Första snön välkomnade oss på vägen upp,
till lillemans stora lycka.
Vattenpussarna (låter så mycket finare än pöl) var täckta med en tunn hinna is,
vilket gjorde lilleman ännu lyckligare.
Konsekvensanalysen var på topp hos hans oroliga moder,
som såg en badblöt pojke stående i kyla, mitt på ett berg någonstans i Åre.
Hans pedagogiska mormor plockade lugnt fram en pinne
som lilleman kunde ha både som som isknackare, vattendjupsmätare och vandringsstav. (Predagogisk förhållningssätt... herrejisses, jag är ju ledig ; ) )
Knotiga björkar, myrar, vidunderlig utsikt och en påtaglig tystnad.
Jag älskar fjällmiljön! Det kanske bor en liten norrlänning i lilltån på mig också.
Väl framme vid en isbelagd tjärn dukades det fram tunnbrödssmörgåsar och varm dryck,
allt efter individuella önskemål.
Lillemans första (men inte sista) lilla vandring klarade han galant.
En vandring som var ett underbart inslag i slutet på oktober.
Stort tack bro och Alexandra. för allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar