mindre lämpliga känsloyttringar

Kontentan av att man inte bör svära på jobbet, inte ens när man slår i tån.

Pissa inte på nuet!

Jag har haft en tendens att stå med ena foten i det förflutna och den andra i det som ligger framför mig. Ingendera har jag kunnat påverka där jag står. Historien med det som har varit och framtiden, något som jag inte vet så mycket om men som jag med alla medel har försökt att påverka.

Inte ens när framtidens planerade moment infrias har jag varit närvarande, för foten har återigen varit ännu längre fram i kommande framtid. Resultatet blev att jag inte var här och nu, vare sig i tanke eller handling.

Det är sant att man får många sanningar och insikter av barn. Tänk att dessa små varelser i många fall kan lära oss mer luttrade jordvarelser om hur livet ska levas. Lilleman har tränat mig i att ta vara på nuet.

Om jag bara hade vetat hur intressant en arme med myror, på väg upp för ett träd, kan vara. Eller hur intressant en ros ser ut om man plockar isär den i molekyler. Eller vilken eftertanke det skapar när man får frågan ”varför då?” för 111 gången. Ja, då kan man börja undra varför man gör på ett visst sätt.

Ja, min lilleman har lärt mig att vara här och nu, i tanke och handling. ”Livet är inte de dagar som gått utan de dagar som man minns” och minnen skapas av en närvaro i nuet. Morgondagen vet vi inget om.

Så jag ska knipa ihop mina stadiga två och sluta pissa på nuet. Det är ett av mina sätt att ta vara på livet.



Let it snow...

Glühwein

Efter en dag ute, i grader runt nollan, är det gött att komma innanför fyra väggar och dricka något varmt. Noll grader är nämligen bland det kallaste som moder Svea kan erbjuda. Fuktig kyla som letar sig in genom alla lager av kläder, hud och muskler ända in till märg och ben.
I vanliga fall brukar det bli lite varm choklad eller lite te, men dagens värmande dryck blev glühwein. Glühwein - glödgat och kryddsatt vin, ibland utspätt med vatten. Det är tysktalande länders motsvarighet till glögg. Precis som te och glögg ska Glühwein drickas varmt.

Som den lilla sockerråtta jag är så gjorde jag dubbel sockerlag. Jag lade dessutom till stjärnanis, bara för att det är så vackert och luktar så gott. Vinet som vi använde var "Ripa vinglögg" - söt, kryddig smak med inslag av skogsbär, kardemumma, russin, kanel, ingefära och pomerans.

Foto: Erika Eriksson

Ingredienser till 8 glas

10 cl vatten

5 msk strösocker

1 st kanelstång

10 st kryddnejlikor
75 cl rött vin

        

Som tillvalskrydda används ibland även vaniljstång (uppskuren på längden), 1cm färsk ingefära eller rivet skal från apelsin.

Som tillbehör vid servering kan du använda citron- eller apelsinskivor. och varför inte lite stjärnanis.

Tillagning             

Häll vatten i en kastrull och tillsätt socker, kanelstång och kryddnejlikor. Låt blandningenkoka upp. Ta av kastrullen från plattan. Låt stå och dra i 30 min.
Tillsätt rödvin  i sockerlagen och värm upp allt, utan att det börjar koka.

Sila eventuellt bort kryddorna. Häll upp den varma drycken i förvärmda koppar eller glas.

Grundreceptet är från www.spisa.nu

Äppel päppel...

Delad fascination ...

för män(iskor) som bär uniform.

Kvällsdopp

- Är det varmt i vattnet? undrar J
- Om man är 6 år, svar "ja!" Om man är i åldern + 30 år är svaret "Nej!" är mitt svar.
I brist på badtemperatur i Celsius så får åldern vara ett riktmärke.
Lilleman ska ner och bada! Kvällsdopp och jaga centimeterlånga fiskar. Just nu har vi övertalning på högsta nivå. Men nej! Lillemans mamma vill INTE bada! Inte ikväll!
För att inte falla för ett huvud som är lutat på sned, stora bedjande ögon och ett honungslent "snälla" så flyr jag in i bloggens värld.
En undran hos mig och om mig är;
Hur det kommer sig att jag har utvecklats från att vara ett "vattendjur" till en äkta BADKRUKA?
Jag är minst sagt vaderad! Borde inte frysa! Likt andra vaderade djur i vatten borde jag kunna ha en maxat lång badsäsong.
Men, mitt i sommaren fryser jag, trots att jag spelar i samma liga som vilken säl som helst.
Underligt!

Lilla tösabiten har blivit stor!

Idag tar hon studenten!

Med feststassen på och vattenkammat hår,
flagga och visselpipa, present och kramar
kommer jag och lilleman (samt flera rörda och berörda)
uppvakta denna lilla dam på en av hennes stora dagar.

Nu snackar vi milstolpe i livet!

Med ett leende på läpparna...

Åtta veckor kvar tills jag ska krypa i festklänningar och fira såväl avslutningar som bröllop (inte mitt eget). Jag tänkte,med rak rygg och högt buren haka, välkomna sommarens fesligheter med ett leende.
Hur?
Skoningslös invägning bakom stängd badrumsdörr var första steget mot sommaren.
Sekretessen av vågens hemlighet är av dödlig nivå, miljoner miljarder stjärnstopp....

Kolhydratladda

Utan tvekan kryllar det av kolhydrater runt omkring mig.
Jag befinner mig så långt ifrån GI och LCHF som det bara går. Inte heller Vikt Väktarna, stenålders - eller 50 talsmetoden finns i närheten på min kostkompass. Inte någon annan metod heller för den delen.
Men det låter ganska kostmedvetet och fint och kalla det jag just nu gör för Kolhydratladdning.

Det vore synd om något fick slängas!
Påskharen hade sannerligen inte snålat. Givmild som självaste st. Nicolaus! Tråkigt för påskharen att helgonbenämningen för givmildhet är upptagen. Annars skulle gnagaren lätt ha kvalat som aspirant.

Jag som skulle sluta äta godis (som ett steg i att bli "håll käften snygg" citat E).
Tyvärr går den inte ihop, ekvationen i min livsfilosofi som gäller att "inte äta godis" och filosofin om att "inget ätbart får slängas". Dessutom har jag en mammafilosofi där jag tänker på Lillemans hälsa och tänder.
Lika bra att hjälpa till!

Förutom godis så var timpeningen för att leta ägg helt OK. Funderar allvarligt på att extraknäcka till påsk nästa år, antingen som äggletare eller som påskkärring.
Tål att tänkas på!
Frågan är bara om utdelningen blir lika god om man inte är barnsligt söt eller "håll käften snygg"?

vinter i påsktid

SZM skulle få nya sommardosor i veckan. Nystassad lagom till påsktid.
Jag bar upp vintern till vinden. Jackor, skiddressar och pynt ska få vila lugnt tills nästa säsong. Nystädat lagom till påsktid.

Men Kung Bore ville inte kasta in handduken, inte än.
Han ville vara med och fira en av vårens högtider, som ett litet farvälparty innan vårens gudinna lägger sin hand över Svea rike.
Kung Bore har firat påsk på sitt lilla vis. Med liv och lust, med fler minusgrader och större snöflingor (bland tussilago, påskris och handmålade ägg) har han visat sin närvaro. Mer närvarande än vad han har varit under hela vintern.

Så, både mina och SZM:s, sommardosor får vänta fint på hyllorna några dagar till.
I fjärran kan vi ana hägringen av vårens gudinna.

Favorit i repris

Kassörskan gjorde min nyårshelg. Det är något med hoodtröjor!

Jag kommer att möta det nya året med ett leende på läpparna, utan någon som helst åldersnoja i att lägga ytterligare ett år bakom mig.

Utan makeup, håret i en sidofläta gömt under en mössa kom den efterlängtade frågan

- Har du legitimation?

- Absolut, jajjamensan, varsågod...

Å så tar vi den i bilder också...

Gubben i lådan

eller tittut!
Jag poppar upp, på min egen blogg, som gubben i lådan eller som att jag gör ett gästspel då och då.
Riktigt dålig bloggarmanér!
Jag lämnar detaljerna om min frånvaro (vilka inte är smaskiga på något sätt).
Delger ögonblick från tidigare nämnd genom några bilder.
Min leksak har kommit tillbaka efter sjukvistelse i reparationsverkstaden. (Krasslig i så unga år. Det bådar inte gott. ) För att testa alla funktioner, som har laddats in igen, så fick den stå för dokumentationsarbetet. (Det var klart att jag var tvungen att leka lite när den kom hem igen.)

Den här gången blir det en trio från förra veckan.

1. Örebroslotts entree. Foto med Xperia Ray, redigerad i Colour toutch
2. Teckning av Erika (ej med Erika...). Redigerad i Colour toutch
3. Varm choklad (kort och gott) med små marshmallows.

Färgklick i tillvaron

Inga långa utlägg, eller snarare inlägg, den här veckan.
Jag tenderar att bli fåordig när
det är alltför många bollar i luften att jonglera,
när John Blund är alltför ivrig med att kasta sand eller
när svarta moln med gula blixtar hopar sig över mitt huvud.
Just nu är det bollarna och John Blund som påverkar min kommunikationsförmåga.

Min tillflykt från den grå är
att sätta mig med pennan i min hand och
en nykomling i färgsättningen av tillvaron är
det röda nagellacket.
Rackarns vad fin jag tycker att jag är,
speciellt när naglarna har växt ut lite så att det finns något att måla på.

härdsmälta i hjärnan

Nu har flytlasset börjat gå mellan min gata i stan´och mitt andra hem, jobbet.

Det är inte så att jag planerar att flytta (även om lilleman tycker att vi kan byta upp oss ... ) och absolut inte till en soffa i personalrummet. Jag har det bra på jobbet men att flytta dit vore kanske lite overkill. Dessutom är skolor väldigt läskigt ödsliga när alla har gått hem. Speciellt om man har tittat på filmen "Sjätte sinnet" så kan det ge obehagliga rysningar att vara ensam (i ett trapphus) på en tyst skola.

Nej, ingen flytt på G. Det är "mitt på terminen" syndromet som har slagit till. "Mitt på terminen" syndromet kännetecknas bland annat av att allt som ska bäras inte får plats i den gigantiska ryggsäcken längre och extrakassen har övergått till en robust och slitstark extraväska.

En liten varningsklocka att det är liiiiite mycket att hålla koll på. Dessutom har min hjärna takig tajming och lägger av i minne och struktur när jag behöver de funktionerna som allra mest. Resultatet blir att släpa hem desto mer.

Rödbrunt hår och Tjälknöl

För länge sedan, när jag var liten, var bland annat film en stor inspirationskälla för min kreativitet i stort som smått. När Dirty Dancing gick upp på Svea rikes biografer satt jag med tindrande ögon och tog del av det som spelades upp på bioduken. (Mamma var mest förfärad över att hon hade tagit med sin 11 åriga dotter på en film där "de nästan hade sex med kläderna på"). Jag tänkte inte alls på det (de dansade ju bara). Däremot blev jag betagen av "Babes" hår. Hon var sååå söööt och hennes hår var likt en dröm. Så ville jag ha! Sagt och gjort, hos frisören kapades mitt midjelånga hår. Uppenbarligen hade inte frisören sett Dirty Dancing. När allt var färdigt hade jag i och för sig med hår kvar på huvudet, men jag såg mer ut som "Babes" gammelmormor med tanke på min nya frisyr. Den dagen väcktes en viss skepsis gentemot frisörer.

Nästa inspirationskälla på tur var Julia Roberts generellt, hennes hår speciellt. I en av hennes filmer hade hon ett helt underbart rödbrund, stort hår med självfall. (Jag kommer inte ihåg vad filmen heter, men jag minns håret!) Återigen började mina ögon tindra. Den här gången började jag laborera själv.
Det var för 15 år sedan. I femton år har jag sökt efter denna hårfärg, men aldrig riktigt fått till det.

Så står jag framför spegeln och är glad att jag inte längre ser ut som att jag tillhörde "ett av världens äldsta yrken". Plötsligt inser jag att jag, äntligen, har fått färgen som jag har sökt efter i ett decenium.
Lilleman tittade förvånat på mig när jag lyckligt pratar med mitt hår. Med höjda ögonbryn säger han kort,
-Samma färg som du brukar ha!
- ????

Nåväl! Det är bara att tacka och ta emot. Min hårfärg och Tjälknölen, två fenomen som tillkommit av misstag. Tackar tackar!!!!

Anti age

Tänk att man kan bli så lycklig för en fjuttig liten fråga!
En fråga som dessutom var resultatet efter en stunds granskning och eftertanke. Det vore oartigt att börja le fånigt, de gör bara sitt jobb. Men inom mig värmer fnittret och mingiporna rycker okontrollerat. Frågan gjorde min dag och min helg, vid båda tillfällena. Speciellt eftersom jag bara har hört den en gång tidigare (som en julklapp) sedan min 20:e fördelsedag. En vänlig själ talade då om för mig att vid jul ställer de frågan till alla, att det hör till vid jultid.

Nu, mer än ett decenium senare, kommer frågan två gånger, inom en kort tid.
Länge leve hoodtröjor, baggyjeans, converseskor och lagom rufsigt utsläppt hår. Det kallar jag antiage!



Får jag be om din legetimation?

Himlafärd

Städa, städa, städa,städa - Bugs

Nog för att det har varit (och fortfarande är) sommar och de finns omkring, men de får gärna hålla sig så långt bort från mig som det bara går. Sommarens tre värsta är;

1, fästingar.

Jag föraktar dessa små liv som faktiskt sätter skräck i mig på grund av att de är vandrande smittohärdar. Tack vare dessa små parasiter har jag begränsat min rörelse yta till kort nyklippt gräs, utan lummiga träd.

2, Latmasken.

Kommentarer är överflödiga. Den tuggar välmående i sig av mig och det finns en hel del att tugga på. Sorgligt!

3, en otippad nykomling – mjölbagge.

Äckligt, äckligt, äckligt…

Stolt som aldrig förr över mig själv så lyckades jag hantera situationen utan att hamna i panik. Lugnt och systematiskt genomförde jag sommarens städning nummer 4. Slänga, slänga, slänga säckvis, skura, gnugga, tvätta... Sponsra Kamprad genom att köpa burkar för att grundligt stänga in allt, ALLT, som finns i skåpet.