Hur svårt det kan vara? Egentligen kan det skattas som en lyx, att ställas inför tillfällen där den enda att ta hänsyn till är sitt eget ego.
Bara jag, bara mina behov, bara mina önskemål ...
Det finns ömma punkter på dygnet, och i livet, då närvaron av sig själv är som mest påtaglig.
De måste ibland uppsökas men ibland söker de upp dig.
Det är i dessa stunder som man kan känna sig som mest ensam. Man måste möta och deala med sitt inre ego, ta en paus och stanna upp. Man riskerar att bli otäckt medveten om sig själv, om de tankar och känslor som inte är de mest framfusiga i vardagens uppjagade tempo.
Idag är en sådan dag - en dag utan måsten, inga tider att passa... - en dag att bara vara.
Inget fokus utåt, allt fokus kan läggas innåt på mig själv. Jag inser att det är svårare än vad jag tror. Till en början; tankar och känslor av kvävande ensamhet, uttråkning och tomhet. Det händer inget!
Jag inser att jag är barn av min tid, som har mer behov av möten, snabba instryck och stimuli, aktiviteter och händelser än vad jag tror. Det är en konst att släppa allt, att njuta en dag med friheten i att bara vara jag- Se möjligheter i att forma tanken och dagen som jag vill.
Det är en vandring, där tystnad och händelselöshet kan ge kvävande panik
men om lappsjukan övervinns
övergår intrycken till en njutbar stillhet och en total närvaro i sig själv och nuet.
Härliga Helags i Härjedalen i Hösttid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar