Kära Kollegor, läsning till terminens sista kaffetår

Med ett litet leende läser jag Jenny Strömstets krönika och räknar dagarna till semestern.

Eller, nej, jag ler inte ännu.
Fortfarande jobbar jag fram till midnatt och har skiftbyte med nattspöken innan jag går och lägger mig. Men nedräkning har jag, det måste jag sannerligen medge.

Två sommarplågor i alternativ version...

Ha ha ha...

Men det är i allafall bättre att ligga som klipp på Youtube i den här version än under sökordet "Dampande lärare". 

Lilla tösabiten har blivit stor!

Idag tar hon studenten!

Med feststassen på och vattenkammat hår,
flagga och visselpipa, present och kramar
kommer jag och lilleman (samt flera rörda och berörda)
uppvakta denna lilla dam på en av hennes stora dagar.

Nu snackar vi milstolpe i livet!

Avslutning

Till sommarsånger (gamla traditionella som nygjorda) välkomnas sommarlov och semestrar,
även om de sistnämnda tillträder först om tio dagar.

I vanliga fall skulle jag kanske nämna de flesta sommaravslutningar som en välbehövlig paus efter hektiskt arbete. I några enstaka fall, när jag levererar blivande tonåringar till nästa stadie, så fälls en och annan tår (eller rättare sagt så störtbölar jag). Men det är ett naturligt steg att gå vidare. De behöver nya utmaningar och jag också.

Årets sommaravslutning är verkligen en avslutning, på alla sätt.
Jag lämnar 40 blivande tonåringar mitt i ett arbetsproject. Ett år hade vi haft kvar om inte jag hade vinkat hej då. Jag lämnar (åtminstone för ett halvår) min första "riktiga" arbetsplats.

I tolv år har jag skrattat, gråtit, svettats och känt mig stolt över vad jag har åstadkommit med alla andra, såväl barn som kollegor. I livets skola har jag verkligen lärt mig ovärderliga kunskaper om vår skola.

Tack Fröviskolan för åren som gått och för all ovärderlig kunskap som jag får med mig!

Vårruset, version två

Medans andra duktiga damer sprang vårruset så
rusade jag ut och in i butik på butik i stadens köpcentra, med lilleman i släptåg.
En tidig inskolning för honom i att stå och vänta medan sällskapet granskar hylla upp och hylla ner bland behåar, trosor, stumpeband och andra attiraljer.
När jag var tvungen att klämma på en blus i förbifarten fick han nog,
- Tittmamma! Du ska titta på allt. Nu går vi!

På personbästa tid lyckades jag få med mig (givetvis inklusive köande och betalning) näst intill varenda shaping produkt som går att få tag i. Ett eller max två exemplar bör tilläggas.

Med Minimizerbehå (till bröstkorgens två attribut), minimizer a la "tummy and but shape, form and controler" (både i form av strumbyxor, shorts och trosa) är jag laddad för festligheter i mina planerade klänningar.
Till min förberedelse för att vara naturligt festfin ingår även Brun utan sol (som insmörjes flitigt varje dag) ögonbrynsfärgning, frisörbesök...


Är det det här som kallas för falsk marknadsföring, eller är det bara marknadsföring?

Jag kan, om jag vill!

Jag måste säga att jag är grymt imponerad av mig och min 22 små lånade kids.
Hemma ser det ut som ett bombnedslag på grund av att jag inte har organisationssinne att ens plocka i tvätten i garderoben. (illa, illa..)

På jobbet styr jag med rak hand och organiserar upp städning hos 22 små semitonåringar, plus mig själv.  (Inte illa, inte illa...) I morgon sätts sista toutchen av organisation "städa ut oss ur detta rum".

Det är skönt att veta att man kan om man bara bestämmer sig.

Alla mina sympatier...

till alla äkta män, blivande äkta män, pojkvänner, blivande pojkvänner eller vem som helst som har fått tanken att köpa en BH!

Det finns olika världar på denna planet. Klassikerna är väl Asien, Europa... (ja, om du var med i årskurs 6 så vet du resten.)
Så finns det uppenbarligen världar inom världen.
Jag visste om världen för jeans. Den är sannerligen en egen värld. Hyllmeter efter hyllmeter med bara Jeans. Någonstans finns de perfekta paret för min kroppsform. Det gäller bara att hitta dem.

Igår upptäckte jag värld nummer två. Bysthållarvärlden!
Jag är 36 år, började med bysthållare vid 14 (för att alla andra gjorde det) och borde därmed ha 22 års erfarenhet av bysthållarvärlden. Men icke!
Likt världen av jeans var denna värld uppbyggd av hyllmeter efter hyllmeter av bara BystHållare.
Till skillnad från jeansvärlden så handlade inte expeditionsuppdraget i denna värld om att hitta den perfekta beh:ån för mina två "små" attribut. Nerrå, nu skulle det väljas bäst passande modell till såväl kläder, tillfällen och inte minst vilken form jag ville ha på ovanstående två.
INTE limpformen iallafall! Efter fyra år i sportbehå (för att jag inte har varit redo för en långtida resa med expedition BH-världen) är jag ganska trött limpor.
Frallor, sockertoppar, cupcakes... you name it, bara inte limpa. Jag hade velat vara den franska modelen av bröd  i form av petit petit, men fick inse att jag nog hör till den amerikanska, big size. I want to go back to europe!!!!

Summan efter gårdagens shopping (nu är plånboken tom, mer lön till kvinnorna) blev att för en man utan egna tuttar eller en tydlig fusklapp med både märke, modell och storlek så är inköp av behå en omöjlighet.
Limpan platsar (och har alltid platsat) bäst i bageriet, i brödhyllan eller varfrör inte bredd och klar med et lager ost på.