De är giftiga de där …

Så försökte jag förmedla lite klokhet till mina lärlingar, idag igen. Jag borde nog ta mig en funderare över hur mycket kloka tankar som kan förmedlas av en filur som startar dagen med:
- God morgon. Idag har jag vaknat på fel sida och har en sådan här kort stubin. (visar upp pekfingret och tummen, hårt hopklämda).

Eller så visar jag en ganska mänsklig sida genom att vara brutalt aggressivt ärlig. Det är väl det som jag försöker förmedla, mänsklighet. Det är väl ganska snällt också att ge mina skyddslingar en ärlig chans till att veta var de har mig en morgon som denna. I mina försök att ge dem redskap till LHS (livets hårda skola) så gjorde jag ett försök med affirmationens makt. Inte för att jag är ett proffs själv men man kan alltid försöka se vad som funkar. Det slog mig, medan vi satt och pratade och skrattade, att det faktisk är så som det har fungerat när jag har blivit bra på något. Affirmationstanken att jag kan. På något vänster har fokus riktats mot det som jag har känt mig nöjd med och det har skapat ett driv i att bli ännu bättre. Vid dessa tillfällen har de oövervinneliga hindren och känslan av att inte kunna ta sig över dem, lyst med sin frånvaro.

De är giftiga de där, tankarna av att inte kunna, att inte vara tillräckligt bra. Låt dem aldrig ta över!

Porträtt av mig, skapat av fru Deermountain.
(Jag vet inte om det behövs tilläggas,
men det är inte riktigt så här jag ser ut.)