Vänner från förr



foto bearbetat i Photoshop



 

Det är kanske inte så ofta vi ses, men när vi gör det så är det hjärtligt

och under mycket angenäma former. Igår var ett sådant tillfälle.

Vi gjorde en utflykt som inte inträffar lika ofta längre, men enligt Jes

ändå ”ganska ofta, sisådär vart annat år”.

Med ovisshet, likt en mindre van resenär i vida världen, lät vi magkänslan

bestämma var vi skulle ställa in vår färd i den värld som

finns efter 22.00 bortom den egna ytterdörren.

Gemensamma förväntningar på resan sattes också upp

-         Menar ni att man ska vara vaken efter tio.

-         Japp, och du ska röra på dig.

För att skingra tankar på att det infinner sig en trötthet efter Bolibompa tid och

på att det faktiskt är en dag i morgon också (vuxenpoäng på den insikten,

för er som räknar vuxenpoäng) och eliminera känslan av ”hur ska jag överleva

om jag inte får sova” tillades

-         Men det är lättare att vara vaken på ett dansgolv än hemma i soffan.

 

Till tropisk hetta utforskade vi dansgolvets rytmiska värld. DJ.n var nog av samma

årgång som oss (en rackarns bra årgång, 1976), men rollen som Dj var inte hans

bästa sida, längre. Uppdatering/fortbildning på honom hade suttit fint.

 

Glad över ett kärt återseende och en härlig sommarkväll

fick sömnen tillslut infinna sig, flera timmar efter Bolibompa tid.