söndag 29 augusti 2010

Älskade storstad,

en gång var vi ett.
Rytmen, pulsen, outtalade överenskommelser mellan dem som bodde där… Små detaljer som gör att besökare utifrån avslöjar sig på en gång.

Jag kommer ihåg några av de outtalade, men antagligen har det kommit nya som avslöjar att jag inte längre riktigt hör till.

Jag förlikade mig nog aldrig riktigt med den stora stadens puls. Min egen puls hittade snabbt samma rytm och hela jag gick på högvarv. Inget jag tänkte på då, om jag inte kom tillbaka efter att ha varit utanför stadens 110 skyltarna – gränsen mellan staden och övriga världen. Men idag… Hjärnan håller på att överhettas av alla spännande intryck, som till största delen måste sållas bort. Min privata zon har växt i en tillvaro där antalet invånare är betydligt färre. Jag känner vibbarna av en urtida varelse inom mig som är på helspänn och reagerar på minsta lilla rörelse som om det vore en attack. Ändå är allt så tröttsamt charmigt. Ett urbant äventyr!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar