Ljudliga arenor...

En gång i tiden välkomnade Livliga L mig, med glimten i ögat, hem till "cirkus Lindberg". Inte för att det är en cirkus, och inte för att någon av dem jobbar på cirkus. Det närmaste "cirkus" familjen har på hemmaplan (i praktiken) var väl den pinjata som förgyllde 5 årskalaset förra året.
Cirkus Lindberg var snarare en metafor för vilken småbarnsfamilj som helst, där ljud och rörelse presenteras i mångfald och där besökare sitter på en stol och följer allt som händer.
Men ordet cirkus är ändå ganska positivt. Lite livligt, glatt och roligt.

Ibland är inte ljud och rörelse något positivt!
Det har nog de flesta föräldrar (och pedagoger) insett. Det känns inte alltid cirkusroligt med konstant ljudflöde som toppas med höga ESS.

Det har tydligen tortyrmästarna på Guantánamobasen också insett.
Livliga L och händige H hade sett en dokumentär om hur fångarna på Guantánamo hade blivit utsatta för tortyr. Riktigt tortyr! Tortyr som bryter ner vem som helst, utan att lämna blodiga sår och lemlästade kroppsdelar. Tortyrmästarna använde sig av ljud, riktigt skitljud som Rammstein och tekno på högsta volym, vrål med höga Ess och liknande. Utan möjlighet till on/off knapp eller iallafall en volymratt så är det ljudet tortyr. För att toppa den omänskliga behandlingen levererades dessa ljud oregelbundet och oväntat med en hög frekvens nivå när de stackars utsatta sov som bäst.
Dokumentären gav livliga L nya perpektiv på tillvaron. Hon fick en annan referensram till sitt liv.
Men inlevelse och förståelse för de torterade utbrast hon
- Det är ju så som småbarnsföräldrar har det!