- Varför är julen så kort? undrar min lilleprins när det för tredje morgonen i rad inte finns någon chokladkalender att öppna och när vår prydnadstomten inte längre levererar några små paket.
- För att ...
helt plötsligt kom jag inte på vad en klok mamma skulle svara.
Istället började mina funderingar spinna loss på när är det jul och när är den över?
Julens kulmen nås på julafton, strax innan tomten. Sen är den över!
Det var åtminstone det jag tyckte när jag var liten. Då avslutades julafton med ett gråtande flickebarn (kan möjligtvis ha varit av trötthet, också) för att julen var slut.
Idag gråter jag inte längre, men visst nås julens topp fortfarande på julafton. All förväntan som byggts upp i flera veckors tid, så är det bara över.
Eller inte!
Idag väljer jag att min jul ska vara längre än julafton.
Jag ska fortsätta äta knäck, tända stearinljus, lyssna på julmusik, dricka julmust och glögg och njuta av granbarrsdoft.
Jag ska njuta av att inte behöva passa tider, sova länge på morgonen, tumla runt i snö och träffa nära och kära.
Jag ska krypa ner under filtar och läsa böcker och jag ska rita, rita, rita...
Helgens första alster är, kan hända, inspirerad av Askungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar