Sagan om ringen

Min kära moders ögon uttryckte skepsis och en kort stund var det tyst kring min önskan.
Oron kläddes med ord och signalerade att det kanske kunde vålla missförstånd,
om jag var upptagen eller inte.
Till min födelsedag hade oron bytts ut mot ett presentkort och jag fick möjlighet
att bocka av ett av önskemålen från min materialistiska önskelista.
Min kära moder hade bevisligen släppt oron över att denna önskan kunde grusa
önskemålen på min andra önskelista, den över saker som inte går att köpa.

Häromdagen var jag iväg för att göra slag i saken och beställa en ring.
En ring i silver med lillemannens namn ingraverat på utsidan.
Jag visste exakt hur jag ville ha det, eller....? Tre stora val mötte mig.
Ställningstagande kring form, storlek och typsnitt på text gav svår beslutsångest.
Jag provade ringar och modeller, fler gånger än vad ett sommarvarmt finger kan
önska sig. Tillslut, under stor vånda, lades bokningen.
Ett par timmar senare kom tvivlen på om det hade blivit rätt. Två gånger ringde jag och
lade beställningen i träda, en extra gång var jag in och provade... Stackars expedit.
Hon följde mina önskemål med ett leende på läpparna (men med sammanbitna tänder?)
- Det är klart att det ska kännas rätt.

Nu sitter "min fina ring"(citat ur butikens sms meddelande att min fina ring hade kommit)
på höger ringfinger.
Enligt utsago så är jag förlovad enligt Norska mått mätt. Jag tror att det är fler länder
som kan strykas när jag får iden om att bocka av en av punkterna på min önskelista,
den över saker som inte går att köpa.