Kolhydratladda

Utan tvekan kryllar det av kolhydrater runt omkring mig.
Jag befinner mig så långt ifrån GI och LCHF som det bara går. Inte heller Vikt Väktarna, stenålders - eller 50 talsmetoden finns i närheten på min kostkompass. Inte någon annan metod heller för den delen.
Men det låter ganska kostmedvetet och fint och kalla det jag just nu gör för Kolhydratladdning.

Det vore synd om något fick slängas!
Påskharen hade sannerligen inte snålat. Givmild som självaste st. Nicolaus! Tråkigt för påskharen att helgonbenämningen för givmildhet är upptagen. Annars skulle gnagaren lätt ha kvalat som aspirant.

Jag som skulle sluta äta godis (som ett steg i att bli "håll käften snygg" citat E).
Tyvärr går den inte ihop, ekvationen i min livsfilosofi som gäller att "inte äta godis" och filosofin om att "inget ätbart får slängas". Dessutom har jag en mammafilosofi där jag tänker på Lillemans hälsa och tänder.
Lika bra att hjälpa till!

Förutom godis så var timpeningen för att leta ägg helt OK. Funderar allvarligt på att extraknäcka till påsk nästa år, antingen som äggletare eller som påskkärring.
Tål att tänkas på!
Frågan är bara om utdelningen blir lika god om man inte är barnsligt söt eller "håll käften snygg"?

Festfixare - ingen lek

Om några dagar ska jag, ytterligare en gång, hålla i en av mina längsta pedagogiska aktiviteter.
Två timmar välplanerad verksamhet. Inget ska, som vanligt, lämnas åt slumpen.

Till vardags är jag ganska bekväm i rollen som ledare. Lördagens event, på ynka två timmar, är en helt annan utmaning på den pedagogiska kartan.
Trots att antalet barn på lördag bara kommer att vara en fjärdedel av antalet som jag är guidar måndag till fredag så går hjärnan på högvarv över hur allt ska styras och organiseras.

Förutom att vara pedagogisk ledare -  tydlig, välplanerad, lyhörd, organiserad ... och mästare av alla andra strängar som spelas på ledarens lyra, så är jag bagare och inte minst mamma. Det vore väldigt bra om lilleman blir nöjd och det vore lika bra om hans kamrater blir lika nöjda (och vågar därtill vill komma tillbaka).

Nu ska här slipas på inspirerande gemensamma lekar och en röd tråd som genomsyras av tema "Polis".

Att anordna lekfulla barnkalas är ingen lek!

Fudgesnittar med lakritskola

ur "Land "2012 nr 13

Jag har aldrig haft några laster lagda mot småkakor. Lakrits däremot! Nästan alla former och smaker kan få det att vattnas i munnen. Som tur är har inte denna förkärlek till lakrits gått i arv till lilleman. Därför får jag ha all lakrits helt för mig själv. Jag får till och med en liten del av godispåsen om det skulle ligga lite lakrits i den.

Jag måste, kanske tack vare min kärlek till lakrits (och choklad), ändå skriva om denna fudgesnitt med lakritskola. Den smakar smaskens! Den ska bakas fler gånger i köket hemma på min gata i stan.

150 gram rumsvarmt smör röres tillsammans med 3/4 dl strösocker och 1 dl mörkt muscovadosocker till en slät kräm, gärna med hjälp av elvisp eller matberedare.

(Men för all del, armkraft går väl ockå ann även om det kräver både mer tid och kraft.)

Tillsätt 1 dl ljus sirap och blanda noga.

Blanda 3 dl mjöl, 1/2 dl kakao, 1 tsk bikarbonat och 2 tsk vaniljsocker i en separat bunke.

Tillsätt de torra ingredienserna i krämen av smör och socker. Kör allsammans till en slät smet.

Grovhacka 4-5 st (80-100 gram) mjuka lakritskolor av typen "Kicks". Lakritsmängden kan ökas beroende på hur myket lakritssmak som önskas. Rör ner hacket av kolor, för hand, i kaksmeten.

Ta upp degen på ett mjölat bakbord och forma 4 knubbiga längder. Använd lite mjöl vid utbakningen så fastnar inte degen. Den är rätt mjuk i konsistensen.

Lägg längderna på bakplåt med bakpapper på. Två längder på varje plåt. De behöver inte plattas till utan flyter ut i ugnen.

Grädda kakorna i 175 grader, i mitten av ugnen i 15-18 minuter. Skär längderna i sneda snittar medan de ännu är lite varma.

vinter i påsktid

SZM skulle få nya sommardosor i veckan. Nystassad lagom till påsktid.
Jag bar upp vintern till vinden. Jackor, skiddressar och pynt ska få vila lugnt tills nästa säsong. Nystädat lagom till påsktid.

Men Kung Bore ville inte kasta in handduken, inte än.
Han ville vara med och fira en av vårens högtider, som ett litet farvälparty innan vårens gudinna lägger sin hand över Svea rike.
Kung Bore har firat påsk på sitt lilla vis. Med liv och lust, med fler minusgrader och större snöflingor (bland tussilago, påskris och handmålade ägg) har han visat sin närvaro. Mer närvarande än vad han har varit under hela vintern.

Så, både mina och SZM:s, sommardosor får vänta fint på hyllorna några dagar till.
I fjärran kan vi ana hägringen av vårens gudinna.

Mitt andra namn

är Birgitta. Något som jag inte har stoltserat med, måste erkännas. Jag ber om ursäkt för det, till alla Birgittor runt om i Svea rike. På -70 och -80 talet var dock inte "Birgitta" ett namn som jag förärade mina dockor eller som togs i rollekar. Under högstadietiden blev det dessutom utgångspunkten till rim- och ramslekar som lockade till klingande skratt genom uppehållsrum och korridorer. (Nej, det var ingen mobbing. Jag var inte ens utpekad. Jag blev om möjligt bara ännu mer förtegen om mitt andra namn). Det var fler namn som fick stå som grund för en kombination av rim som antog tema sex. Vad sägs om Ulla - , Ida - , Kalle - ...
Tja, samma humor som "Alla barnen.." historierna.

Idag, flera hundra år senare, kan jag till och med skriva ut mitt namn på en blogg. Inte illa!

Men idag, just i skrivande stund, är mitt andra namn eller kanske snarare mitt alias "Bagare E".
För den här veckan har det bakats så att värmen i lägenheten har nåt medelhavstemperatur. I mitt lilla kök har det skapats Hallongrottor (jordgubbsgrottor), finska pinnar, maränger, chokladbiskvier, Jitterbuggskakor och Gino. I kylskåp och skafferi trängs dammsugare (ätbara) och bullar.
Men ännu är inte bageriet färdigt.

- Mamma, finns det inga chokladbollar?

Erika och husdjuren

I tron om att jag hade somnat (om den över huvudtaget tänker så mycket) vågade den sig ut på badrumsgolvet. Ett golv som jag inte ville beträda i sällskap med min åttabente sambo.
Den var stooor, nästa stor nog för att träs upp på ett grillspett och ... Nja, inte riktigt så stor, men nästan.

Telefonkatalogen i översta lådan har en helt annan primär uppgift, hemma på min gata in stan, än att vara uppslagsverk för telefonnummer. Spindelmosare är en alldeles utmärkt uppgift.
Med en telefonkatalog emellan så var denna varelse inte så skrämmande längre.
Jag undrar bara var tjocka släkten bor, om han/hon/den var på väg på släktmiddag eller om de kommer att utkräva blodshämnd.

I helgen stod "tokstädning" på schemat.Och tokstädning blev det. Till och med bakom badkar och i garderob blev resultatet skinande rent.
Av husdjur har jag i skrivande stund noll och inga!

Dygnets senate timmar

har spenderats med kommissarie Jeanette Kihlberg, Jens Hurtig och Sofia Zetterlund.
24 timmar och 409 sidor senare slogs bokens pärmar ihop och det blev med ens ganska långt till maj, då den tredje delen ges ut.