Pensionsförsäkring

- Den var ny! utbrister J några skrivbord längre bort.

Med snörvlande näsa och rosslig hals har jag just beklagat mig över att jag inte kan träna som jag vill. Förutom baciller har jag en magnetröntgen inbokad för mitt knä.
I sann pensionärsanda har jag beklagat mig ordentligt över krämpor och kroppar som inte fungerar.

Medans jag höll min lilla svada över hur lite träning mitt liv innehåller,
så gjorde jag i bara farten en liten analys varför jag sörjer bristen på fysisk rörelse. Riktiga vuxenpoäng på de argumenten, visade det sig.
En gång i tiden var det för att bli smal, smalare, smalast (vilket hos en tonåring betyder snygg, snyggare, snyggast), därefter kom hälsoperspektivet på en välmående kropp. Du vet den där att man orkar mer och blir så mycket piggare... Det perspektivet håller i sig men har fått en följeslagare.
Är det något som kan få mig att verkligen längta efter att svettas floder och få blodsmak i munnen så är det tanken på att det är en form av pensionsförsäkring. Att hålla kroppen levande är ett sätt att faktiskt få tillgång till pengarna som sätt undan på diverse konton inför en framtida pension. Vad ska jag med dessa pengar till om jag inte ens lever eller är i så dåligt skick att jag inte orkar göra något?

Nej, jag drar mig till minnes vad Rolle sa en gång i tiden, med en fnysning över att folk inte har tid att träna;
- En halvtimme om dagen är den bästa pensionförsäkringen man kan få! Det har alla tid och råd med.