Fotbollslekis

Tidigare under sommaren ställde jag frågan till lilleman om han ville gå på fotbollslekis.

- Nej tack mamma!

Nyfiken som jag är var jag bara tvungen att ta reda på varför. Lilleman motiverade sitt ställningstagande med

- Då måste jag springa hela tiden och får inte vila.

Jag övertygade honom om att han nog skulle få vila.

I morse var det en spänd liten kille som satt i bilen ut till arenan. Knäpptyst och sammanbiten.

- Jag koncentrerar mig för att spela fotboll! Blev svaret jag fick när jag lite nyfiket frågade hur det var.

Två timmar senare, två timmar av spring och lek, en egen fotboll, vattenflaska och t-shirt och mellanmål, var det en lycklig och genomsvettig liten kille som stolt tog sin boll under armen för att åka hem till välförtjänt vila. Fåordig om dagen blev sammanfattningen att ”det var bra”.

Han hade sprungit hela tiden, förutom vid stunder av kort vila då det var vätskepåfyllning mellan lekarna.