att själv ta över öppnandet av paketet. Till skillnad från lilleman ägnas mitt fokus inte till paketet som sådant utan riktas mot mottagarens ansikte och mimik. Jag har vuxit till mig och har insett att en del av spänningen är att beskåda förväntan i mottagarens ansikte, att ta del i varje rörelse som görs. (Vuxenpoäng på det agerandet!)
Med ett litet pirr i magen följer jag förväntansfullt när omslagspappret tas bort. På några bråkdelar av en sekund får jag beviset på om presenten blev så lyckad som jag hade hoppats och trott.

Det är verkligen en mild ångest att få till den perfekta gåvan. Att få vara närvarande av öppnandet och se reaktionen är belöningen av det hårda tankearbetet som ligger som grund, innan man bestämmer sig, för vad som ska gömmas innanför presentpappret.
Det känns lite som att bli snuvad på konfekten när man inte får ta del av mottagandet. Efteråt fortsätter funderingarna, men har ändrat fokus. Blev det så bra som jag hoppats? Skänkte det den glädje som jag ville ge?

Helgens bröllopsgåva får jag väl fortsätta fundera på. Jag intalar mig själv att "tema hjärta" (klyschigt), i form av ett egenhändigt tillverkat fotografi och en hjärtask med utvalda praliner, passade helgens bröllopspar perfekt. Tavlan skulle jag kunna hänga upp här hemma, om jag hade plats. På det sättet är jag lik lilleman, jag ger (oftast) bort det som jag skulle kunna tänka mig att få själv.



fotografi av Erika



Fotografi av mig. Redigerat i Photoshop - från färg till delar i färg och resten svart vitt.
Gavs bort med ram och passepartout.

måndag 3 oktober 2011

Rödbrunt hår och Tjälknöl

För länge sedan, när jag var liten, var bland annat film en stor inspirationskälla för min kreativitet i stort som smått. När Dirty Dancing gick upp på Svea rikes biografer satt jag med tindrande ögon och tog del av det som spelades upp på bioduken. (Mamma var mest förfärad över att hon hade tagit med sin 11 åriga dotter på en film där "de nästan hade sex med kläderna på"). Jag tänkte inte alls på det (de dansade ju bara). Däremot blev jag betagen av "Babes" hår. Hon var sååå söööt och hennes hår var likt en dröm. Så ville jag ha! Sagt och gjort, hos frisören kapades mitt midjelånga hår. Uppenbarligen hade inte frisören sett Dirty Dancing. När allt var färdigt hade jag i och för sig med hår kvar på huvudet, men jag såg mer ut som "Babes" gammelmormor med tanke på min nya frisyr. Den dagen väcktes en viss skepsis gentemot frisörer.

Nästa inspirationskälla på tur var Julia Roberts generellt, hennes hår speciellt. I en av hennes filmer hade hon ett helt underbart rödbrund, stort hår med självfall. (Jag kommer inte ihåg vad filmen heter, men jag minns håret!) Återigen började mina ögon tindra. Den här gången började jag laborera själv.
Det var för 15 år sedan. I femton år har jag sökt efter denna hårfärg, men aldrig riktigt fått till det.

Så står jag framför spegeln och är glad att jag inte längre ser ut som att jag tillhörde "ett av världens äldsta yrken". Plötsligt inser jag att jag, äntligen, har fått färgen som jag har sökt efter i ett decenium.
Lilleman tittade förvånat på mig när jag lyckligt pratar med mitt hår. Med höjda ögonbryn säger han kort,
-Samma färg som du brukar ha!
- ????

Nåväl! Det är bara att tacka och ta emot. Min hårfärg och Tjälknölen, två fenomen som tillkommit av misstag. Tackar tackar!!!!


söndag 2 oktober 2011

Höstens vackraste










Fin i håret fick jag vara del i höstens vackraste bröllop.

Inspirerad av Emma och Adorable moments var planen att leka med min Canon och föreviga deras dag.
Tyvärr var min Canon lite sur på mig (vet fortfarande inte varför) och bestämde sig för att strejka vid brudparets skål. Några bilder lyckades jag ändå samla in, vilka kommer bli färre när de bästa är utsållade. Då med tanke på skärpa och ljus.

Motiven var de bästa, höstens vackraste - Anna och Fredrik.

lördag 1 oktober 2011

Personbästa

Jag har slagit personligt rekord!
På en vecka har jag hunnit med att avverka fyra hårfrärger.

I fas ett, sken jag i takt med stjärnorna på himlen, om man ska uttrycka det fint.
Superblond är en neutral benämning. (I min värld var det superblondie, inte platina blond, men definitivt super duper blond.) Själv kunde jag inte förlika mig med det jag såg i speglar och skyltfönster. (Ja, jag stämmer av dagens look i skyltfönster.) Resultatet som jag såg gav mig känslan av en mindre snäll benämning. För att inte stöta mig med landsinevånare i öst eller med yrkesverksamma inom världen äldsta yrke, så låter jag min känsla vara obenämd.

För att mildra min lyseffekt tänkte jag fixa lite själv. Resultatet blev en färg som gjort att jag lätt skulle smälta in i vilken havreåker som helst. Det är i och för sig naturligt fint, om färgen hade satt sig i hela håret.
Nu satte sig inte färgen i hela håret.

Tredje gången gillt, brukar det heta. Från havreåker till en helt annan del i växternas rike. En allians med morötter blev resultatet av "tredje gången gillt"...En grön basker på mig vid det tillfället och jag hade sett ut som en riktig lite knaprig godbit. Inte heller den här gången ville hela håret sammarbeta (vilket jag kan förstå). Med tårar i halsen kröp jag till korset och ringde i desperation (först och främst mamma, därefter) till min frisör.

Nu, avslutningsvis, bär jag upp en rödbrun nyans som sprakar i takt med den mörkare varianten av Lönnlöv.

Jag tänkte låta mitt personliga rekord stå sig. Varken jag, mitt hår eller min plånbok har ambitionen att någonsin försöka slå det igen. Aldrig någonsin!