Dumstrut...

Taskig konsekvensanalys skulle man kunna kalla det för. Klantarsel är en annan benämning som skulle passa fint.
Jag HATAR att gör fel!!!! (Jo, pappa så är det. Jag vet att du ogillar ordet "hatar", men jag HATAR att göra misstag)

Tanken var säkert fin, om än lite girig. Inte kunde jag väl låta min stora fina (och dyra) Hortensia dö drunkningsdöden. (Jag brukar utsätta mina blommor för törstdöden, så jag tänkte att den här skulle jag minsann få att överleva. Måttlighet är ett ord som jag ska överväga, iallafall när det kommer till relationen mellan mig och mina blomster. Sanna mina ord, den här fick vatten - dagligen.)

Sagt och gjord. Med röda korset och BlomAmnesty skrivet i pannan palcerade jag min skyddsling i mitt varmaste rum, på den soligaste platsen jag kunde hitta. Mjukt och fint med en fyrvikt handuk under krukan. Här skulle den må gott. Vattnet skulle dunsta och den skulle bli törstig i värmen. Värsta rivieran!
Nu blev den inte så törstig som jag tänkte mig, så dagarna på intensivvården blev fler än tänkt. Vid utskrivningen i fredags mådde blomman fin fint....
.... men inte min parkett.
Den bäddades in i hushållspapper, tidningspapper och med en tung bok. Inte hjälpte det! Nu väntar jag på tidens förmildrande plåster. Märket kanske bleknar? Förhoppningsvis så även min ågren över att jag fick ta på mig dumstruten.