Siciliens mörker



Etna                                         Foto. Erika Eriksson



På randen av en krater                          foto: Erika Eriksson

Trots att hon, med sina 3300 meter över havet, erbjuder den plats på Sicilien som är närmast solen så erbjuder hon även mörker. Lite metaforiskt kan tankarna lätt ledas till hennes alla utbrott, främst de som har skördat liv.
Men Etna är en stolt mörk skönhet! Trots strålande sol som hettade på hjässan (och som lockade fram en och annan svettdroppe under tröjan) så ville min Canon slå på blixten vid varje foto. Envist indikerade mätaren att det var på tok för mörkt att fota utan blixt eller mördande högt ISO. Markens svärta få illustrera en annan form av Siciliens mörker.

Mörker

Eftermiddag! Vindrutetorkarna slår rytmiskt förbi vindrutan. För några sekunder är världen utanför bilens framruta klar. Däremellan visar sig omvärlden i prismor av regndroppar. Kvällsmörkret har sänkt sig över Svea rike.
Lilleman frågar när snön ska komma. Trots frusna tår och röd nästipp undrar jag detsamma. Lite snö som kunde skänka lite ljus till detta höstmörka land.
Tillsammans börjar vi jämföra, Siciliens och Svea rikes utbud av ljus och mörker i oktober månad.
Just då (i bilen hem från simning i klorbassäng och läsning av bok i bullrig vänthall) fast en vecka tidigare, stod vi färdigduschade och solvarma i väntan på att besöka en av Naxos alla resturanger. Solen började just sjunka borta i horisonten. Nu, just nu, är omvärlden inbäddat i ett kompakt mörker.

Mörker finns även på Sicilien om än i andra former. Trots att hösten är mysig så lider jag fortfarande av "sunlag" (inte jetlag i och med att Sicilien delar samma tid som moder Svea). Det är inte utan att ett sting av längtan tillbaka svider till, i allafall i tårna som är stela av kyla och inte kommer få sniffa sandstrand förrän om 10 månader.

Men, för att illustrera lite Sicilianskt mörker så bjuder jag på "Naxos by night",

Borta bra ...

Klockan 23.30, i tisdagskväll kröp vi ner i värmen. Den här gången var värmen den egna sängen med fluffiga täcken. Sicilien kändes plötsligt som en evighet bort, en helt annan värld. På några timmar fick varje sinnescell helt andra intryck. Inom ett dygn levererades intryck som nästan var varandras kontraster;
värme mot kyla, stark sommarsol mot blekt höstljus,
dofter av hav, mat och prunkande växtlighet mot svala vindar mot nos,
kluckande vågskvalp, knastrande mopeder och livlig italienska mot stilla stadsbrus från en medelstor stad i Svearike. Sicilianska köket mot det svenska (nåja, idag serverades det pasta till lunch och i fruktkorgen på köksbordet ligger stora gula citrusfrukter och bananer).
Inget intryck är bättre än något annat. De är bara olika. Lika härligt som det är att resa bort,till något nytt, lika härligt är det att komma hem igen, till det gamla vanliga.
Lilleman hade ordentlig legoabstinens när vi låste upp ytterdörren i tisdags.
I kväll när han (satt i uppfyllt badkar) blev frågad vad han minns mest från Sicilien så blev det pizzabaket och alla timmar i vatten.

Snart...

Jag har inget emot att hösten kliver in i Svea rike. Tvärtom, jag älskar hösten. Den har så länge jag kan minnas varit "topp fyra" i min lista över favoritårstider.
Trots det så får jag lov att erkänna att några dagar av värmande sol och sommarkänsla skulle värma gott.
Så när regnet smattrar mot fönsterbläcket, när trädens löv fladdrar i höstvindar friska och när väckarklockan ljuder innan morgonljuset har stigit över takåsarna...då tillåter jag mig att längta mig bort. Bara några dagar kvar tills jag får krypa i mina nya outfits för beach höst 2012.
Kläderna kommer från Bon a'parte.

Frihet i en liten ask

Ja, eller fri och fri.
Det går att diskutera. Jag rör mig inte direkt som en elitgymnast, inte som någon annan gymnast heller för den delen.
Beskrivning av begreppet frihet görs bäst av metaforen -
Från egen cell till avdelning.
Nästa steg är tillgången till inhängnad rastgård. Men någonstans därute, några dagar bort väntar friheten.

Djurlik upplevelse

Gårdagen spenderades i tillstånd som närmast kan beskrivas skitnödig anka. Lite halvkaxig raljerade jag om min ålder och vankade på. Tänkte att ankor kan vara rätt gulliga och skitnödigheten går säkert över om jag använder knäna istället för ryggen i lyft.

I morse insåg jag att lite hjälp skulle sitta fint. En dag som anka räcker, gott och väl.
Ringde min pt, som tyvärr inte hade någon tid. Det hade inte jag heller. Har inte tid att inte vara tipp topp. Lite konsultation över telefon..., resulterade i att tillstånd anka trots allt var helt ok. Iallafall bra mycket bättre än det tillstånd som jag fick spendera följande timmar i.
Från anka till ett helt annat djur på zoo.

När jag hade tagit mig ur tillstånd strandad val, insåg jag lite kaxigt att jag nog borde ta mig tid
till lite mer än bara tips över telefon.
Flera timmar senare är jag en slowmotionmix av sengångare, vandrande pinne och snigel.
Vid entrédörren blir jag omkörd av en dam med rullator. Närmare bestämt en leende dam med rullator. Racet över vårdcentralens tröskel vann hon. Det bjuder jag på.

Utlåtandet av symptomen "oförmögen att gå utan hjälp, gråtmildt mammighet, muskelsamandragningar a la krystvärkar" blev kort och gott ryggskott.
Så här ligger jag som en padda och ser fram mot att få likna mig med helt andra djur som vandrar på moder jord.

Virvelvind

är kanske inte det mest karaktärisiska ordet för mig som person. Men ibland blåser det till hemma på Slottsgatan. Jisses vad det kan vissla till runt dörrkarmarna. Med andra ord, lika lat som jag kan vara ena stunden, lika energisk kan jag vara nästa (oftast när jag minst anar).

Jag har börjat lära mig när dessa stunder inträffar. Trots att jag gärna citerar Skalman "Skynda är ett fult ord" så är jag lite av en "i sista minuten" person. Lika illa som jag tycker om att stressa, lika illa tycker jag om att inte vara i tid. Motsägelsfullt nog så är jag ofta ute i sista minuten. Men jädrar vad jag kör på då, i sista minuten.

I går morse utförde jag, förutom vanliga morgonrutiner (så som uppfräschning, frukost och frisyr),
invikning av en tvätthög av storlek M, urplockning av diskmaskin och disk på bänk, iplockning av tidigare nämnd maskin, undanplockning i hall, kök och rum, bäddning (nej, jag bäddar inte varje dag), ett klädbyte (tidskrävande om något när man inte har något att ta på sig), sanering av grus på hallgolv och dammtussar på köksgolv, hängning av tvätt, sopor till soprum (med inkludernade sortering)...
Allt på samma morgontid, + 10 minuter.

Jisses vad effektiv jag kan vara om och när jag måste.
Klapp på axeln för den morgonen ; )