Det lockar...

Det lockar som
- godiset i kassan,
- att tänja på hastighetslagligheten, när det står en 70 skylt på en bred och kilometerlång raksträcka i skog och mark,
- att ta en bit till när tårtan var så god,
- att strunta i vattenransonering (jag levde med en muntlig sådan hemma hos mum n`dad, som försörjde hushållet med egen brunn) när det värmer så gott att duscha,
- att vara uppe alltför länge för att kvällen är så trevlig,
...
Det lockar och jag faller för frestelsen.

- Bara en gång till! SNOOZE!
Jag har en ful ovana att snooza 14 gånger innan jag går upp. Jag har funderat på att lägga min mobil/väckarklocka i ett annat rum, men då måste jag gå upp för att stänga av den.
Snoozen förstör egentligen hela dagen!
Jag förstår inte varför jag gör det, snoozar, för egentligen är en morgon i lugn och ro en del av paradiset på jorden. En skön start där man kan ladda inför dagen och kliva ut genom ytterdörren på gott humör och full av energi.

Nu ser då inte mina mornar ut så!
I varjefall inte varannan vecka, då jag plockar fram en kvarleva av tonåringen inom mig.
Dominoeffekten av att mina fingrar besöker snoozeknappen låter inte vänta på sig -
snooze 14 gånger, för trött för att orka äta ordentlig frukost, magkurr vid tio som överröstar allt i sin närhet, bedövar hungern med kaffe,  lunch vid 11.00, eftermiddag utan mellis (glömmer alltid att ta med), fyller magen med två koppar kaffe och tuggar hysteriskt på ett tuggummi, kliver rakt in i kylskåpet när jag kommer hem...

Jag vet hur man ska göra rätt, så varför gör jag så fel?