2D och 3D



  Fotografier av och med Erika Eriksson och Eva Hjortsberg

Med en vek fot styrdes kosan mot ett ÖKK, som just nu håller på att bli pimpat.

I sann kreativ anda gick vi dit både för att forma våra kroppar och för att dokumentera det hårda arbete som ligger bakom. Behöver jag skriva att vi var ganska ensamma om att varva hantlar och stänger med en kamera. Kreativt skapande i både bild och form!

(Inte lika välmanikyrerade naglar som i den tecknade varianten.)



Färgklick i tillvaron

Inga långa utlägg, eller snarare inlägg, den här veckan.
Jag tenderar att bli fåordig när
det är alltför många bollar i luften att jonglera,
när John Blund är alltför ivrig med att kasta sand eller
när svarta moln med gula blixtar hopar sig över mitt huvud.
Just nu är det bollarna och John Blund som påverkar min kommunikationsförmåga.

Min tillflykt från den grå är
att sätta mig med pennan i min hand och
en nykomling i färgsättningen av tillvaron är
det röda nagellacket.
Rackarns vad fin jag tycker att jag är,
speciellt när naglarna har växt ut lite så att det finns något att måla på.

härdsmälta i hjärnan

Nu har flytlasset börjat gå mellan min gata i stan´och mitt andra hem, jobbet.

Det är inte så att jag planerar att flytta (även om lilleman tycker att vi kan byta upp oss ... ) och absolut inte till en soffa i personalrummet. Jag har det bra på jobbet men att flytta dit vore kanske lite overkill. Dessutom är skolor väldigt läskigt ödsliga när alla har gått hem. Speciellt om man har tittat på filmen "Sjätte sinnet" så kan det ge obehagliga rysningar att vara ensam (i ett trapphus) på en tyst skola.

Nej, ingen flytt på G. Det är "mitt på terminen" syndromet som har slagit till. "Mitt på terminen" syndromet kännetecknas bland annat av att allt som ska bäras inte får plats i den gigantiska ryggsäcken längre och extrakassen har övergått till en robust och slitstark extraväska.

En liten varningsklocka att det är liiiiite mycket att hålla koll på. Dessutom har min hjärna takig tajming och lägger av i minne och struktur när jag behöver de funktionerna som allra mest. Resultatet blir att släpa hem desto mer.

Liten och stor på fartfylld fantasiresa!

Flygplanet ledde oss in på en fartfylld stund med
rallybilar, kanonkulor, sköldpaddor, krokodiler och gorillor. Vi fick ta del av cirkushästar och vilda hästar, busiga soffor, vältande gaffeltruckar, regnande glassar, stenar, loppor, myror, slingrande ormar, växande träd och kopplande tåg. Med en liten dos brottning, för att slutligen bli räddade av supermannen, kunde vi med ett gemensamt "rei" avsluta vår upplevelse i dojon (heter det så för Judo?)

Jag är imponerad över de pedagogiska namn som är tilldelade övningarna som vi gör tillsammans, lilleman och jag. Så illustrerande namn på så fysiskt krävande övningar. Jag är helt slut efter en stund med gruppen "liten och stor". Jag ser redan fram mot nästa gång som jag får gå till dojon och möta dess fantasivärld som bygger på rörelseglädje.

Grrraahhh

• för att behöver besöka support (igen) för att man inte får ordning på nya telefoner, som absolut inte fungerar som man vill trots inställningar efter konstens alla regler
• för väckarklocksalarm som vaknar efter mig själv
• för nyköpta produkter som inte fyller förväntningar när kartongen öppnas
• för omständiga kontakter med flygbolag
• för bussbolag som inte svarar i telefonen när man äntligen har tid att ringa för att boka
• för bilens radioapparat som inte fungerar
• för fullbokade evenemang, när man hittar något som man verkligen verkligen vill gå på
• för stukade, trasiga vrister som hindrar mig från att träna

... för alla små små saker som strular.

Jag vet att det är Svenssonproblem i västvärlden.
Fisar i rymden eller droppar i havet om man jämför med "riktiga"problem.
Problem och problem, det är bara struligt jobbig när saker inte flyter som förväntat.

Bröllopsfotograf

Jag kunde leka bröllopsfotograf en liten stund, fram till att min Canon totalvägrade medge att batteriet var fulladdat. Hur kan man vilja vila/sova när det är dags för bröllop?
Några bilder blev det iallafall Jag tar mig friheten att publicera dem ...

Fotokurs - tema blommor

Det vore kanske konstigt om inte lilleman hade börjat att fundera vad det är som är så roligt med en kamera. Med tanke på att hans mamma mer eller mindre upplever världen genom den så måste den vara ruskigt spännande, intressant och underhållande.
Vi tittar ofta på tagna fotografier tillsammans. Samtalen har med tiden fått utökat innehåll, från vad bilden föreställer till disposition, ljus, skärpa och oskärpa. Allt oftare vill han låna kameran och "ta kort själv".

Uppenbarligen vill han variera delaktigheten i fotograferingen. Det kan kanske vara roligt att ibland byta roll från att vara den som är framför kameran till att vara den som skapar bilder, bakom display och inställningar.

foto, Oliver

foto, Oliver

foto, Oliver

Dagens kurs handlade om ljuset som verktyg för att bygga upp en bild. Jag ställde in kamerans inställningar och lilleman knäppte för glatta livet.
Vi pratade om motljus, var man kan stå för att få en bra vinkel mot objektet och om att bara ta kort på det som man tycker är intressant genom att gå nära motivet.

Övertänd mamma?
Tja, då får det väl vara så. Lilleman visar sig intresserad, tar till sig tipsen och vill prova själv.