Jag har slagit personligt rekord!
På en vecka har jag hunnit med att avverka fyra hårfrärger.
I fas ett, sken jag i takt med stjärnorna på himlen, om man ska uttrycka det fint.
Superblond är en neutral benämning. (I min värld var det superblondie, inte platina blond, men definitivt super duper blond.) Själv kunde jag inte förlika mig med det jag såg i speglar och skyltfönster. (Ja, jag stämmer av dagens look i skyltfönster.) Resultatet som jag såg gav mig känslan av en mindre snäll benämning. För att inte stöta mig med landsinevånare i öst eller med yrkesverksamma inom världen äldsta yrke, så låter jag min känsla vara obenämd.
För att mildra min lyseffekt tänkte jag fixa lite själv. Resultatet blev en färg som gjort att jag lätt skulle smälta in i vilken havreåker som helst. Det är i och för sig naturligt fint, om färgen hade satt sig i hela håret.
Nu satte sig inte färgen i hela håret.
Tredje gången gillt, brukar det heta. Från havreåker till en helt annan del i växternas rike. En allians med morötter blev resultatet av "tredje gången gillt"...En grön basker på mig vid det tillfället och jag hade sett ut som en riktig lite knaprig godbit. Inte heller den här gången ville hela håret sammarbeta (vilket jag kan förstå). Med tårar i halsen kröp jag till korset och ringde i desperation (först och främst mamma, därefter) till min frisör.
Nu, avslutningsvis, bär jag upp en rödbrun nyans som sprakar i takt med den mörkare varianten av Lönnlöv.
Jag tänkte låta mitt personliga rekord stå sig. Varken jag, mitt hår eller min plånbok har ambitionen att någonsin försöka slå det igen. Aldrig någonsin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar