I söndags kväll lades + 20 sidor upp på kommunikationsportalen på Örebro universitet.
Det är ett himmelskt ögonblick när beslutet tas att det inte ska ändras något mer, när sekunden kommer då klicket av kommandot "skicka" vibrerar genom luften.
Lilleman bugade och bockade att hans mamma skulle bli normal igen.
Själv startade jag årets längsta utpustning
Måndag morgon vaknade jag lycklig, trots att listan över "to do" fortfarande var och är meterlång.
I tisdags var det dags för sista föreläsning och redovisning. Men yrsel, a la redig salongsberusning alternativt totalt blodsockerfall, kryddat med huvudvärk tog jag mig igenom dagen.
Sa jag något (i tidigare inlägg) om svårigheter att begränsa sig, eller förlåt, att jag behöver utveckla förmågan att begränsa mig (positivt och framåtsyftande)?
På 10 minuer fick jag presentera en nätt överarbetning. Det var på gränsen till pinsamt när jag lyfte fram min tegelsten till arbete och mötte andras presentationer på 5sidor.
Lyckan över att vara klar har hållt i sig och sitter fortfarande i magen som en kittlande känsla av frihet. Dagarna från i tisdags har jag spenderat i ett vaket komaliknande tillstånd.Mina hjärnceller tog en lite försommarsiesta i tisdags kväll.
Men nu är det dags att vakna, för som sagt, TO DO listan är fortfarande lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar