Julmys 6

Lagom till juletid bubblar och pirrar det i magar, av förväntan och nervositet. Igår var en sådan dag. Två små modiga som hade fått uppdraget att vara konferencierer till kvällens julavslutning, fyra stora modiga som skulle fira av sitt fösta halvår med sitt alldeles egna nystartade i AB och alla andra modiga som startade om för ett halvår sedan hade magar som pirrade och levde om.
Min mage bubblade också. Men tyvärr inte av spänd förväntan. Medans alla modiga genomförde sin julfest med buller och sång, kröp jag ner i säng. Bubbel i magen var inget angenämt bubbel. Det tyckte inte någon cell i min kropp som skickade på stora artilleriet och gjorde att temperaturen steg ordentligt.
Mysigt är det dock att en liten man klappar mig på kind, lägger handen på min panna och konstaterar - Du är lite sjuk mamma.
Öm omvårdnad får jag av lilleman genom att få hålla hans hand och bli inbäddad. Kärlek överöses i form av julklappar som promt ska öppnas i förtid och som visar sig vara vackrast i världen för
- Jag har gjort dem alldeles själv och jag tyckte vi behövde en sådan (smällkaramell till granen).
I morgonstund vaknar jag till en liten hand på panna och en stilla undran om jag mår bättre. Lite senare kommer en bricka till säng med morgonte och det godaste en liten man vet, smörgåsrån.