Urtidsmänniskan bor fortfarande inom mig. Adrenalinet kickar igång varenda cell. Musklerna spänns, nära nog till kramp. Blicken flackar. Farorna lurar bakom varje hörn. Jag griper krampaktigt tag om redskapen i mina händer, redo för attack eller flykt. Jag känner mig som ett villebråd fast jag lurpassar som den jägare jag är. Det handlar om överlevnad, om att komma helskinnad ur det som väntas. Att komma hem med ära och heder av att ha slutfört uppdraget. Luften luktar attack, anfall och kamp. Överlevnad!
... rätt fil, fel fil, högerregel, cyklister, fotgängare, enkelriktat, förvirrad Astrid (GPS rösten som ska guida mig), medtrafikanter som hade blinkers som tillval i beställningsformuläret...
Att köra bil i en storstad ger mig en fysisk uppenbarelse av urtidsmänniskans jakt på savann och stäpp.
Jag kommer nog aldrig bli riktigt bekväm med att köra bil i en storstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar