Säsongsstart....

Säsongsstarten för skidåkning var sannerligen sen, om man bor i Svearikes nedre regioner.

Men med en relativt nyöppnad skidbacke så var det äntligen dags att spänna på utrustningen.

En perfektavslutning på en härlig helg!

Nu skulle här värmas upp för kommande skiddagar!

Varje vecka har vi en dag, minst, inplanerad.

Vid det kommande besöket hos Daniel och Alexandra  i Östersund så planeras några svängar i backe och likaså inför besöket i vårt västliga grannlands toppiga delar.

Lite ringrostiga gled vi nerför barnbacken, lilleman och jag. Vi kvitterade ut giltlig åkning för två timmar i härlig vit snö.  ... Efter 32 minuter hade lilleman tröttnat! Det var tråkigt!

Med några års erfarenhet som mamma till en "mini me" och några fler års erfarenhet av yrket som lärare så tar jag inte ett nej för ett nej i dessa situationer. Jag vet, tror mig veta, att "tråkigt" är detsamma som "svårt", för det går inte som man vill, på en gång.
Med lite förhandling, eller direktiv, så blev dealen 5 åk till.

De två första utfördes under tandagnisslan, det tredje med stora ögon och uppåtryck i mungipan och åk nummer 4 -5 förvandlades till 1,5 timmes "åka mer". Det var helt plötsligt roligt! Jag kunde inte låta bli att påtala/pika lilleman om resultatet av att inte ge upp vid första infall.

Skidframgångarna siktades uppåt stora backen och vi planerade säsongens skidkarriär. Jag såg verkligen fram mot att få susa nerför backar så länge som Bore nu tillåter.

Klockan 17.00 avslutades eftermiddagen i skidbacken. Glada stapplade vi mot bilen för att ta oss hem mot hägrande varm choklad, lek med lego och söndagsfilm.

Cirka 17.09 avslutades skidsäsongen 2012 för mig.

Vid 22.34 förintades årets nyårslöfte med träning och ett välplanerat bugeterat sparande.

Jag fick en grön bock i pannan, som betyder undersökt (Ok stämpel finns inte på akuten) och ett intyg till försäkringskassan.

Ett helt (funktionellt) ben fattigare och två kryckor rikare (eller fattigare även här, om man tittar ekonomiskt) tog jag mig i sakta mak ut.

Med dokumentation av ett vridet knä och en knäskål som hade vandrat och besökt andra platser i benet, kunde jag släppa de senaste timmarnas funderingar på hur jag skulle lösa morgondagen och vardagen en tid framåt. Jag kunde släppa grubblerier  om hämtning och lämning på förskolan, hur jag skulle ta mig till och från jobbet (med alla väskor) och hur jag skulle lösa vårens träning för att bli snygg nog att komma i sommarkläderna.

Egentligen är det bara min högt personliga bekvämlighet som har blivit rubbad.

Praktiska saker med en ekonomisk toutch. Inte hela världen egentligen. Jag lever och i stort sett fungerar allt som det ska.

Men det irriterar mig,
skidsäsongen inledd och avslutad på en och samma dag.
Det är utan tvekan min livs kortaste säsong.