Den finns nog i de flesta svenska hem. Den används av butikers fönsterskyltning. Den finns att beskåda nästintill överallt i Svea rikes avlånga land. Hemma, på vår gata i stan, är inget undantag.
Den första inhandlades i svettiga former hösten 2010
Innan jag ens har kommit till start slår de fysiska symptomen till.
Pulsen höjs, stirrblicken kopplas in och det känns som ett kommande maratonlopp. Perferiseendet och shoppingandan måste jag ha glömt hemma, för jag plöjer fram målmedveten och fokuserad. Genvägarna är faktiskt genvägar och inte senvägar.
- Snart kommer vi till barnavdelningen och vi ska bara gå igenom och förbi. Vi ska inte stanna!
Lillemannen sitter snällt på vagnen. Fartvinden viner runt öronen. Han hinner nog inte ens reagera när vi svischar förbi mjukdjur och bilbanor. Jag hör något om fika, men jag ser inte ens disken med godsaker. Det står 100 tusen människor i vägen.
Vi ägnar tillslut lika lång tid i kön till kassan, som hela resan till varuhuset och den snabba shoppingen i detsamma. Allt för att, liksom alla andra svenska hushåll, kunna förgylla hemmet med en hylla som går under namnet Expedit.
(Skrivet efter den traumatiska upplevelsen för ett år sedan.)
Dagens shopping gick i ett helt annat tempo. En tidig eftermiddag, en helt vanlig onsdag, då är inte trängseln så stor. Jag hade gärna velat tagit en fika sittandes men lilleman ville bara ha en glass på stående fot utanför kassorna. Genvägarna användes även idag, men inte pågrund av någon brådska. Lilleman och jag stannade vid flertalet tillfällen för att bara undersöka och leka med uppställda leksaker, tävla i "hoppa längst" vid utlagda måttband och diskutera fina saker. En riktigt gemytlig shoppingtur på IKEA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar