Välkommen och Glad påsk!

   

Ett tema från fotokursen var att fotografera ett ägg,

så kreativt som man bara kunde.

Ett ägg är iallafall fotograferat.

När fotot togs så längtade det (ägget, jag också för den delen) efter våren,

kikade ut från sitt snöide och fann lite ny grönska.

Så, med denna fotoserie vill jag hälsa våren välkommen

och önska en fortsatt Glad påsk.

Sveriges högsta topp är inte Kebenekaises...

Sveriges högsta topp besitter jag...
Med några extrakilon, som skivs tvåsiffrigt, och en alltför lång vila
är det bara att sikta högre och börja klättra om jag ska komma någon vart.
Nu pratar jag inte om en kommande fjällsemester.
Jag fortsätter att bearbeta veckans tidigare rundor genom att dokumentera dem i skrift.

Med lite matematiska uträkningar i ryggen är resan, över mitt berg, inplanerad.
Jag älskar att föra statisktik.
På min lilla laptop ligger nu en planering som visar

• när och hur ofta jag ska ut och springa,
• hur långa olika rundor är  http://iform.se/mat-din-runda
• hur lång tid det tar  - eller rättare sagt hur snabb jag är per kilometer och
• en summering av dagsformen.

Idag var det dags igen!
För att hålla ångan av vilja och ambition uppe så blev det en kort runda, väldigt kort runda.
Detta  för att jag sporras av att det går ok och därmed vågar mig ut igen.

Belöningen blev att få föra in ett resultat i min statistik,
som om några veckor kommer hjälpa mig att visa hur mycket bättre jag har blivit.

Giving up is just for losers

Jag kastas mellan hopp och förtvivlan
när jag tänker tillbaka på mina två senaste rundor
(som ännu inte får innehålla ordet "löp-").
Ena sekunden är jag redo att kasta in handduken direkt
för att i nästa stund bli förbannad.
Det vore väl själva den om jag inte skulle lyckas nå dit jag vill igen.

Det slår mig gång på gång att allt, inställning och val, sitter bakom pannbenet.
Inte i musklerna, inte i en obefinlig kondition, utan i hjärnan.
Engagemang, jävlar anamma, beslutsamhet och den inre självbilden
är det som avgör i vilken riktning jag ställer framtidens kompass.

Jorrå, men visst, så enkelt...
Det låter kanske som jag har dessa kunskaper på mina fem,
speciellt när jag dessutom försöker delge mina nitton fantastiska
att de kan klara allt, bara de tror på sig själva och har ett driv att nå dit.
Dagens föreläsning handlade om kunskap - att inte acceptera att man inte kan.
Om man inte kan så har man två val - acceptera sina begränsningar och ge upp eller
ta reda på hur man tar sig över svårigheterna och lär sig något nytt.
Att inte begränsa sig själv!

Medan jag står där och föreläser, peppar, driver på (you name it) så blir jag lite röd om kinderna.
Jag inser att det handlar lika mycket om mig själv som om nitton fantastiska, som står i startgroparna för att ge sig ut på egna ben i livet.
Jag har också två val, ge upp eller lägga i en extra växel.

Jag bör kanske leva som jag lär, för jag vill väll inte vara en förlorare i mina egna ögon...



Det är bra att ha en målsättning med det man tar sig för...

Energiska E siktar på bröllop och på att bli "håll käften snygg".

Jag siktar på att bli "lämna gäddorna i vassen snygg" och
att gå ur vattnet på andra sätt än som en strandad säl.

Cornflakeskakor

Farmors kakor är barndomsminnen!
Ett av farmors alla bakverk som sitter kvar i minnet som "farmors kakor"
är hennes Cornflakeskakor.
Egentligen har jag aldrig varit överförtjust i kaffebröd (annat är det med smågodis)
 men de här kakorna kunde jag äta utan stopp.
Det är väl inte för intet som de ibland sätts under kategorin "kakgodis".

Till farmors Cornflakeskakor behöver du 2½ hg cocosfett, 2 hg florsocker,1 hg kakao och 15 dl cornflakes.

Smält cocosfettet. Blanda cornflakes (smula sönder dom något med händerna), kakao och florsocker i en skål. Häll på det smälta cocosfettet och rör om ordentligt. Klicka ut i småbrödsformar. Ställ in i kylskåp!

Fröken E:s smarriga sallad

   

                                                                         Foto: Deermountian design

Fröken E:s smarriga salladen är väl värd att göras fler gånger.
- Den är löjligt enkel! säger fröken E själv.
Jag har ännu inte gjort den, bara avnjutit den.

Du behöver;
kräftstjärtar, mozzarella, blandsallad, avokado och italiensk dressing (sådan som finns i en liten påse och som ska blandas med vatten och olja). Sen är det bara att dela avokadon och mozzarellan och blanda ihop med salladen och kräftstjärtarna i en skål. Häll över kryddblandningen och rör runt.
Njut!

En helt vanlig eftermiddag, en helt vanlig måndag

Vad kan man mer begära av en måndagseftermiddag?
Fantastiskt väder, en smarrig sallad hos en kär vän och en runda i spåret.
(Observera att jag uteslöt ordet "löp" framför runda. Det finns mycket att önska och det kan bara bli bättre. Fram tills dess heter det runda).