paus

Jag har firat sportlov i Norrland!
Därför är det väldigt få inlägg den här veckan.
Inte på grund av norrland i sig, för det finns (faktiskt) både datorer och nätuppkoppling där.
Frånvaron av inlägg har nog snarare berott på en semester från vardagsrutiner, eller rättare sagt semester från rutiner.
Men utan förvarning om min frånvaro, eller istället för förvarning om min frånvaro, kan jag istället utropa
"I´m back!".

Karius, Baktus och biltvätten

En gång för länge sedan läste jag boken om "Karius och Baktus" för ett gäng människor, som inte hade så många år på nacken. (Väldigt många år om man frågade dem själva dock. "Hallå, vi går ju i skolan".)
Nåväl, vi läste "Karius och Baktus". För dig som inte vet vilka dessa två filurer är så är en kort beskrivning att de är två tandtroll. De har inte horn och grym blick, men är väll ändå inte så snälla i och med att de bygger hus av tänderna i hålan där de bor.
Troligtvis var tanken, hos både författaren och mig, att boken skulle få de små barnen att borsta tänderna riktigt noga så att Karius och Baktus fick emigrera och fly till en annan mun.
Nu blir det inte alltid som man har tänkt. Lilla E började storgråta!
Det tog sin lilla tid att lirka fram vad som gjorde henne så ledsen. Det visade sig att den lilla damen hade en empatiförmåga som var lite väl utvecklad. Hon tyckte så synd om Karius och Baktus, för att de blev hemlösa, så hon tänkte minsann inte borsta tänderna någon mer gång.
Jag träffade lilla E några år senare. Hon hade sina tänder kvar, så hon hade nog kommit över sin traumatiska litteraturupplevelse.

Karius och Baktus hamnade åter i min värld idag.
Jag och lillemannen hade kört in vår saltvita bil i en av stadens biltvättar. Lillemannen ställer upp på denna bilvård med skräckblandad förtjusning. Förtjusningen kommer av att få sitta i framsätet och få bli omhållen av mamma, när de stora borstarna kommer. Skräcken ligger just i de stora borstarna.
Just då, när borstarna dundrar som värst över vår bil hör jag mig säga
- Det är nog så här tandtrollen Karius och Bakrus känner sig när vi borstar tänderna. Stora borstar som snurrar över huvudet och låååter...
....
Lillemannen tittar frågande på mig.
Ouups, klavertramp!
- Men de ska ju inte vara i våra munnar. Våra tänder ska bli lika fina som bilen! fortsätter jag, för att släta över mitt tidigare uttalande.

Resultatet av min monolog kommer nog vid kvällens stund vid handfatet,
då vi står där lillemannen, tandborsten, tandtrollen och jag.

"Det är i utmaningen lärandet sker!"

Det är inte alltid utmaningar ses som något lärorikt, än mindre roligt.
Ibland är det mest jobbigt! "Ge upp jobbigt!"

Idag handlade det om att få fram en skål med chokladbollar på bordet.
Det finns en hel del hinder på vägen. Jorrå, det är många moment som kan fälla, om inte målbilden av att få sätta tänderna i en chokladboll är tillräckligt stark.
Smöret är för hårt, sockret är för klibbigt, kakaon för flygigt, det är för kladdigt, det är för svårt att rulla bollar....

Balansgången mellan att göra det åt lillemannen (där det är för svårt) och att puscha honom att utmana sig själv,är hårfin. Det gäller att veta vad han kan, var han kan utvecklas och vad som egentligen handlar om att latmasken har bitit en liten tugga.

Men, lillemannen genomförde baket och serverade stolt en hel familj (minibollar som var bebisar, stora bollar, mellanstora bolar..Du hajjar!) med chokladbollar till fikat.

Måndagar är röda!

  A  B   C   D   E

   F  G   H   I     J 

   K   L   M  N  O

    P  Q   R   S   T

  U   V   X  Y  Z 

  Å   Ä    Ö         

  1    2    3    4   5

  6   7    8    9    0

Måndagar är inte alls gula. De är röda!
Nej, jag har inte feber, bara en snorig näsa. Annars är jag helt frisk. Jag lovar!
Koffeinkick har jag inte heller. Jag är en luttrad kaffedrickare, men har inte tagit dagens första kopp ännu. Så inte heller det kan ha gett hjärnan en snurr.

Jag är helt och hållet i normaltillstånd, mig själv.
Bokstäver och siffror har haft färger för mig sedan, alltid.
Bokstävernas sammansättning, fast främst begynnelsebokstaven påverkar ords färg.
Ordens färg kan också påverkas av känslan kring dem.

På äldre dagar har tydligheten kring färgkodningen blivit svagare. Vilket jag märker när jag ska skriva bokstäverna i deras "rätta färg". Dessutom har de nyanser av varje färg.

Men veckans dagar är glasklara och
måndagar är röda!

Gul måndag

Ute skiner solen

solen skiner inne

solen skiner i mitt hjärta och i mitt sinne

lillemannen lämnar spår av dagens färg i alla snytpapper

(sorry för informationen, men det påverkar onekligen min dag)

det ska serveras gyllene potatis till lunch

jag ska sy en gardin med gula stjärnor på

Det är en gul dag idag...

Fortfarande iskalla tår...

men ändå är jag lycklig över att vintern är tillbaka.
Finns det någon mer där ute i Svea rikes avlång land som får pirr i magen och lyckoklump i bröstet över att snön faller nedåt i samma takt som minusgraderna?
Jag älskar denna årstid när den visar sig från sin vackra sida.
... inbäddad, ljus, mjuk, stilla, lugn, tyst, gnistrande...


Jag har bara ett problem att lösa, om nu mina fötter ska dela vinters glädje med mig.
Jag utsatte dem för tropisk värme för några veckor sedan, då de fick tillbringa en heldag instängda och isolerade i mina vinterstövlar. Vid frisläppningen på kvällen spred sig en odör i rummet som liknade allt annat än godis. Jag insåg att det var mina fångar och deras isoleringscell som inte mådde så bra.

Stövlarna är nu på akutintag i badrummet för luktsanering och mina två små, som gör att jag står stadigt på jorden, får frysa i ett par mindre illaluktande fotbeklädnader. Så får de nog ha det, tills det värmande vintriga paret är gasfria.

Fast, lite kalla fötter kan jag leva med när det är så vackert som det är utanför fönstret.

...

Ligger här i soffan och känner mig lite miserabel. Alltså inte miserabel utan bara miserabel.
Tårna är kalla och vägrar, totalvägrar, bli varma. Sängen står för långt bort för att vara ett tillgängligt utflyktsmål. Tv:s hetaste program är "Antikrundan". Näsan rinner...
och nu ska jag byta fokus!


(...tänker...)


                                                            (...fortfarande...)



.... Jag har haft en mycket intressant dag i vår hufvudstad!
Jag har fått förmånen att axla rollen som informatör/utbildare (eller vad man nu ska kalla det) för nyheter som ska genomföras i mitt yrke. Mycket intressant!
Bonus på dagen var gott fika (det är en tillåten vardagssynd när man är på konferens-att få njuta av smarrigt fika flera gånger på en och samma dag. Kostmetoden/inriktningen heter "bara njuuuut"), smaskig lunch och trevligt sällskap.
En sväng till hufvudstaden är aldrig fel. En lite utflykt sådär mitt i veckan. Nice!

Dagen avslutades här, i soffan, med repris och visdomsord från Hannas program "Jakten på lyckan".

Dessa karameller ska jag ta med mig in i drömmarnas värld- Först ska jag värma mina motstridiga tio tår i en varm dusch.