Andäktigt lyssnade min lilleman när jag med inlevelse läste om Lotta och hennes äventyr med att lära sig cykla. Två gånger, inom en 12 timmars period, fick jag läsa sagan.
Jag undrar om han identifierade sig med Lotta. (Inte för att han har susat nerför vare sig för Bråkmakargatan eller någon annan gata, tack och lov.) Med 5 jordsnurr i bagaget, en innerlig önskan efter att kunna cykla och en lite vurpa här och där, förenas likheterna mellan dem båda.
Däremot var han mycket oförstående för Lottas lilla stöld, eller ska man säga lån, av tant Bergs cykel.
- Så kan man väll inte göra! Varför gör hon så? utbrast lilleman (tack och lov för den inställningen), för att sedan bli andaktsfullt tyst igen.
Själv måste jag säga att Lotta har en grym balans när hon avancerar från trehjuling till damcykel, klarar en hel backe och kraschar först i en rosenbuske längre ner. Tjejen är en begåvning om det var första försöket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar