Borta bra...

Jag vill likna resor vid en näradödenupplevelse. Jag tänker inte främst på resor med adrenalinkickande aktiviteter, utan resor generellt. En ganska brutal jämförelse, jag vet.

Jag har inte haft någon nära döden upplevelse utan grundar uttalandet på berättelser om fenomenet. Nu refererar jag inte till ljuset i tunneln, snarare beskrivningar av känslan av att komma tillbaka. Tacksamheten över att se livet ur en annan synvinkel och att livets inslag får en annan mening. 

För i all yster glädje, över att få packa väskan och damma av passet, så ställs vardagen mot ett mönsterbrytande inslag. Helt plötsligt, mitt i glädjen över att komma iväg, så kommer tankarna kring vad jag har att sakna om jag inte skulle komma hem igen eller om jag skulle komma hem i en annan form än vad jag åkte i. Att resa gör, onekligen, att jag känner mig levande och resandet ställer vardagen i ett helt annat ljus. Jag blir medveten om att jag faktiskt har en vardag som jag inte vill vara utan, även om den är grå och ibland mer än skittrist.

Resandet sätter guldkant på tillvaron. Den lyser även upp en färglös vardag, både i väntan på kommande rutinbrytande aktivitet och när densamma finns i backspegeln. Då man har kommit hem och kan njuta av minnen och finna en medveten glädje i vardagen.

Näradödenkänslan blev i några timmar väldigt nära och påtaglig.

Ett höjt varningens finger för terroristattacker blandat med en liten spänd förväntan på Londonvistelsen, blev en kombination som tog udden av reseglädjen.

Åsikterna kring allvaret i denna varning går isär. Jag väljer att lyssna till dem som inte tycker att det är farligare än vanligt att resa i Europa. Argumenten som jag väljer att lyssna till är att det har legat hot och risker över Europaresor under flera år tillbaka.

Jag måste ändå säga att det är en klen tröst. Varför höjs varningens finger lite högre just nu, just denna helg? Vad vet de, som varnar, som inte jag och övriga befolkningen vet?

Jag och livliga L valde att avsluta våra spekulationer med att inget kommer att hända, för hon har blivit spådd ett utlandsjobb och jag ska enligt utsago bli gammal. Ålder är i och för sig relativt men L har inte blivit erbjuden ett utlandsjobb ännu. Inte kan en klok gammal spådam ha så fel. Vi väljer att tro att det inte kommer hända något!

Men vi ska överväga att inte åka tunnelbana …..