trånga stövlar

Det är inte självupplevt,
men mina smilband börjar rycka så smått så därför delar jag med mig av en kollegas (fiktiv eller verklig, någonstans i Svea rike) vardag (?)....


Trånga stövlar...

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget. När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar: 
- De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre för att ta av dem och börjar om med en superansträngning för att sätta på dem igen. Till slut är de på plats.
Då säger Oscar: 
- Det är inte mina stövlar! 

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna, för att inte fräsa åt lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick. 
- Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Hon  sätter igång med samma träning som tidigare. När hon är klar frågar hon
- Varför sa du inte tidigare att det inte var dina stövlar?
Oscar svarar då: 
- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem! 

Fröken börjar gråta (nästan), men mycket behärskat, fast bestämt sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:
- Var är dina vantar? 
 
- Jag la dom i stövlarna .................