Svinigt trött, men jag är ingen gris...

Den här veckan har min lilla blogg försummats en hel del.
Jag har dejtat John Blund, ganska flitigt och ganska ofta. Han tycker att vi träffades för lite under helgen som gick. Men jag hade helt enkelt inte tid att träffa honom! Nu tar vi igen förra helgens brist på tid tillsammans, med ränta. 


Tänkte dela med mig av ett mail från Härliga Hille. Mailet var en av sakerna som satte gulkant på min dag och som fick mig att le lite extra under min fredagseftermiddag.


Visste du att...

Om du skriker I 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe? (Är knappast värt det...)

Om du fjärtar oavbrutet I 6 år och 9 månader kommer du att producera tillräckligt med gas till en atombomb? (Nu börjar det likna något!)

Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod runt i kroppen att det kan spruta 914,40 cm? (Oh My God!)

En gris orgasm varar i 30 minuter? (I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)

En kackerlacka kan leva i 9 dagar utan huvud innan den dör? (Ohyggligt!)

(Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)

Om du bankar ditt huvud in I väggen gör du av med 150 kalorier i timman? (Prova inte detta där hemma. Men kanske på arbetet...)

Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud är fast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slita loss hannens huvud? ('Älskling, jag är hemma! Vad f...?!')

En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd? Det motsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan. (30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta??)

Havskatten har över 27000 smaklökar! (Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)

Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen? (Jag vill fortfarande va en gris i mitt nästa liv - kvalitet framför kvantitet!)

Fjärilar smakar med fötterna? (Någonting jag alltid har önskat att veta!)

Den starkaste muskel i kroppen är tungan? (Hmmmmmm....)

Högerhänta människor lever i genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta? (!)

Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa? (OK, det är nog bra.....)

En katts urin lyser under svart ljus? (Svart ljus.... ?)

En struts öga är större än dennes hjärna? (Jag känner människor med samma problem...)

Sjöstjärnor har ingen hjärna! (Sådana människor känner jag också!)

Isbjörnar är vänsterhänta? (Om dom byter, kommer de att leva längre!)

Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens skull? (Men grisen då?)

Nu när du har flinat minst en gång, är det din tur att sprida dumheterna och skicka dem till någon du tycker skulle kunna behöva ett flin... (Kanske till och med ett gott skratt....)



Önskar dig en fortsatt guldkantad helg.


Kram och god natt!!
Miss E

Som en strålande sol...

Jag hälsar från ett soligt och sensommarvarmt London!

Jag kom hem, i samma skick som jag åkte men rikare i erfarenheter och upplevelser.
Jag blev förälskad, i London. Det finns säkerligen sidor i London som inte får en att sväva på rosa moln. Men jag fick nog något i teet på flyget i fredags morse, för jag har svävat i tre dagar. Min Londonhelg gav mig en smakbit av det ljuva livet.

Det blev inga turer i röda bussar. Det blev heller inte någon tur på Harrod´s. Men det blev så mycket annat gott och blandat, i kameran och minnesbanken. Ett varmt London (både i väder och mentalitet), "midseason sale", atmosfären av pulserande traffik, en smäldegel av människor, pampiga vita byggnader, stolta och slitna tegelhus som trängs sida vid sida, förvirrande traffik, Starbucks coffe, fish and chips  och öl på west ends pubar, trekantssmörgåsar, överfulla myntfack (för man gör alltid av med sedlarna först) ... men inte minst musikaler. Pampiga "Phantom of the opera" och "Les Miserables" som spelade på alla känslosträngarna. Ta gärna en titt in på;

http://www.youtube.com/watch?v=4mFf-U_3p7Q

alternativt

http://www.lesmis.com/gallery/videos/

... i mitt inre skiner London i mitt minne.

Jag har aldrig varit bra på filmrepliker, men nu kan jag stoltsera med några klassiker.

Nu vet min lilla prins precis vart jag ska åka. I hans referensvärld är det till landet där han befinner sig just nu, i tanke och fantasi. Han är uppslukad av denna film, även femte gången som han ser den (på kort tid bör tilläggas). Som vuxen finner jag inte fascinationen lika stor. Jag har dessutom upptäckt att filmen stannar i mitt medvetande, även då den är avslagen och instoppad i fodralet. I stunder av ensamhet har jag ett tummsugande lejon, en räv i gröna kläder, en fjäskig orm, alla deras vänner och ovänner som sällskap. Ganska underhållande, eller inte.

Jag har aldrig varit bra på filmrepliker, men nu kan jag stoltsera med några klassiker. Vad sägs om

-         Hodelaly hodelaly, hoppsan vilken dag… (melodiöst framfört)

-         Mot Sherwoodskogen!

-         Dom puussas! Ha ha ha ha….

-         Spådomsaktuellt, med gumman tur!

-         Stick iväg daggmasken!

-         Jag hoppas jag vinner kyssen!

-         Hon är säker gamla Bettan.

I praktiken är likheterna små mellan filmens värld och verkligheten, men lilleman fick något att referera till  om var hans mamma är i helgen.

Borta bra...

Jag vill likna resor vid en näradödenupplevelse. Jag tänker inte främst på resor med adrenalinkickande aktiviteter, utan resor generellt. En ganska brutal jämförelse, jag vet.

Jag har inte haft någon nära döden upplevelse utan grundar uttalandet på berättelser om fenomenet. Nu refererar jag inte till ljuset i tunneln, snarare beskrivningar av känslan av att komma tillbaka. Tacksamheten över att se livet ur en annan synvinkel och att livets inslag får en annan mening. 

För i all yster glädje, över att få packa väskan och damma av passet, så ställs vardagen mot ett mönsterbrytande inslag. Helt plötsligt, mitt i glädjen över att komma iväg, så kommer tankarna kring vad jag har att sakna om jag inte skulle komma hem igen eller om jag skulle komma hem i en annan form än vad jag åkte i. Att resa gör, onekligen, att jag känner mig levande och resandet ställer vardagen i ett helt annat ljus. Jag blir medveten om att jag faktiskt har en vardag som jag inte vill vara utan, även om den är grå och ibland mer än skittrist.

Resandet sätter guldkant på tillvaron. Den lyser även upp en färglös vardag, både i väntan på kommande rutinbrytande aktivitet och när densamma finns i backspegeln. Då man har kommit hem och kan njuta av minnen och finna en medveten glädje i vardagen.

Näradödenkänslan blev i några timmar väldigt nära och påtaglig.

Ett höjt varningens finger för terroristattacker blandat med en liten spänd förväntan på Londonvistelsen, blev en kombination som tog udden av reseglädjen.

Åsikterna kring allvaret i denna varning går isär. Jag väljer att lyssna till dem som inte tycker att det är farligare än vanligt att resa i Europa. Argumenten som jag väljer att lyssna till är att det har legat hot och risker över Europaresor under flera år tillbaka.

Jag måste ändå säga att det är en klen tröst. Varför höjs varningens finger lite högre just nu, just denna helg? Vad vet de, som varnar, som inte jag och övriga befolkningen vet?

Jag och livliga L valde att avsluta våra spekulationer med att inget kommer att hända, för hon har blivit spådd ett utlandsjobb och jag ska enligt utsago bli gammal. Ålder är i och för sig relativt men L har inte blivit erbjuden ett utlandsjobb ännu. Inte kan en klok gammal spådam ha så fel. Vi väljer att tro att det inte kommer hända något!

Men vi ska överväga att inte åka tunnelbana …..

dubbeldäckare och fish n´chips

Allt är klart, förutom packningen. Den blir ett problem att lösa lite senare. Jag ska försöka packa smart, vilket inte inkluderar 5 par skor. Just nu sitter jag och väntar på livliga L. Vi ska gå och växla pengar. När jag kommer tillbaka till min lya har jag engelska pund i min plånbok. Nedräkningen till resan har verkligen tagit fart. När resan bokades kändes det som om det var evigheter tills det var dags att åka. Jisses, resan var ju långt fram i oktober.

Men nu är det dags! Livliga L är lite mer bevandrad i resande än vad jag är. Hon har tusen bra förslag till vad vi ska göra. Jag ler glatt och håller med, för allt låter så himla kul. Det är absolut inte meningen att verka oföretagsam när jag inte har lika många förslag att leverera tillbaka.

Får jag åka röd dubbeldäckare och besöka en pub med fish n´chips så är jag mer än nöjd. Uppehåll från regn (även om regn verkar vara en givet inslag i ett besök av Storbritannien) och besök i varuhus ex. Harrods, vore inte heller helt fel.

stolt och livrädd...



Babyfilt - gjord av mig
Cardigan för bebisar - gjord av min mamma



Nu är den levererad. Äntligen !

Med ömmande rygg, efter att ha suttit och granskat varje söm, lovade jag mig själv att aldrig mer göra en likadan babyfilt igen. Men vid närmare eftertanke, när ömheten i ryggen hade släppt och jag fick beskåda flera månaders jobb, började glädjen spira. Min första babyfilt! Med barnslig förväntan slogs den in i prassligt presentpapper. Jag kan nog nämna ordet lycklig, i samband med att jag fick ge bort något som jag själv hade gjort.
Så med facit i hand kan jag med "projekt babyfilt" skriva under på att det är av/i motgångarna som man lär sig. Glädjen kommer när man har tagit sig över hindren och kan beskåda vad man har gjort.

Jag ska göra en filt till, med lite förändringar som underlättar arbetet. Det är tur att det är nio månaders leveranstid på de små underverken, för jag tänkte ha en liten virkpaus .

Idag, måndag Vecka 40, startar mitt nya projekt. Projekt " Komma iform ", igen. Jag och DJ Frugan träffades utanför ett av stadens gym.
Livrädd, för vad jag skulle upptäcka, gjorde jag en vinglig entré bland muskelknuttar och knuttor. En timme senare vinglade jag (av en helt annan anledning) ut. Roddmaskin, " muskelpumpningsmaskiner " och löpband hade gjort sitt. Jag ska inte skriva hur lång tid som ägnades åt varje del, men jag vill bara tala om att fler än tre minuter rodd blir man ganska trött av. I alla fall om man har haft veckolånga pauser som jag. I huvudet fanns tanken, hela tiden,
- Jag har kunnat bättre än det här, och jag ska dit igen!

Nu är det bara att strikt följa inbokade träningstider och inte bli biten av latmasken. Biter den en gång så har den redat smittat med sina baciller. Jädra latmask! Det är en lömsk filur.

Jag har en triangel, och sandréfärg på håret

Detta inlägg är tillägnat en trogen läsare, och kritiker - min bror. (Kanske är det även lite för min egen skull?)
På begäran kompletterar jag det tidigare inlägget "Så köpt!".

I SötaZesaM ligger en varningstriangel!

Var inte orolig kära bror. Säkerhetsuttrustningen är komplett och jag är lite smartare än vad som kunde tolkas in i förr förra inlägget.

Kram på dig,
från din syster med sandréfärgat hår.