I väntan på...

att surdegen ska jäsa till sig och bli redo för bakning,
att livliga L ska komma förbi på en fika,
att få åka och spänna alla muskler som ligger i viloläge,

så leker jag lite med bilder.
Dagens lek är tagen med min Canon 400D och bearbetad i Photoshop.
För att få ljuset och stämning i bilden så var inte blixt ett alternativ. (Jag är inget fan av kamerans blixt, oavsett motiv.) Lång slutar tid var inte heller ett alternativ. Jag saknar stativ och även fast lillemannen må vara en rackare på "frysleken" så vore förväntan att han skulle hålla samma position utan minsta rörelse orimlig. Rörelseoskärpan hade varit ett faktum.
Så jag fick höja ISO talet till 1600. Därav den grumliga bilden.

.. woala..

Inspiration av Askungen...

- Varför är julen så kort? undrar min lilleprins när det för tredje morgonen i rad inte finns någon chokladkalender att öppna och när vår prydnadstomten inte längre levererar några små paket.

- För att ...

helt plötsligt kom jag inte på vad en klok mamma skulle svara.

Istället började mina funderingar spinna loss på när är det jul och när är den över?

Julens kulmen nås på julafton, strax innan tomten. Sen är den över!

Det var åtminstone det jag tyckte när jag var liten. Då avslutades julafton med ett gråtande flickebarn (kan möjligtvis ha varit av trötthet, också) för att julen var slut.

Idag gråter jag inte längre, men visst nås julens topp fortfarande på julafton. All förväntan som byggts upp i flera veckors tid, så är det bara över.

Eller inte!

Idag väljer jag att min jul ska vara längre än julafton.

Jag ska fortsätta äta knäck, tända stearinljus, lyssna på julmusik, dricka julmust och glögg och njuta av granbarrsdoft.

Jag ska njuta av att inte behöva passa tider, sova länge på morgonen, tumla runt i snö och träffa nära och kära.

Jag ska krypa ner under filtar och läsa böcker och jag ska rita, rita, rita...

Helgens första alster är, kan hända, inspirerad av Askungen.

Önskar er alla...

Knäckt...

- Gammelmormor har ett bra recept mamma!

Tröstande ord när andra omgången knäck känns mindre lyckad och fingrarna har fått små blåsor av varmt socker.
Den andra omgången var nog den som blev värst. Den ser ut som chokladkola, ända tills andra sinnen får vara med i "jag vill smaka" leken. Den både luktar och smakar överhettat socker (det låter bättre än bränt.)
Visst låter jag som en mästarbagare!? Så här illa brukar det inte vara.
Men jag ska kanske fokusera på en sak i taget. Inte koka knäck och
prata i telefon, laga kvällsmat, bära in och pynta granen, springa och köpa fler knäckformar (plattan var avstängd), hämta ut ett paket på "posten"....

Nåväl, skam den som ger sig.
Nu har jag en hel plåt med härligt bärnstensfärgad knäck. Några "a la originale" och flertalet med en lätt touch av mintsmak.

Jul, utifrån och in

Ute faller snön och jag sitter med magmys i soffan. Just nu värmer fler saker än fläkten från datorn i mitt knä. Jag älskar, verkligen älskar, julen men särskilt vintern.
Snötyngda träd, dalande flingor och knarr under skorna kan trolla bort de dystraste moln ovanför mitt huvud.

Idag andas min värld mer jul än på länge.
Över gången upp mot uteplatsen och över min lilla täppa lägger sig stora bomullsmjuka snöflingor och bäddar in allt i ett vintervitt täcke. Vid ytterdörren står granen. Innanför ytterdörren doftar hyacinter (vilken tur att jag inte är allergisk, för hyacintdoft hör julen till), bilder av jul pryder ena väggen. På köksbordet står veckans arkitektverk redo att pyntas. I hallen står min alldeles egna arrangerade julgrupp och i vardagsrummet doftar det pepparkakor. Varmt sken från stearinljusen sprider sig i ett annan ganska dunkelt rum. När jag är klar med att skriva dessa rader ska jag slå in mina nyinköpta gåvor.
Från hallen till boendets innersta kärna, konkreta stämningshöjande saker som kan bidra till en inre känsla...
Viktigast av allt är ändå att få dela upplevelsen och stämningen med alla jag tycker om.
Utan alla nära och kära vore allt döda ting.

Inte stressad, inte uttråkad, inte trött...

- Jag är sur. Det ser du väl!
säger min lilla prins i baksätet, efter ett "jätteroligt" besök på en av stadens stormarknader. (Att handla är det roligaste en fyraåring vet.)
- Ja, men varför är du sur?
(Dålig mamma som väljer att handla med en trött fyraåring. Dålig mamma!)
- Jag är inte sur, men jag låtsas vara sur.
- Men varför...?
- Jag låtsas att jag dansar. När man dansar så ska man se ut så här. Det är coolt. Det har jag sett på TV.

En granskande reflektion över vår samtid. (Jag antar att han inte menar vals, shottis eller hambo...)

Jag drar parallellen till min egen vardag. Jag har fått svaret!
Jag är alltså cool när jag surmulet dansar mig igenom den grå vardagen.
Inte stressad, inte uttråkad, inte trött... Jag är COOL!

vuxenpoäng - en brutal verklighet

God Jul alla hyresgsäster!
Så var det dags för den årliga höjningen av hyran.

Jag har samlat vuxenpoäng, igen.
Förra veckan knatade jag iväg på en träff med hyresgästföreningen. En lagändring står inför dörren, där allmännyttan inte längre kommer att vara normsättare för hyror. Nya lagen innebär en kompromiss mellan fastighetsägares önskan om marknadsmässiga hyror och hyresnämndens veto i frågan.

Jag ville veta mer, för att kunna ställa en tillförlitlig ekonomisk framtidsprognos.
De nuvarande ekonomiska  framtidsskisserna tror jag inte speciellt mycket på.
I dessa finns tre alternativ just nu, utan inbördes ordning:

* Min boss kallar in mig på kontoret och ger mig ett maxat lönepåslag, på flera tusen ...
(ehhh, jag jobbar kommunalt...)
* Slogan "Plötsligt händer det" blir en del av min verklighet.
(Jag kanske ska börja köpa lotter isåfall och inte vela mellan frukost - lott, frukost - lott ... Det ska tydligen vara större sannolikhet att träffas av blixten, har jag hört, så jag väljer att äta frukost.)
* "Plötsligt händer det variant nr 2" blir en del av min verklighet - en prins kommer färdandes på något vitt med hästkrafter. Han tvärnitar framför mitt fönster och frågar om jag vill gifta mig rikt...
(Tja, låter väl trevligt men detta är en variant som passar bra i sagornas värld. Det ska tydligen vara större sannolikhet att träffas av blixten än att bli en del i en saga, har jag hört ...)

Vad gör man?
Man biter i det sura äpplet och går på ett informationsmöte om de framtida hyrorna.
Men det serverades kaffe och smörgås, så nu ska jag kanske gå och köpa en lott.