Garderobens Kajsa

Jag har insett att jag inte (alltid) är den kreativa mamman som jag önskar att jag vore.
Om jag skulle uppfylla min kreativa önskelista så skulle ljuva dofter sprida sig från köket, symaskinens smatter skulle accompanjeras av sång och musik alltmedan målarfärgen torkade på duk. Jag skulle vara skogsmulle och ta med Lilleman på upptäcksfärd i vår fantastiska värld. Vi skulle exprimentera och undersöka för att förstå hur allt fungerar....
Nu råkar verkligheten ge vissa ramar i tid, ork och budget. Därför är den kreativa önskelistan lång och helt andra förmågor får utvecklas. "Praktiskt" är ett ord som ligger i topp. "Budget" följer som en liten svans.
Så utklädning a la 1900 genererade en sväng bland byxorna i garderoben och en tur till H&M.
På tisdag ska Lilleman stassas upp med bruna byxor och randig skjorta, alternativt gråskjorta. En finklädd liten Emilkopia. Passar fin fint när det är 130 års kalas mitt i 2000 talet.
Alla kläderna har ett liv efter utklädningsdagen. Uppdrag utfört och mamma nöjd!
Själv ska jag vara skogsmulle inspirerad och vara ute i skog och mark, med 24 andra barn.



bilden är från H&M



Om att inte oroa sig i onödan

Mörker över gnällbältet

Någonstans därovan molnen skiner solen! Men så här mitt i oktober vill Svea sova och har därmed dragit ett marshmallowsfluffsliknande täcke över sig. Jag har inte någon större lust att sova, även om bristen på dagsljus gör mig lite halvslumrig. Så, vad gör man en dag när mörkret aldrig släpper taget om takåsarna i staden där man bor?
Ett sätt att liva upp en gråmulen, ledig, dag kan vara att gå ut och bränna pengar på rykande Java, nödiga (jag vet att man inte säger så, men det låter roligare) och onödiga prylar. Alltid lika uppiggande.
En del av gårdagen spenderades på landets ljusaste platser, butiker och omklädningsrum. Vi botaniserade bland antiwrinkel krämer (den ena bättre än den andra) och colorösa hårprodukter. Jorrå, dessa produkter har skrivits in på shoppinglistan över nödvändiga ting. Med kråksparkar runt ögon och grå hår på huvudet (hittade ett platinablont strå förra veckan, vilket är konstigt eftersom jag är allt annat än platinablond) är ett åtgärdsprogram instiftat.
Vi gnällde lite över insikten att vi börjar bli gnälliga och att krämporna inte längre handlar om skrubbsår och blåmärken.  Årsmodell 76 har klättrat upp ett steg på erfarenhetsskalan.

Det är bara mina pormaskar på näsan och blämmorna som dyker upp var fjärde vecka, som inte har förstått att ungdomsåren är förbi. Dessa två ungdomsattribyt skulle jag med glädje byta bort mot andra trevligare sviter från ungdomseran.

Svea rikes mörker

Nu är det nog dags för änglarna att ringa till Sankte Pers vårdcentral, eller till sjunde himlens sjukvårdsupplysning. Våra vakande änglar kan inte må bra!
Varje dag, i flera månaders tid, har det droppat ovanfrån. Änglakiss eller änglatårar, det inte vara hälsosamt att släppa ifrån sig så mycket vätska som just nu sker. Fysiskt eller menalt, våra änglar kan inte må bra.

Siciliens mörker



Etna                                         Foto. Erika Eriksson



På randen av en krater                          foto: Erika Eriksson

Trots att hon, med sina 3300 meter över havet, erbjuder den plats på Sicilien som är närmast solen så erbjuder hon även mörker. Lite metaforiskt kan tankarna lätt ledas till hennes alla utbrott, främst de som har skördat liv.
Men Etna är en stolt mörk skönhet! Trots strålande sol som hettade på hjässan (och som lockade fram en och annan svettdroppe under tröjan) så ville min Canon slå på blixten vid varje foto. Envist indikerade mätaren att det var på tok för mörkt att fota utan blixt eller mördande högt ISO. Markens svärta få illustrera en annan form av Siciliens mörker.

Mörker

Eftermiddag! Vindrutetorkarna slår rytmiskt förbi vindrutan. För några sekunder är världen utanför bilens framruta klar. Däremellan visar sig omvärlden i prismor av regndroppar. Kvällsmörkret har sänkt sig över Svea rike.
Lilleman frågar när snön ska komma. Trots frusna tår och röd nästipp undrar jag detsamma. Lite snö som kunde skänka lite ljus till detta höstmörka land.
Tillsammans börjar vi jämföra, Siciliens och Svea rikes utbud av ljus och mörker i oktober månad.
Just då (i bilen hem från simning i klorbassäng och läsning av bok i bullrig vänthall) fast en vecka tidigare, stod vi färdigduschade och solvarma i väntan på att besöka en av Naxos alla resturanger. Solen började just sjunka borta i horisonten. Nu, just nu, är omvärlden inbäddat i ett kompakt mörker.

Mörker finns även på Sicilien om än i andra former. Trots att hösten är mysig så lider jag fortfarande av "sunlag" (inte jetlag i och med att Sicilien delar samma tid som moder Svea). Det är inte utan att ett sting av längtan tillbaka svider till, i allafall i tårna som är stela av kyla och inte kommer få sniffa sandstrand förrän om 10 månader.

Men, för att illustrera lite Sicilianskt mörker så bjuder jag på "Naxos by night",

Borta bra ...

Klockan 23.30, i tisdagskväll kröp vi ner i värmen. Den här gången var värmen den egna sängen med fluffiga täcken. Sicilien kändes plötsligt som en evighet bort, en helt annan värld. På några timmar fick varje sinnescell helt andra intryck. Inom ett dygn levererades intryck som nästan var varandras kontraster;
värme mot kyla, stark sommarsol mot blekt höstljus,
dofter av hav, mat och prunkande växtlighet mot svala vindar mot nos,
kluckande vågskvalp, knastrande mopeder och livlig italienska mot stilla stadsbrus från en medelstor stad i Svearike. Sicilianska köket mot det svenska (nåja, idag serverades det pasta till lunch och i fruktkorgen på köksbordet ligger stora gula citrusfrukter och bananer).
Inget intryck är bättre än något annat. De är bara olika. Lika härligt som det är att resa bort,till något nytt, lika härligt är det att komma hem igen, till det gamla vanliga.
Lilleman hade ordentlig legoabstinens när vi låste upp ytterdörren i tisdags.
I kväll när han (satt i uppfyllt badkar) blev frågad vad han minns mest från Sicilien så blev det pizzabaket och alla timmar i vatten.