onsdag 29 september 2010

24/7



Ett dygn har 24 timmar! Oki, inga konstigheter. 
Tiden kan delas upp på många sätt - sovtid, fritid, jobbtid… Fortfarande ganska lätt.

Nu till min jobbtid. Den innehåller arbetsförlagd tid, förtroendetid,
undervisningstid, tid i barngrupp, planeringstid, ställtid, komptid, tid mot tid…
Ikväll har jag suttit en evinnerlig tid för att få ihop all tid i tid som ska vara rätt tid.



Hur har man egentligen tid,
att ta sig tid att
planera så att man får tid?

Så köpt!

Jag chansade på att få lämna tillbaka den nyinköpta varningstriangeln . Den var ett akutköp för att överleva besiktningen. Det fanns ingen i vår " Söta ZesaM 356 " .
Det blev ingen avrättning i besiktningen. Bara en "icke godkänd bil " på grund av två trasiga positionsljus. "Ingen fara ! ", om jag inte planerade att möta en flygande besiktning eller att komma tillbaka om et år med sammma fel.

En kvart senare har jag inte bara fått lämna tillbaka akutköpet, utan även fått bilden servad. Killen i kassan var verkligen vaken i kursen " Hur man vinner kunder ". På eget initiativ följde han med ut och kollade båda positionsljusen. Glatt och skojfriskt bytte han det som var trasigt och fixade det som var glappt. Jag lämnade STATOIL Svampen med mer pengar i fickan, två fixade positionsljus och ett löfte om att bli en framtida kund. En framtida trogen kund.
Jag är så köpt!

Nu ska jag blimin kvällsvana trogen, att (som vanligt alltför sent) sluta mina två blå. Jag ser i kors av trötthet och av två timmar med nål och tråd. Mitt projekt har haft en paus, men börjar bli klart. Deadline till helgen, då den planeras att levereras inslagen i sötaste presentpapper. Mitt femte alser i virkärlden.





måndag 27 september 2010

rosor, nybakade muffins och minnen, i stunder som känns grå

























Jag blir glad av

att få klä upp mig till fest
min vita klänning med röda rosor
att få håret precis som jag vill
att se de människor jag älskar stråla av lycka
det dova och högljuda sorlett av människor som umgås
skenet från många små ljuskällor
skogspromenader i mjuk mossa
doften av kaffe och nybakade muffins
att få nypa av trattkantareller med fingertopparna
att lyssna till vindens sus i trädkronorna
fuktig och kall höstluft i min näsa
att laga mat tillsammans med kära
att fotografera
det värmande minnet från ovanstående, i stunder som känns grå.


 

fredag 24 september 2010

Som i en saga!

Ett par röda pumps! Det skulle vara pricken över i:et i min outfit i morgon. I och med att rött är en nykomling i listan över favorit färger, så gapar skohyllans röda del tom. (Precis som att jag har skorna färgsorterade i min gigantiska walking closet. Ha ha!)
I sista minuten hittade jag ett par snygga röda pumps, till ett överkomligt pris. För ett par sekunder hamnade jag i en saga.
Liknelserna mellan mig och systrarna i Askungen var slående när jag frenetiskt försökte pressa på mig dessa skor. (Jag hoppas innerligt att detta är enda likheten). Tillslut satt de på fötterna. På ett kick lyftes jag ytterligare tio centimeter över havet. För min del är det nio centimeter klack för mycket. Det blev inga röda pumps (den här gången). Snyft!



Nu ska jag snart prova min partyblåsa. Jag befarar att jag kommer gå igenom samma "pressa i" process igen. Jag har under en tid utvecklat min person, både psykiska och fysiska delar. Det är liksom lite mer och större av allt. Jag väljer att möta kommande utmaning med tanken
"If there´s a will there´s a way!"
Vad sägs om att hålla andan i åtta timmar på lördag?!

onsdag 22 september 2010

Varje morgon möter Bertil mig i hallen

Igår hade jag en mysig eftermiddag och kväll med min egen lilla mamsing. Uppdraget var att köpa present till helgens brudpar. Köpet genomfördes, ganska snabbt och smärtfritt.

Jag förstår varför jag inte besöker affärer oftare än vad jag gör. Det är en överlevnadsstrategi, för min ekonomi. Jag hittar ALLTID saker som jag vill ha. ”Vill ha” på repeat tillräckligt många gånger utvecklas ofta till ”Jag måste ha!!!!”.
Jag höll mig ganska lugn trots alla fina, oemotståndliga varor i alla trevliga och mysiga butiker. Jag sponsrade IKEA lite, bara lite, med löftet att komma tillbaka och ägna mer tid åt alla trevligheter.
Men efter att ha spanat och trånat ett tag så följde Bertil med hem. Tre stycken! Liksom Bumeranger. Nu träffas vi varje dag, morgon, eftermiddag och kväll.

BERTIL - stoldyna
IKEA

 


BUMERANG - galge
IKEA


tisdag 21 september 2010

Mitt Lilla Barn

"Ett barn ska jag ha när jag blir stor" av Jojje Wadenius

Just nu, i skrivande stund är den tillägnad min lille hjärteprins.

Detta var helgens låt, men inte under kategorin cool. *ler* Den var bara så himla mysig, sorglig och uppskattad, även om jag sjöng den mindre tonsäkert än vad man bör göra för att det ska bli omtyckt. Men trots (stundtals) mindre vackert klingande toner från min strupe så fick jag ställa in mig på repeat, för lillprinsen ville höra "skoglåten" om och om igen. Det tog ett tag innan jag fattade vad han pratade om. Jag gissade på fler låtar med skogstema än vad jag visste att det fanns. Tillslut trillade poletten ner i vilken låt han syftade på. Illustrationen till ovanstående sång är, i vår sång-och sagobok, en stor skog med ett litet barn.

- Mamma, jag blir lite ledsen när jag hör den. Sjung den igen!

måndag 20 september 2010

Vilken tjej!

Just nu hittar jag inte ord, tillräckligt innehållsbärande och meningsfulla, för att kunna göra ett rättvist återberättande av det hon delgav oss åhörare.
De nedkrafsade meningarna i kollegieblocket får ligga och mogna ett tag, liksom minnet av andemeningen i föreläsningen av Renata Chlumska.
Jag är imponerad och inspirerad. Inte för att jag vill göra det som hon har gjort, men hennes inställning till livet och dess utmaningar är fascinerande. Så kloka ord i en så häftig föreläsning. Genom att följa en av hennes expeditioner byggde hon broar över till en vardagsverklighet som inte är lika äventyrlig.

Besök gärna

söndag 19 september 2010

Regnhelg


Det har regnat i helgen. Jag älskar höstregn som smattrar mot fönserrutan. Antingen spritter det till i mig av energi eller så kryper jag upp i soffan och bara myser med en bok, ett ritblock eller en film. Det bästa av allt är att det sker med gott samvete. I helgen fick det kreativa utlopp i tröjtryck och teckningar.
Huvuduppgiften var att trycka en body till lillprinsens kusinbebis. I bara farten blev det en t-shirt till lillprinsen också. Jag skulle fakisk kunna tänka mig att göra en likadan till mig själv. Riktigt mysig blev den. Egentligen är t-shirtens andra sida ännu mer kreativ, för den är utarbetad av en kreativ 4 åring som har en hel berättelse till sina tryck. 

Dagens teckning blev ett öga, avtecknat från en annan bild. Jag tog hjälp av en vit gelpenna för att lägga de ljusaste partierna. Innan har jag lämnat ljusa partier kvar i bilden. Det kräver mer planering i tecknandet än om man har en vit penna.
Jag har ingen berättelse till min bild. Förhoppningsvis har originalbilden, som är ett foto, endast en berättelse av att vara bearbetad/manipulerad. I annat fall kan det ligga en riktigt intressant berättelse bakom.














lördag 18 september 2010

Inget speciellt...

eller massor av små viktiga saker har jag att dela med mig av.
Just nu ligger jag och lyssnar till krogens hemvändare. Om "hem" är till residentet där de sover och förvarar kläder eller om det är till krogen förtalte icke historien. Med tanke på min hemstads krogtider och den sena timmen så borde det vara alternativ 1. Det är ganska intressant att ligga och lyssna på. Jag får ta del av ett och annat kärlekstips, en och annan konfliktlösning (eller att man förstår varför vissa är osams) och diverse karokeversioner av många olika genrer och låtar... Tja, det är underhållning på hög nivå. Så här mitt i en fredagsnatt stör det mig inte nämnvärt, men onsdagsnätterna är inte lika roliga.
Då upplever jag dessa krogbesökare mer som ett störningsmoment, som tre timmar senare avlösens av kommunala verksamheter som gatsopning, vilket i sin tur får ett ackopanjemang av en kör av kajor runt sex snåret. Jisses, tuppen är en långsovare dessa torsdagsmornar. Behöver jag tillägga att jag är halvdöd efter en sådan natt, även om jag inte har besökt krogen.

Efter i torsdags är jag heldöd, nästan. Mer zoombielik. Eftermiddagen avslutades i en bandymatch, sexorna vs. lärarna. Dessa små 12 åringar är övermänskligt snabba, både i fot och tanke. Blir de aldrig trötta? Inte kunde man ge sig där och då. Aldrig! En timmes konditionsträning, likvärdig med ett spinningpass.
Väl hemma däckade jag med hjärteprinsen och sov tio timmar. Körde en repris på gårdagen ikväll. Vaknade just till och gjorde mig i ordning för natten. Nu ska jag sluta mina två blå igen och göra mig redo för en ny dag.

onsdag 15 september 2010

mission uncompleted



I teorin låter det så lätt.
Det är som en bildlektion - färgkartor, komplementfärger, higlights och shadows, ljusa färger lyfter och förstorar, mörka färger förminskar, former och linjer.

Studierna av makeup tipsen i tonårstidningarna (för flera, flera år sedan) var tydligen ganska givande. Spännande, intressant men ack så svårt när det kommer till att genomföra, på ett snyggt sätt. Jag måste väl erkänna att jag sågut som en översmikad fjortis, när jag två timmar senare gick ut från kursen.

Det blev tydligt att makeup kan förbättra, eller försämra. Hur som helst kan det förändra.
Min nuna var en rejäl utmaning när jag satte mig i stolen och tog till mig alla tipsen. En arbetsdag på tio timmar hade satt sina spår i ansktet, speciellt när man tittade i den sidan som hade förstorning. Det hade varit en utmaning för vilken makeupartist som helst. Behöver jag tillägga att resultatet blev "mission uncompleted"?

tisdag 14 september 2010

Error teknik och tanke

Datorn tyckte att den fick arbeta för hårt igår kväll. Klockan 00.16 fick det släcka ner alla sina tekniska delar och jag fick sluta mina två blå. Imorse var vi lika morgontrötta. Skillnaden var att jag vaknade till, efter frukost, morgonkall luft i ansiktet och en kopp kaffe. Datorn vaknade inte till! Jag tror inte att det hade hjälpt med energipåslag i någon form för den.Uppkäftigt stod den och matade felsök i två timmar. Panik! Fyra timmars jobb, utan att hunnit ta en backup. Tekniken är guld när den fungerar, men man är såld när den inte vill samma sak som en själv.
Resten av dagen tillbringade den hos doktor datatekniker Claes. På eftermiddagen var den fixad och klar och jag gick hem och bakade en kladdkaka till Claes. Han gjorde min dag mindre mulen, så jag kan väl gör honom lite glad i morgon.
Min lille hjärteprins fick mig att börja tänka på hur jag tacklar stressiga situationer. När jag berättade om den trasiga datorn frågad han stilla
- Blev du arg då mamma?
Brukar jag bli arg? Jag började ransaka mitt humör med resultatet att jag tycker att jag har lugnat ner mig och att jag inte är lika eldig längre. Varför bli arg, det förändrar ingenting och ingenting blir bättre. Besviken och uppgiven, famlande efter energi till att göra om allt jobb igen. Det är nog en mer korrekt beskrivning av känslorna som rusade i kroppen. Men arg
-Nej, jag blev inte arg, bara ledsen att datorn var trasig.

Mitt i all pulserande datastress stod jag inför "de stora barnen", där jag hade hamnat i diskussionen kring de olika partiernas hjärtfrågor och blocktillhörighet. So ämnen generellt, politik och religion i synerhet är grymt svårt att undervisa i. Att vara objektiv, att ge sakliga fakta för att ge utrymme till egna uppfattningar, är en utmaning Mount Everest stor. Små små detaljer i ordval, tonfall, kroppsspråk, hur mycket tid som ägnas åt varje del och hur påläst jag visar mig vara... Små detaljer som gör att jag vinklar det jag kommunicerar. Jag överlevde, kidsen är fortfarande ovetande om mina egna åsikter.

Jag och min dator överlevde dagens utmaningar och kan sova gott ikväll.

måndag 13 september 2010

En liten prins

kommer hem till slottets gata!

När längtan blir övermäktig så kan man sjunka in i ett fotografi, studera varje linje, varje skuggning och försöka återskapa. Det är flera tonårskärlekar och idolbilder som har blivit förverkligade med hjälp av min penna.

Den allra första "idolbilden" var Ronja Rövardotter. Jag älskade den sagan. Tack vare jultidningsförsäljning skramlade jag ihop till en krustång och kunde med hjälp av den förvandlas till Ronja till maskerader.
Krusat hår? Tja, jag tyckte väl att hon hade det.

Min största utmaning , jag tror jag tog mig vatten över huvudet, var att teckna av hela mitt fotbollslag till våra tränare då de skulle sluta. Som tur var levde de ihop, så jag slapp göra två lagbilder.
Jag var 12 år och trodde benhårt på att jag skulle klara det. Uppgiften genomfördes! Bilden överlämnades i 80- talets clipramar.



En liten prins

Skiss med foto som förlaga. En enda konturlinje. Därefter är bilden byggd med lager av Promarkers.
Jag är inte jättenöjd. Det syns att det är han, men det finns en del att jobba på. Keep on working!
Fotografiet är i allafall grymt, så det kan jag vara (och är) stolt över.

söndag 12 september 2010

Lappsjuka i storstadsdjungeln

Jag ska umgås med mig själv idag!
Hur svårt det kan vara? Egentligen kan det skattas som en lyx, att ställas inför tillfällen där den enda att ta hänsyn till är sitt eget ego.
Bara jag, bara mina behov, bara mina önskemål ...
Det finns ömma punkter på dygnet, och i  livet, då närvaron av sig själv är som mest påtaglig.
De måste ibland uppsökas men ibland söker de upp dig.

Det är i dessa stunder som man kan känna sig som mest ensam. Man måste möta och deala med sitt inre ego, ta en paus och stanna upp. Man riskerar att bli otäckt medveten om sig själv, om de tankar och känslor som inte är de mest framfusiga i vardagens uppjagade tempo.

Idag är en sådan dag - en dag utan måsten, inga tider att passa... - en dag att bara vara.
Inget fokus utåt, allt fokus kan läggas innåt på mig själv. Jag inser att det är svårare än vad jag tror. Till en början; tankar och känslor av kvävande ensamhet, uttråkning och tomhet. Det händer inget!
Jag inser att jag är barn av min tid, som har mer behov av möten, snabba instryck och stimuli, aktiviteter och händelser än vad jag tror. Det är en konst att släppa allt, att njuta en dag med friheten i att bara vara jag- Se möjligheter i att forma tanken och dagen som jag vill.
Det är en vandring, där tystnad och händelselöshet kan ge kvävande panik
men om lappsjukan övervinns
övergår intrycken till en njutbar stillhet och en total närvaro i sig själv och nuet.

 







Härliga Helags i Härjedalen i Hösttid.


torsdag 9 september 2010

Förbjuden frukt...

lockar och smakar allra bäst.

Nu kommer det inte skrivas om någon dramatisk kärlekshistoria (inte den här gången iallafall). Inte heller finns det någon förbjuden frukt i bokstavlig mening. Det skulle isåfall vara plommon. De är relativt förbjudna vid min ytterdörr just nu. Köpte en korg häromdagen och har väl överkonsumerat ett par stycken. Resten av utlägget kring plommonens vara och icke vara lämnar jag därhän. (Men det var rackarns gott, så länge det varade.)

Det förbjudna för mig just nu är alla "vill ha" saker, eller rättare sagt "VILL HA" saker.
Åh, jag har en hel lista till jultomten. Denna lista kan han (hon) arbeta på i flera år. En lista som innehåller alla kategorier och prisklasser, både som presenter till mig och andra.
- Jag vill bjuda mamma på ... (mer kan jag inte skriva, för hon vet om denna bloggs existens).
- Pappa vill jag ge ...
- Till min lilla hjärteprins vill jag köpa ett par slalomskidor.
- Till mig själv ....,
har jag sållat. Först ut på önskelistan, just nu, är lite höstpyssel från Frosta design. Jag tycker att de är underbart vackra! Så perfekt med färdiga virkpaket som innehåller tjocka trikåtrasor och mönster.




Jag föll pladask för mattan och korgen. VILL HA!
Återförsäljare i min stad är är "CE Inne & Ute" och "Fröken Brogrens Veranda".
Jag ska nog ta mig en sväng på stan i helgen, bara för att titta lite. För visst är det märkligt att när jag har som minst möjlighet att unna mig något, det är då jag ser mest saker som går under kategorien "VILL HA".



onsdag 8 september 2010

En oplanerad kväll

... låter fantastiskt. En möjlighet att göra precis vad jag vill.
Nu har jag möjligheten att packa väskan och låta de större musklerna arbeta. Härligt!
Men icke! Näsan rinner, halsen sticker...

Så kvällen spenderades i ett helt annat tempo. Jag plockade fram lite mindre redskap, satte på radion, kokade en kopp te med honung och lät de något mindre musklerna jobba.
Träna träna träna... Det har onekligen blivit mig bevisat att dessa små finmotoriska också  behöver träning. Det gäller att inte ligga på latsidan på något område, för då tappar man både kondition, ork och färdighet oavsett vilken muskelgrupp det handlar om.
Jag slåss med känslan av att ha kunnat mer och drivs av att nå till de färdigheterna igen.

Inspirerad av reklambild för bredband. Har skissat av, men ändrat delar i bilden. Konturlinjerna har tuschats. Bilden är därefter färglagd med Promarkers.
De två undre bilderna har jag gjort om i min mobils PhotoDJ program. Efftekterna är negativ och målning.









tisdag 7 september 2010

uppdrag

Jag har fått äran och förfrågan att rita en väns tatuering. Kan man få en bättre utställningsplats än att få låna en del av en persons hud.
Som ringar på vattnet så fick jag ytterligare en förfrågan om att teckna en ängel med ett porträtt inbakat, också den till en tatuering.
Uppdraget/uppdragena är inte i hamn ännu. Jag ska hem och skissa på duvor, orkideer, änglar och porträtt, för att kunna leverera förslag. Oavsett vad utgången blir, om bilden/bilderna kommer så långt som att bli en tatuering eller inte, så är jag rörd över förfrågan.

måndag 6 september 2010

söndagsångest

Nu ska jag egentligen inte skriva något. För hela jag andas söndagsångest, fast det är måndag.


Så jag ska försöka lyfta mig ur denna frätande känsla genom att fokusera på dagens highligts; siestan med min hjärteprins, ett samtal med en vän som det var alltför längesedan jag pratade med, en promenad med en annan vän som det också var alltför längesedan jag pratade med (hmm, jag börjar se ett mönster).

En dusch och en varm kopp te, ringa mun´n dad och hör deras ljuva stämmor, krypa ner i sängen och läsa något harmlöst (för att slippa mardrömmar. Jag är rackarns känslig). I morgon är det en ny dag...

Passar på att tacka DJ frugan för sommarens outfit. Glömde att ta med klänningen och tacka för lånet, sommaren 2010. Den är nytvättad och har klarat sig utan allvarligare fläckar genom sommarens festligheter.
Den blev en sommarfavorit och fick följa med som enda festoutfiten i en helgpackning. Det var en utmaning och stor bedrift må jag säga. Jag brukar alltid ha ett par alternativ med mig då jag ska klä mig fin. Tänk, inget att välja på, inget att ångra sig kring, när man står där framför spegeln och allt ska kännas rätt. Kläder, skor, make up, frisyr och humör ska finna en harmoni för att allt ska bli bra.

Min käre far borde läsa detta inlägg. Han förstod inte min packning med fem par skor till en helg som inkluderade en 30 års skiva.





söndag 5 september 2010

Jag vill ha cool musik

- Varför får bara du välja? Jag vill ha cool musik men du bara väljer dina låtar. Jag vill ha rock. Piano är ganska coolt.
- Får man köra så här fort på den här vägen?

Jag har världens sötaste hjärteprins i baksätet (med världens största racoon ögon. En svit av helgens hostattacker, som lämnade alla inom närmsta sovrumsradie sömnlösa). Min allra sötaste hjärteprins har uppenbarligen början bilda sig en tydlig bild av saker i sin omgivning. Hans nyinköpta monstertruck kör definitivt fortare och mer vårdslöst över baksätets inredning, än vad hans timida mamsing gör på vägen.

- Jag vill inte ha cool musik som tjejer sjunger.

Jag tar tillbaka gårdagens inlägg, om tjejigt och killigt. Hjärteprinsen, å sin sida, tog tillbaka uttalandet när vi kom fram till att en av hans favvolåtar "So what" är framförd av en tjej.
Men helgens favoritlåt, mellan hostattackerna, var "Båtlåt" av mister Broberg. Den är ganska cool, eller hur!

fredag 3 september 2010

Fredagsmys

Kan man börja dagen bättre än att vakna av sig själv, utvilad och inleda med att läsa morgonsaga för en liten fyraåring. I och för sig en febrig och hostig liten man, men ändå. De värsta feberdagarna är över, så vi har myst hemma med pyssel, spel, pinmpning av köpta mashmallows (? blev plötsligt osäker på stavningen av tidigare ord. Det är fler 8 meter, minst, till köket...ork int´) och lite fredagsstädning. Det var värst vad dammråttor syns väl i dagsljus! Men nu är det borta. Till och med kökshyllorna skiner. Stryktvätten har sjunkit två decimeter, men det är fortfarande mkt kvar.

Igår anlände en efterlängtad kusin till Tellus. Ännu en liten prins finns nu på denna jord. Min lille hjärteprins ritade en gosig liten nalle till sin bebis. I och för sig på sin moders inrådan, att bebisar tycker bättre om nallar än tornados. Det lilla konstverket ska postas med snailmail imorgon.

Nu ska fredagen avrundas med film. Är man sjuk så är man och är det fredagsmys så är det. Jag har en konstapel (4 årig) bredvid mig som valde att ta på sig findressen och titta på filmen Tingeling. I morgon ska vi på monstertrucks. Härligt att han är i hela registret av inspiration och nyfikenhet utan att bry sig om vad som är tjejigt och killigt.


Ögongodis, i dubbel bemärkelse.


Nalle!
smarrigt...