Jag måste då och då påminna energiska E (och mig själv) att jag faktiskt är fem år äldre,med tillägg att det inte är vilka fem år som helst på skalan. Vi ligger på varsin sida om 30 strecket.
Det är inget som jag i vanliga fall är så mån om att poängtera. Men jag tänkte att det kunde ge mig lite dispens och medkänsla när jag håller på att dö under skivstångens tyngd och inte alls lika lätt och ledigt skjuter den i höjden som energiska E.
Dessutom tränar jag bara hälften så ofta... (inget försvarstal här inte).
- Du ska öka tyngden nu. Det ska bränna i musklerna. säger E med ett leende på läpparna.
- Det brääänner!!!! svarar jag, med sammanbitna tänder och högröda kinder.
- Men, jag har dubblet så tungt som du. Med din tävlingsinstinkt kan du väll inte gå med på det?
Sannerligen inte!
Tummen på en öm punkt samt insikten att min mage har expanderat okontrollerat mycket under de senaste veckorna (jag gjorde denna upptäckt när ledighetens mysisar byttes ut mot jeansens strama midjor) gjorde att jag lade på lite till...
Jag dubblade och musklerna dog!
Men det var det värt, så här efteråt.
Där ser du ju att du kan, plus/minus fem år, det kan vi inte skylla på, sen att du tränar hälften så mycket som mig är ju en godtagbar ursäkt, men du orkar mer än du tror :)
SvaraRadera