Sömnlösa nätter och röriga rum

-         Men mamma, den är inte farlig. Hajen är bara på bild i boken. Den är inte farlig.

Jag förstår logiken. Men känslor är inte alltid logiska.

Det är inte heller logiskt att jag, trots mina flertaliga år på denna jord, som mest klarar av en ”skräcknivå” som är lika med Spöket Laban. Det är kanske ännu mer ologiskt att jag, trots vetskapen om min låga skräcktröskel, söker mig till intryck som är lite nervkittlande, dagtid. Nattetid är dessa nervkittlande intryck mycket mer än bara nervkittlande.

Nu tror jag att du skulle skratta om du ens har en aning om vad jag finner spännande. Skulle du och jag dela ett intryck av nervkittling, där du skulle få ut någon av upplevelsen, så skulle jag sitta med 14 kuddar och tre filtar som en barriär mellan mig och spänningen i fråga.

Så, nu sitter jag här och inser att det är ganska mörkt ute, jag är relativt ensam (så vitt jag vet) och det är snart dags lägga huvudet på kudden, slappna av och sluta de vackra blå.

Det blir nog ännu en natt med tänd lampa, fast jag sover så väldigt illa med tända lampor. Men, jag sover ännu värre i totalt mörker, efter att ha fallit för frestelsen att njuta av lite spänning. 14 kuddar och tre filtar är dessutom inget skydd när man har läst en bok, där det är jag själv som har skapat bilderna. (Det är inte S. King och böcker av hans kaliber)

Norra uddens fyr,
under en regnig
sommardag 2010

 

kittlande utikt...



Svindlande smala trappor...



Tack Johan Theorin för den underbara deckaren, vid fyrarna på ett höst- och vinterruggigt Öland, ”Nattfåk”.

Tack för ljuvliga lästunder med mord och övernaturligheter, men jag är ganska trött efter att ha läst din bok. Jag sover så himla dåligt med tänd lampa.

Så nu ska jag skingra tankarna med något annat… Kanske hur jag ska få ordning på alla mina röriga rum. Jag har, under veckan som gick, kickat igång projekt ”pimpning av barnrum”.